Söndag kväll den 14 januari och måndagen den 15 januari 2018: Lathet och litterär utbredning


 



Kära dagbok…

Bok och Dumlekolor

Söndagsgodis för en lat.

Det var en riktigt lat söndag igår. Enda nyttan jag gjorde var lite städning, dusch och hårtvätt och skjuts av Fästmö. Sen läste jag mest och latade mig. Men ibland behöver en lata dagar, framför allt när en har jobbiga ting bakom sig och framför sig. (Naturligtvis inte bara jobbiga ting, snarare ting som ställer krav på ork och kraft.) Sen är jag i och för sig rätt trött på att alltid få försvara det faktum att jag ägnar böcker och läsning sån stor del av min fritid. Blir den som ägnar sig åt sport och idrott lika ifrågasatt/ansatt med frågor om hur h*n hinner? [<== retorisk fråga]

Söndagsmiddag från McDonalds

Ett försök att piffa till söndagsmiddagen.

Jag började läsa Hans Roslings självbiografi igår. Nu har jag läst mer än halva boken. Den är väldigt lättläst så tillvida att den är intressant. Jag har fått resa via den också, både till flera länder i Afrika och Kuba. Så mycket av Uppsala skymtar inte i boken, mer än att Sjukstugan i Backen nämns några enstaka gånger liksom universitetet. Men det som fängslar mig mest är kanske det faktum att författaren började skriva boken för ungefär två år sen, när han fick veta att han skulle dö. Ett år senare, det vill säga för snart exakt ett år sen, gick Hans Rosling bort. Det är så sorgligt…

 

Nån söndagsmiddag orkade jag inte laga, så det fick bli McDonald’s som fixade den. Jag hämtade maten när jag hade skjutsat hem Anna från jobbet. För att piffa upp middagen unnade jag mig en Trisslott, men tyvärr gav den ingen utdelning. Linneservetten byttes tillfälligt ut mot pappers dito. Och det var tur. Maten var flottig, stripsen iskalla, kycklingburgaren full av sallad som ”stack iväg” när jag bet i den (en bit hamnade till och med i en toffla) etc.

Efter Bron skuttade jag i säng bara för att ligga och reta upp mig på hur nån kan låta en unge modell två, tre år cirka, få springa omkring och skrika och skratta när klockan är mellan 22 och 22.30. Jag försökte undkomma oljudet med Poirot på sovrums-TV:n. När vi flyttar lär vi inte behöva nån TV i sovrummet för funktionen att stänga ute oljud från folk i huset, för dit vi ska är det lugnt och tyst, enligt förstahandsuppgift.

Poirot på TV

Jag fick ta till Poirot för att stänga ute oljud från litet barn som borde ha sovit.

∼ ♦ ∼

Vintern håller sig kvar i Uppsala, men tack och lov ligger temperaturen bara runt nollan. Det enda negativa det för med sig är att det är halt. (Det verkade inte cyklisterna jag knappt såg i morse bry sig om. Den ena cyklade utan lyse i mörkret och fipplade med sin mobil, den andra cyklade mot rött ljus ut rakt framför min bil.) Tyvärr kommer det snö i morgon och senare i veckan och det ska också bli kallare, enligt väderappen. Redan vid lunchtid började det blåsa nordliga vindar. Jag kom fram oskadd i morse i alla fall och var på jobbet före klockan sju. Idag kunde jag skriva mitt nyhetsbrev så gott som färdigt vad gäller de tio notiserna, ingress och avslutning samt bild. Vidare jobbade jag med att svara på en del frågor i en upphandling, skrev en dagordning samt började skriva på en kommunikationsplan. Och lite till…

Början till skönlitterärt bibliotek på jobbet

Hurra! Litteraturen breder ut sig på jobbet.

Tidigt i morse på jobbet gjorde jag en härlig upptäckt: litteraturen breder ut sig! På IT-avdelningen finns det gott om bokhyllor. Det trista är bara att de flesta hyllplan är helt tomma. Det är inte många storläsare på avdelningen där jag jobbar och om och när folk läser gör de det vanligen via öronen eller via nätet. Jag skulle aldrig, aldrig läsa med öronen om jag inte var tvungen. Att läsa en bok är så mycket mer än en text. Känslan att hålla i en bok, sniffa på boksidorna, gilla – eller ogilla! – formgivningen etc är upplevelser som en ljudbok aldrig kan förmedla. Dessutom vill jag låta min egen fantasi få arbeta, inte en betald inläsare som med all säkerhet dramatiserar efter eget tycke och dito smak, inte mina. Många tycker att det är sååå praktiskt att lyssna på en bok medan de gör annat. Undras om de skulle kunna tänka sig att dammsuga samtidigt som de ser på en fotbollsmatch… [<== retorisk fråga] MEN… jag tycker ändå att det är bra att ljudböcker finns – för dem som inte kan läsa som jag kan, till exempel synskadade och dyslektiker.

∼ ♦ ∼

I kväll har jag och Anna roat oss med att leka rörmokare (nej, ingen bild – du får se ett bildbevis på att jag tvingade i mig morötter till lunch idag i stället; Anna skruvade, jag tog hand om det äckliga) och besöka Tokerian. Som grädde på det moset har jag betalat två räkningar och skrivit några adressändringar. Jag har gjort mitt för idag. Nu ska jag breda ut mig litterärt – i bästefåtöljen!

Morötter ärtor m fl grönsaker

Jag tvingade i mig flera morötter idag till lunch, nästan lika äckligt som det Anna och jag grejsade med i kväll.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Söndag kväll den 14 januari och måndagen den 15 januari 2018: Lathet och litterär utbredning

  1. MarveW skriver:

    Det händer att jag lyssnar på böcker, men numera läser jag oftast. För mig är det två olika upplevelser som kompletterar varandra. Jag behöver inte välja eller ta ställning – jag kan njuta av båda. Ibland är ljudbok vad jag längtar efter, ibland att läsa en inbunden bok, ibland en pocket. Det finns vissa böcker, med alltför liten text för att jag ska orka läsa, och då är ljudböcker perfekt. Andra böcker tycker jag blir ”fel” och då vill jag läsa själv.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jaa, det är två olika upplevelser och att lyssna är för mig inte att läsa. Men självklart är det upp till var och en att njuta av vilketdera. Böcker med alltför liten text kan jag läsa med för ändamålet rätt glasögon, men ärligt talat går en del såna böcker bort. Jag kan till exempel inte längre läsa böcker med liten text och ha mina vanliga kontaktlinser och läsglasögonen. Eftersom jag vet att mina ögon ärdåliga och jag har ett jobbigt synfel tror jag att jag vill läsa på rikt… vanligt sätt så länge jag bara kan. En dag kan jag nämligen inte det längre.

      Liked by 1 person

  2. Anneri skriver:

    Jag gillar att läsa – men har faktiskt, mot allt vad jag trodde på, också insett att jag gillar att lyssna på böcker. Två helt skilda upplevelser och, kanske som du är inne på, så blir tolkningen av en bok helt annorlunda om jag läser den eller lyssnar på den. Har faktiskt ”lyssnat om” böcker jag läst och det är på något sätt inte alls samma bok.
    En fördel, för mig, är att jag kan lyssna när jag gör annat som inte är tankekrävande. Jag som avskyr att städa kan faktiskt få det att bli riktigt trivsamt om jag har en bra ljudbok i öronen. MEN vem som läser den är otroligt viktigt, vissa uppläsare går bara inte hur bra boken än är.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jepp, två helt skilda upplevelser. Att lyssna är inte att läsa – i min bok. 😉 Jag gillar inte att kombinera läsning med nån annan aktivitet – det blir som att dammsuga och se en fotbollsmatch i mitt huvud. Dessutom vill jag att min fantasi ska stimuleras – inte att nån uppläsare gör tolkningen åt mig. Men självklart gör var och en som den vill och gillar! 😛

      Liked by 1 person

  3. FEM skriver:

    Gud, att inte folk kan låta bli att ha åsikter om vad man gör och hur mycket man gör det!! Blir så trött!! Avundsjuka…kan det vara det? Att man har möjlighet att lägga mycket tid på det man älskar att göra?

    Ljudböcker går fetbort hos mig. Har försökt lyssna på en i ett par omgångar och det fungerar inte alls. Naturligtvis bra att det finns för dem som inte längre kan läsa själva, stackars dem. Men känslan av att hålla i en bok, bläddra, lukta och läsa sig igenom den är helt oslagbar.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Men får aldrig du, som är en lika stor boktok som jag, höra sånt där? Jag tycker att det ibland är snudd på oförskämt, liksom menat att ge en dåligt samvete för att en inte ägnar sig åt nåt ”bättre”….

      Vad gäller ljudböcker är vi helt överens och som sagt, det är bra att de finns för dem som inte kan läsa på vanligt sätt.

      Gilla

  4. En bebis kan det ju vara svårt att få till sovtider på till en början, men i den där åldern bör man ha rätt konsekventa sovtider kan jag hålla med om 🙂

    Jag förstår hur du menar med känslan att läsa böcker, men för mig är lyssnandet ett bra alternativ. Om jag vill cykla en timme på motionscykeln så passerar den timmen mycket trevligare med musik eller bok i öronen 🙂

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja det är lite svårt att inte tycka att det är konstigt när det handlar om en treåring, tror jag.
      Jag förstår hur du tänker och DÄR kan jag hålla med dig. Fast jag skulle nog inte lyssna på nån bok för jag skulle inte klara av att göra två saker samtidigt om jag trampade på en motionscykel. Musik kanske skulle funka. 😛 Men var och en gör som den vill!

      Gilla

  5. FEM skriver:

    Den enda som har varit väldigt tydlig med att ”Sätta sig och läsa mitt på dan! Skulle aldrig falla mig in!” är min egen mamma. Hon har, eller hade, åsikter om det mesta, så där fick jag höra att det verkligen inte passade sig när man hade ett hem att sköta osv. Numera har hon ju ingen aning om huruvida jag sitter och läser hela dagarna eller inte. Förr kunde hon väl se att en bok låg framme nånstans där jag bodde och då fick man veta vad hon tyckte.
    Men annars hör jag ingen som har åsikter om just det. Finskpinnen därhemma är ju lika stor tok som jag, så vi är samma lika där.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Mammor! Min var inte heller alltid så snäll, men se böcker och läsning hade hon inget emot. De sista åren läste hon faktsikt väldigt mycket själv och det var roligt att prata med henne om böcker.
      Bra att ”Kakan” är en boktok också, det underlättar att vara maka – eller sambo – då! 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s