Hildingdagen 2018: Glasklart att kameran aldrig ljuger och sanningar svider


 



Kära dagbok…

Igår kväll plingade det till i våra mobiler. Både Fästmön och jag fick via e-post ett antal foton, med några år på nacken, på oss själva. En kan lätt säga att de flesta av bilderna inte var smickrande. Men kameran ljuger ju aldrig (?) och fotografen, vännen Jerry, är inte den som undviker sanningen. Jag ska inte heller undvika sanningen, även om den svider. Det finns så många som lägger ut redigerade bilder på sig själva i olika tillgjorda poser. För mig gäller att jag ofta är tillgjord så tillvida att jag gör miner på foton när jag är medveten om att en bild tas. När jag är omedveten ser jag oftast bara ful och hemsk ut. Så… varsågod att ta en titt på tre bilder ur familjealbumet. Det är ingen vacker syn.

∼ ♦ ∼

Att sanningen svider även för andra noterar jag också. Det finns så många självgoda människor här i världen, den typen som slår på andra helt omedvetna om att de gör illa. Eller också helt medvetna. Uppenbarligen är det en drift hos dessa människor att säga det de tycker är sanningar. För ett bra tag sen skrev jag en inte så positiv bloggkommentar om en debuterande författare vars bok blivit omskriven på en blogg. (Nu för tiden är det sällan jag skriver negativa kommentarer – kan jag inte skriva nåt positivt låter jag hellre bli att kommentera. Ja, jag är utvecklingsbar, tro det eller ej!) Häromdan när jag läste ikapp några bloggar noterade jag att min kommentar var borttagen av bloggaren som skrivit om boken. Min kommentar, som jag minns den, var att jag skulle ha läst boken eftersom den utspelar sig i Motala, om det inte vore för att författaren vid ett tillfälle starkt har hånat och förtalat mig i sociala medier (läs: Instagram). Då handlade det om att jag skrev i en kommentar till en bild att jag tyckte att det var bra att en viss namngiven programledare inte var med i ett avsnitt av en serie. För detta fick jag en lååång svarskommentar av debutförfattaren som gick ut på att jag var rasist. Jag hade inte ens reflekterat över att programledaren var av icke svensk härkomst, än mindre angett det som skäl till att jag inte gillade programledaren. Min åsikt gällde enbart den i mitt tycke bristande förmågan att på ett bra och trevligt sätt leda ett program.

blodpenna

När en skriver om böcker ska en inte vika för påtryckningar. När en skriver böcker om fulspel och själv ägnar sig åt det blir det lite… touché.

Jag tror att jag svarade på kommentaren, men sen blockerade jag författaren på Instagram eftersom författaren bara fortsatte. Av garnstumpen blev ett nystan, liksom. Såna där energitjuvar tar jag utan prut bort ur mitt liv ganska omgående. Jag gissar att bloggaren, som skrivit om debutboken, kände sig tvingad att ta bort min kommentar om författaren där jag skrivit att jag känt mig påhoppad av författaren och därför inte ville läsa boken. Men eftersom kommentaren låg ute flera veckor innan den togs bort, känns det lite konstigt. Om en skriver omdömen om/recenserar böcker tycker jag att en inte ska vika sig för påtryckningar. En blir inte trovärdig då. För övrigt har jag förstått att sagda bok handlar om fulspel i sociala medier… Det blir lite… touché där alltså…

∼ ♦ ∼

Ryds bilglas

Jag höll på att få betala 1 500 kronor i st’llet för 200, men jag fick en mapp med användbara saker med mig hem.

I natt vaknade jag klockan tre. Jag har inte sovit sen dess. Så dags snurrar orostankar. Men jag och Clark Kent* kom i alla fall iväg i god tid till Ryds bilglas för att få vindrutan bytt. Jag lämnade Clark före klockan sju och var på jobbet prick sju tack vare en kvick lånebil. På eftermiddagen åkte jag tidigare från jobbet för att hämta bilen, för jag var alldeles slut efter vaknatten. Då hade det blivit nåt missförstånd så Ryds ville ha 1 500 kronor, fast det bara skulle kosta mig 200. Vi redde ut det hela med skadenummer och självriskkonto och faktura kommer. Jag fick med mig en mapp hem med användbara saker, som till exempel en biljettficka att sätta på insidan av vindrutan.

Min stackars lille bilman, på måndag ska han till doktorn igen, ju, fast då blir det ett besök på vanliga verkstaden och Annas snälla mamma som hämtar och skjutsar mig. (Ibland förstår nog inte illvilliga att de som är lite äldre vill känna sig behövda och erbjuder hjälp. Eller också har dessa illvilliga trista upplevelser av svärmödrar som gör att de bara måste racka ner på dem som har snälla svärmödrar. Fördomsfulla upplevelser som de också har om vissa yrkesgrupper, till exempel bönder. Referensramarna knakar…)

De orostankar som snurrade i hjärnan i vargtimmen kunde jag självklart inte få bukt med så dags. Men sjuka påhopp, stress och affärer gör mig skörare. När jag kom hem till Anna på Main Street hade vi en pratstund som även om den inte löste några problem ändå gav mig viss ro. Sen gick vi och handlade och när vi kom hem hade jag sönder (antagligen) min kolsyremaskin. Maskinen fick jag som premie för att jag är med i en kundundersökning, så den kostade mig inget mer än tid. Men ändå. Väldigt irriterande eftersom jag har skapat mig ett behov.

Utsikt från balkongen i vargtimmen

I vargtimmen på balkongen.


En börda lättare blir jag på fredag nästa vecka. 
Det fick jag mejl om alldeles nytt.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.