Sista dagen i februari 2018: Bland bako och rosa blåsor

 

---

Kära dagbok…

Bako eller godispapper? Vad tror du om du bara kollar snabbt?

Det är sista dagen i februari och kylan hänger kvar. Igår när jag gick hem från jobbet var jag väldigt tacksam att jag hade några ärenden att utföra i S:t Per så att jag fick gå inomhus och värma mig en stund. Vinden var nordlig och trots att den inte var jättekraftig gjorde den sitt till att få mig att tro att det var -24 grader ute och inte -16. Katterna och jag var ensamma igår kväll eftersom min sambo jobbade. Citrus och Lucifer var ute en sväng på balkongen. Den är visserligen inglasad, men det är ju ingen värme där ute. Ändå var de intresserade. Sen fick det vara nog med upptåg. Tre slöare tissar än familjen Katt finns nog inte. Enda gången de piggnade till igår kväll var när de fick mat. Sen gick de på pottan och så la de sig och sov igen på respektive favoritställe. Fast jag ska erkänna att jag trodde att en av dem hade gått på pottan bakom min bästefåtölj. Det visade sig att jag nog behöver kontakta min optiker, för det var ett godispapper. Det kom ju fram en påse Twist från Tanten till Pojken (insatta fattar, andra får leva i ovisshet) härom kvällen och uppenbarligen var vi slarviga med att slänga skräpet. Men håll med om att godispappret, vid en hastig titt, påminner lite om en bako*..?

Jag försökte telefonera med en av mina sysslingar igår kväll, men h*n kunde inte prata, så vi ska höras vid annat tillfälle. Därför blev det lite läsning och större delen av sista avsnittet av Auktionssommar. Klockan 21 åkte jag och hämtade Anna. Vi for till Fänriken för att inspektera flyttstäden, som fick godkänt. Dessutom hittade vi två sillfat i glas – vi som inga har!.. (<== jag skojar lite)

∼ ♦ ∼

En rosa blåsa hängde i ett träd utanför Walmstedtska gården i morse.

I morse var det ännu kallare här än igår, neråt 17 grader. Jag lindar mammas sjal runt ansiktet när jag stretar i snålblåsten till och från jobbet. Det funkar rätt bra. Min dunjacka är jag också evigt tacksam för att jag har, eftersom jag inte äger några överdragsbyxor eller liknande och dunjackan går ner över arslet och låren. I morse hade nån hängt upp en rosa blåsa i ett av träden utanför Walmstedtska gården. Och det var nog lika så bra att den hängde där, för det är ju ett alldeles för tunt plagg att bära för tillfället. Men lustigt var det och jag kunde naturligtvis inte låta bli att stanna och fota.

På min väg till jobbet fick jag strax efter Carolina Rediviva sällskap av en kollega. Det var riktigt trevligt att småprata lite den sista biten. Sen hann jag knappt in på jobbet förrän det blev full fart där. Jag uppdaterade några sidor på intranätet och förberedde en del saker inför ett eftermiddagsmöte på förmiddagen. Mötet tog en del av eftermiddagen i anspråk, men sen kunde jag fortsätta jobba med diverse som jag låg lite efter med.

∼ ♦ ∼

Jag har läst ut en av mammas böcker och bytte den mot en bok av de två som vännen FEM skickade mig och Anna i inflyttningspresent i förra veckan. Det blev ett byte från en liten värld till sjukhusvärlden. Jag har läst de tidigare böckerna i Karin Wahlbergs sjukhusserie och jag tycker att de är riktigt bra. Nu ser jag fram emot att läsa den senaste boken i serien, en bok som kom ut i januari i år. Tack FEM!

Bokbyte från En liten värld till sjukhusvärlden.

 

Mammas telefon tystnade i oktober 2016.

När jag läste boken till vänster på bilden ovan tänkte jag självklart på mamma och att det var den sista Åsa Hellberg-boken hon läste. Sen jag flyttade har jag också tänkt extra mycket på mamma och på hur sorgligt det är att jag inte kan ringa till henne och berätta om ”allt”. Men i bokrummet tronar hennes gröna telefon på pelarbordet bredvid farfars öronlappsfåtölj. Bara det att telefonen har tystnat för alltid. Lilla mamma, jag saknar dig!

 

∼ ♦ ∼

*bako = bajskorv

---

Livet är kort.