Gunilla-dagen 2018: Den nya tanta Matta överkommunicerar, men funkar som referens


 



Kära dagbok…

Tisdagsfrukost

Morgonens frukost är en ganska typisk vardagsfrukost för mig.

Gunilla har namnsdag idag (grattis Nillan!), men nog kan en säga att jag gör skäl för namnet Tanta MattaLiksom originalet, en mopedburen tant i Motala med en hund i en låda bakpå, grejar jag med mattor. Igår tvättade jag mina tre sovrumsmattor. Inte för att jag vet om eller var vi ska ha dem i vårt nya hem, men ta med mig skitigt vill jag helst inte. Nu kom mattdiskussionen inte på tal igår. Det är så mycket annat som gör en matt, för att skoja till det. Kommunikation är svårt och jag har en tendens att överkommunicera. Skälet till det är att jag vill vara öppen och ärlig och inte mörka. Men jag blir för mycket ibland, har jag förstått. Önskar att jag hade ett lager teflon i vissa sammanhang. Får jag vara glad och må bra i fyra dar tas jag snabbt ner på jorden av mig själv för att jag lägger för mycket vikt vid ord. Med följd att jag vaknade strax efter klockan fyra i morse och låg och funderade. Och läste. Och svor lite över tidningsbudet som skramlade i trappräcket. Gårdagskvällen slutade i ett jaha-blaha, tisdagen började med morr. Då kan det väl bara bli bättre igen? Så tänkte jag vid min frukost som bestod av det vanliga en vardag: grekisk yoghurt med müsli, svart kaffe och min bok på gång. Boken läste jag förresten ut på lunchen.

Mattor på tork

Användas eller inte, nu är de tre sovrumsmattorna rena i alla fall.

∼ ♦ ∼

Gammal skrivmaskin

Snö har fallit och jag har skrivit.

Det kom snö igår kväll och i natt. Tack och lov kom det inte mycket, men marken är vit igen och det är ett par minusgrader. I morgon och på torsdag ska det komma mer snö. Nu har jag beställt vår till nästa månad och det tror jag på att jag ska få.

Idag hade jag bara två möten på jobbet. Jag jobbade vidare med de vanliga uppgifterna som omfattade att minnesanteckna, skriva dagordning, jobba med intranätet med mera. Det känns som rätt beslut att bara göra två nyhetsbrev i månaden i stället för fyra. Av veckans notiser har jag nu skrivit åtta. Två saknas liksom ingress och slutkläm. Det brukar flyta på av bara farten.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet gjorde jag min sedvanliga veckohandling. Det är nu näst sista gången jag gör den, för hur det blir i mitt nya liv vet jag inte. Nästa tisdag kanske det blir sista veckohandlingen på Tokerian, dessutom. Det blir en liten bit längre att gå och handla för oss, men gissningsvis lär vi storhandla en eller ett par gånger i månaden och då tar vi bilen och åker till nån lämplig större livsmedelsaffär. Vi ska bo ungefär mitt emellan två ganska stora ICA-affärer och det är inte jättelångt att promenera dit och handla – lite grann. Ska det handlas flera kassar får det bli bil.

∼ ♦ ∼

Post it-lappar

Kommunikation är svårt, kommunikatörsjobb är svåra att få.

Det händer att jag blir ombedd att vara referens. Då menar jag referens för arbetssökande före detta kollegor, främst. Igår kväll fick jag en sån förfrågan och självklart ställer jag upp. När det gäller kompetenta personer är det ingen tvekan. Jag kan bara hoppas att personen når ända fram till målet den här gången. Men jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att få kommunikatörsjobb. Ibland tycks arbetsgivarna välja personer som är högst 25 år, inte personer som har 25 års erfarenhet. Åldersdiskriminering är inte bara fult och elakt, det är rätt dumt också. Jag tror på blandade åldrar och erfarenheter. Men en strategisk kommunikatör bör i mitt tycke vara mer erfaren och äldre, medan en mer operativ och kreativ förmåga kanske är yngre. Kanske. Inte vet jag om jag tänker rätt.

∼ ♦ ∼

Böckerna Elva dagar i Berlin och Den store Gatsby

Bokbyte från rörigt i Berlin till en bok jag bara sett som film tidigare.

Bokbyte blev det i kväll från en rätt rörig historia i Berlin till en bok som jag har sett i två filmtappningar, Den store Gatsby. Jag tyckte nog att den äldre filmversionen var bättre. Den såg jag bio. Men efter alla dessa år är det nu dags för boken som jag fyndade i pocket i december förra året hos Myrorna i Boländerna. Sen ska jag se på somriga auktionsfynd och veckovisa brott på TV och bara möjligen låta tvättmaskinen jobba lite grann.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Film, Jobb, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Gunilla-dagen 2018: Den nya tanta Matta överkommunicerar, men funkar som referens

  1. FEM skriver:

    Åhh, Tanta Matta! Henne glömmer man inte! Konstig var hon och det var ganska många som var elaka mot henne.

    Visst var det väl du och jag som var på bio och såg Gatsbyfilmen nån gång på 70-talet?? Eller har jag helt fel nu??

    Gilla

  2. veggiehäxan skriver:

    Tänk Tanta Matta har jag inget minne av. Fast jag är ju uppväxt utanför Motala och då var vi inte så bekanta med originalen i stan. Vi hade egna☺ Godegård och Degerön vimlade av dem☺

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Hon pratade för sig själv och var lite underlig, men det låg nån sorglig kärlekshistoria bakom att hon blev lite eljest.
      Min morfar var visst född i Degerön. Fast han var inte konstig. 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.