Kära dagbok…
Skål för Casa Tofflan och tack för att du har varit – och ska vara en stund till – min borg!
Det som en gång var Casa Tofflan håller på att upplösas. Faktum är att jag varken känner sorg eller separationsångest, jag ser framåt med glädje, tillförsikt och hopp. Det är förunderligt, för så många positiva känslor samtidigt är jag inte helt van vid. (Känner jag efter kan jag nog förnimma saknaden efter mina föräldrar när jag håller på med deras saker. Men ändå. Jag ser ljust på tillvaron.) Igår kväll tog jag ett glas finvin till mina ostar. Sen öppnade jag en flaska Casa Tofflan* som nästan hade ett år på nacken. Tänk, vad visste jag då om livet ett år framåt? Och vad vet jag idag? Jag vet att det är skört, jag vet att det kan svänga hastigt, jag vet att det är fyllt av kriser, sorger och bedrövelser, men också kärlek, glädje och drömmar. Det står jag ödmjuk inför i denna stund. Den här stunden som räknas som en av de sista i Casa Tofflan, det som var min borg och min trygghet under så många år. Jag vet också att allt kan tas ifrån mig nästa sekund. Precis, exakt allt.
∼ ♦ ∼
Lediga lördagsmorgnar när en inte kan sova utan vaknar före klockan fem, typ, kan en roa sig med att ligga och fundera över bokhyllors placering i det nya hemmet. En kan kliva upp halvnäck och gå och mäta och försöka räkna, nåt som inte är lätt för en som har dyskalkyli. Sen kan en hoppas att en har mätt och räknat rätt, ta med sig en mugg kaffe till sängen, läsa nåt kapitel och slumra till nån timme. Så gjorde jag i morse! Sen läste jag en stund till innan jag åt ett lass med bröd. Som jag har saknat bröd!
∼ ♦ ∼
Men jag har naturligtvis inte bara latat mig denna förmiddag. Jag har kört en maskin tvätt och hängt den på tork. Och så har jag tömt kallförrådet. Datorbordet Krister står i grovsoprummet, annonsen är borttagen från Blocket och nyckeln till kallförrådet är inlämnad till förrådsuthyraren. Jag vinkade åt Krister, tog en sista bild innan jag stängde ytterligare en dörr till det som en gång var.
∼ ♦ ∼
Nu ska jag iväg på några ärenden denna soliga, snorhala januaridag. Vad det var för bok i paketet från K igår? Det kanske jag avslöjar senare. Några hemligheter måste en få ha – en liten stund, i alla fall.
∼ ♦ ∼
*Vinet smakade faktiskt mer än medelbra! Det var inte så fylligt, men hade en tydlig smak av russin och choklad.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
