Kära dagbok…
Morgonens frukost är en ganska typisk vardagsfrukost för mig.
Gunilla har namnsdag idag (grattis Nillan!), men nog kan en säga att jag gör skäl för namnet Tanta Matta. Liksom originalet, en mopedburen tant i Motala med en hund i en låda bakpå, grejar jag med mattor. Igår tvättade jag mina tre sovrumsmattor. Inte för att jag vet om eller var vi ska ha dem i vårt nya hem, men ta med mig skitigt vill jag helst inte. Nu kom mattdiskussionen inte på tal igår. Det är så mycket annat som gör en matt, för att skoja till det. Kommunikation är svårt och jag har en tendens att överkommunicera. Skälet till det är att jag vill vara öppen och ärlig och inte mörka. Men jag blir för mycket ibland, har jag förstått. Önskar att jag hade ett lager teflon i vissa sammanhang. Får jag vara glad och må bra i fyra dar tas jag snabbt ner på jorden av mig själv för att jag lägger för mycket vikt vid ord. Med följd att jag vaknade strax efter klockan fyra i morse och låg och funderade. Och läste. Och svor lite över tidningsbudet som skramlade i trappräcket. Gårdagskvällen slutade i ett jaha-blaha, tisdagen började med morr. Då kan det väl bara bli bättre igen? Så tänkte jag vid min frukost som bestod av det vanliga en vardag: grekisk yoghurt med müsli, svart kaffe och min bok på gång. Boken läste jag förresten ut på lunchen.
Användas eller inte, nu är de tre sovrumsmattorna rena i alla fall.
∼ ♦ ∼
Snö har fallit och jag har skrivit.
Det kom snö igår kväll och i natt. Tack och lov kom det inte mycket, men marken är vit igen och det är ett par minusgrader. I morgon och på torsdag ska det komma mer snö. Nu har jag beställt vår till nästa månad och det tror jag på att jag ska få.
Idag hade jag bara två möten på jobbet. Jag jobbade vidare med de vanliga uppgifterna som omfattade att minnesanteckna, skriva dagordning, jobba med intranätet med mera. Det känns som rätt beslut att bara göra två nyhetsbrev i månaden i stället för fyra. Av veckans notiser har jag nu skrivit åtta. Två saknas liksom ingress och slutkläm. Det brukar flyta på av bara farten.
∼ ♦ ∼
Efter jobbet gjorde jag min sedvanliga veckohandling. Det är nu näst sista gången jag gör den, för hur det blir i mitt nya liv vet jag inte. Nästa tisdag kanske det blir sista veckohandlingen på Tokerian, dessutom. Det blir en liten bit längre att gå och handla för oss, men gissningsvis lär vi storhandla en eller ett par gånger i månaden och då tar vi bilen och åker till nån lämplig större livsmedelsaffär. Vi ska bo ungefär mitt emellan två ganska stora ICA-affärer och det är inte jättelångt att promenera dit och handla – lite grann. Ska det handlas flera kassar får det bli bil.
∼ ♦ ∼
Kommunikation är svårt, kommunikatörsjobb är svåra att få.
Det händer att jag blir ombedd att vara referens. Då menar jag referens för arbetssökande före detta kollegor, främst. Igår kväll fick jag en sån förfrågan och självklart ställer jag upp. När det gäller kompetenta personer är det ingen tvekan. Jag kan bara hoppas att personen når ända fram till målet den här gången. Men jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att få kommunikatörsjobb. Ibland tycks arbetsgivarna välja personer som är högst 25 år, inte personer som har 25 års erfarenhet. Åldersdiskriminering är inte bara fult och elakt, det är rätt dumt också. Jag tror på blandade åldrar och erfarenheter. Men en strategisk kommunikatör bör i mitt tycke vara mer erfaren och äldre, medan en mer operativ och kreativ förmåga kanske är yngre. Kanske. Inte vet jag om jag tänker rätt.
∼ ♦ ∼
Bokbyte från rörigt i Berlin till en bok jag bara sett som film tidigare.
Bokbyte blev det i kväll från en rätt rörig historia i Berlin till en bok som jag har sett i två filmtappningar, Den store Gatsby. Jag tyckte nog att den äldre filmversionen var bättre. Den såg jag bio. Men efter alla dessa år är det nu dags för boken som jag fyndade i pocket i december förra året hos Myrorna i Boländerna. Sen ska jag se på somriga auktionsfynd och veckovisa brott på TV och bara möjligen låta tvättmaskinen jobba lite grann.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Åhh, Tanta Matta! Henne glömmer man inte! Konstig var hon och det var ganska många som var elaka mot henne.
Visst var det väl du och jag som var på bio och såg Gatsbyfilmen nån gång på 70-talet?? Eller har jag helt fel nu??
GillaGilla
Tanta Matta – det var nån tragisk historia där, tror jag, som gjorde henne knäpp.
Jamen du, det var det nog! Tänk, bio på stenåldern… 😁
GillaGilla
Tänk Tanta Matta har jag inget minne av. Fast jag är ju uppväxt utanför Motala och då var vi inte så bekanta med originalen i stan. Vi hade egna☺ Godegård och Degerön vimlade av dem☺
GillaGilla
Hon pratade för sig själv och var lite underlig, men det låg nån sorglig kärlekshistoria bakom att hon blev lite eljest.
Min morfar var visst född i Degerön. Fast han var inte konstig. 😛
GillaGilla