Måndagen den 19 februari 2018: Back to business och elak missunnsamhet


 



Kära dagbok…

Vardagsfrukost vid köksbordet i nya köket

Vardagsfrukost vid köksbordet i nya köket.

Idag var det dags att återvända till jobbet. Och jag promenerade! Att promenera till jobbet har jag aldrig gjort i hela mitt liv. Jag promenerade till skolan som barn. Till mina arbeten har det varit alldeles för långt för att gå och jag har åkt buss, cyklat eller åkt bil. Det var en underbart skön promenad om 20 minuter. Jag vaknade till ordentligt och även om det var halt och snöade lite var det en vardagsfantastisk upplevelse. Lika fantastisk som att äta frukost vid det köksbord som en gång var min mammas och som nu står i vårt nya kök.


Fästmön
var hemma och ledig,
men särskilt ledig var hon inte. Hela sex maskiner tvättade hon på förmiddagen innan hon stack till sitt gamla hem för att greja lite och utöva balansakter som kunde ha fått ödesdiger utgång.

Lucifer

Den förlorade – och återfunne – sonen Lucifer.

På jobbet väntade framför allt massor av e-post, men också fyra nya större uppgifter. Ett par små löste jag under dagen och HEPP! så var det dags att gå hem. Hemma hittade jag bara flickorna Katt, pojken var försvunnen. Jag letade och letade och ropade, men han fanns inte nånstans. Till sist ringde jag till Anna och var förtvivlad. Strax därpå hittade jag Lucifer – längst in i ett hörn i bokrummet. Jag utfodrade djuren och intog smörgås medan Anna åt kvällsmat av varm sort.

 

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att i sin helhet klippa in ett mejl jag fick idag från Elisabeth Rosenqvist i Kalmar, även känd under efternamnet Gustavsson/Gustafsson och bloggar som Augustifarmor och Dubbelfarmor. Den förra bloggen läste jag för flera år sen, den senare har jag aldrig läst, jag vet bara att den finns. Jag tänker inte svara på detta elaka och missunnsamma brev, men jag vill ge andra som eventuellt läser den här bloggen möjligheten att se vad det är för elakheter jag får mig tillsänt. Det är så fruktansvärt lågt att till exempel ta upp min barnlöshet, eftersom jag och Elisabeth Rosenqvist aldrig har träffats har hon ingen aning om den sorg jag känner inför detta. Det är inte första gången jag får grymma och aningen avundsjuka rader från den här kvinnan som måtte vara både bitter och ensam. Det gör mig inte gladare heller att veta att jag inte är den enda hon ger sig på, det är fler än jag som har råkat ut för hennes nålstick.

Jag tänker inte bemöta nåt av det hon skriver, jag vill bara säga att jag är väldigt, väldigt ödmjuk inför det liv jag har idag. Och tacksam! Men det har inte varit gratis.

Så här skriver hon:

”Hej!

Du rättar alla fel hos andra, även när du inser att det är ett slarvfel, som det kan bli ibland. Du ska till bilverkstaden den 26 januari, knappast! Jag begriper ju att det ska vara den 26 februari, och skriver ingen kommentar om det, men det hade du nog gjort, om det varit någon som skrivit så. I alla fall gjorde du det när jag råkade (slarv) glömma en bokstav i ett ord! Jag kan hålla med om att Annas mamma verkar vara den snällaste människan på jorden.
När mina barn kommer hit, säger jag aldrig att jag har gäster. Mina barn är lika mycket hemma i mitt hem som vad jag är, och de är alltid välkomna. Du som inte fött barn vet inte vilka starka känslor, och kopplingar, det finns mellan mor och barn. 
Det är bra att ni fortsätter att åka till återvinningen, för döda ting, prylar, böcker och gamla trasiga möbler, kan aldrig bli viktigare än att ha bra och fina relationer med sina närmaste.

God fortsättning med livet!

Elisabeth

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Måndagen den 19 februari 2018: Back to business och elak missunnsamhet

  1. uppsalaewa skriver:

    Tungt, Trist! Tur att du har det bra med fästmön m fl att glädja dig åt. Och flytten! Toppen.
    Dessutom kan du vara säker på att vi är många som följer och gillar dig och din blogg.

    Gilla

  2. Agneta skriver:

    Tråkigt med sådana människor! Man undrar ju varför…?

    Typiskt katter att ”försvinna” sådär, jag ger mig på att han låg och fnissade när du for runt och letade :-)!
    Lycka till med resten av uppackningsbestyren, skönt att ni kommit en bra bit på väg.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det är nog en människa som känner sig väldigt förfördelad. Men, som sagt, vi har aldrig träffats och jag känner henne inte.
      Ja han gömde sig bakom skrivbordet, i ett hörn, och där satt han med all säkerhet hela tiden medan jag for runt och letade och ropade. Nu ligger pojken på soffan och sussar här intill. Det är nog jobbigt att leka kurragömma. 😻
      Tack snälla, det finns ju en sel kvar… 😱

      Gilla

  3. FEM skriver:

    Nä, en sån där stackare till människa kan inte ha nåt viktigt att blogga om. Inte värt varken att bemöta med ett svar eller att försöka gå in på bloggen. Bara att vifta bort som nåt dammkorn. Så… Borta…

    Katter har en förmåga att hålla sig borta, gömma sig, hitta nåt riktigt bra ställe att krypa in på så man inte syns. Samma sak hemma hos oss med Lukas. Ingen hittar honom men rätt som det är så kommer han, sträcker på sig och mornar sig.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag är inte intresserad av någon som helst kontakt med personen ifråga.
      Ja jisses så uppskrämd jag blev när han var borta. Så satt han säkert där och skrattade åt mig, Lucifer. 😻Förresten har jag lagt min stora, virkade randiga filt på skrivbordsstolen. Igår låg båda tjejerna (Mini och Citrus) på den. 😁

      Gilla

  4. FEM skriver:

    Det blir säkert en favoritfilt till kissarna. Min ligger på gästsängen och Lukas ligger på den varje dag. Det blir katthårigt förstås, men det gör inget. Filten är hans nu.

    Gilla

  5. fruhatt skriver:

    Men alltså….vad är det fel på fölk ?Sicken tråkpåse.
    Gläds med er och den fina lägenheten !
    Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Tråkpåse var ordet. Och inte blir jag gladare för att även andra drabbas. Get a life, känner jag.

      Tack raring, här är fortfarande väldigt stökigt men fint. 😛
      Kram!

      Gilla

  6. annanilssonspets skriver:

    Men herregud, har folk verkligen inte annat för sig än att kritisera andra, alltså en sak vad man tänker, men att mejla dej…. Vilken skata rent ut sagt och jag tänker nog på värre mindre passande uttryck.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja en undrar om folk inte har nåt annat för sig än att mejla andra en massa elakheter. Jag älskar inte heller alla, men det skulle aldrig falla mig in att MEJLA mina åsikter om nån. 👿

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.