Ett inlägg om ett vin.

Ett vin att njuta av!
Ett gäng viner som allt mer intresserar mig är Baroloviner från Piemonte – eller Lombardiet – i Italien. De är ofta fylliga och smakrika, riktigt kraftiga och just såna röda viner som tilltalar mig. Vinerna är gjorda på druvan Nebbiolo som betyder dimma. Druvorna skördas i oktober när dimman har sänkt sig Langheregionen. Färgen är oftast lätt röd och smaken sträv och torr. I kväll grundade jag med en liten silltallrik – och till en sån tar en aldrig vin – det ska vara sill och snaps. Men till ostbrickan senare på kvällen…
Jag öppnade en flaska Araldica Barolo Flori 2012, inköpt i början av december förra året för 189 kronor. Flaskan fick lufta i ett par, tre timmar innan jag hällde upp vinet. Till vinet mumsade jag två sorters grönmögelost och en fransk hårdost samt färskostfyllda småpaprikor och ett och annat kex.
Systembolaget skriver så här på sin webbplats om vinets smak och doft:
”[…] Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, körsbär, kanel, bergamott, torkade nypon och lagerblad. […] Kryddig, nyanserad doft med inslag av fat, torkade nypon, lagerblad, rosor, tranbär och bergamott. […]
Vinet är riktigt gott till de salta ostarna, men också till de heta, färskostfyllda minipaprikorna. Det slätar ut hettan i paprikorna. Sältan i ostarna och vinet tycks samarbeta för att lyfta fram sina smaker. Kanel är tydlig i smak och doft, men också syrliga bär. Jag njuter.
Toffelomdömet blir det högsta, ingen tvekan.
Livet är kort.