Onsdagen den 10 januari 2018: Vinter i Sverige


 



Kära dagbok…

Dunjacka

Med denna på känns det som att gå omkring med sitt täcke…

Det blev vinter i Sverige igen. Eller i alla fall i Uppsala. Redan igår var det kallare än på länge och i morse visade termometrarna på -8,5 grader hemma. På båda sidorna om huset. (Det brukar skilja nån grad.) Min fodrade skinnjacka med fuskpälskrage fick stanna hemma och jag rev fram dunjackan. Det var otroligt skönt att slippa frysa, för bilen var ju som en liten igloo när jag satte mig i den för att åka till jobbet. Nä, jag gillar inte vinter och kyla, men dunjackan älskar jag. Det är som att gå omkring – eller sitta – i sitt duntäcke. Skinnjackan må vara både snygg och fodrad, särskilt varm är den inte. Jag måste tänka på att vara snäll mot ryggen nu när flytten närmar sig. Visserligen får flyttgubbarna göra det tyngsta jobbet, men jag lär nog kånka en del jag också.

Tubsockor

Ja, jag erkänner. Jag hade vita tubsockor på mig igår. Och hela 1980-talet…

Kylan gjorde så smått sitt intåg igår, alltså. I strumplådan grävde jag fram ett par vita tubsockor, en kvarleva från 1980-talet, kan en undra. Sockorna var i alla fall hela och hade fungerande resår. Men fy te rackarns så fula de är! Och tänk… hela 1980-talet gick jag omkring med vita tubsockor på fötterna. Jag tyckte att det var fräscht med vitt, liksom.

Det här med kläder är verkligen inte min grej, men det var min mammas. Vi skänkte bort det mesta av hennes kläder – de flesta var i bra skick. Jag behöll ett par halsdukar/sjalar. Det är gott att ibland känna mammadoften runt halsen. Jag har också sparat mammas jacka och hennes älskade röda kofta som hon var så fin i. Dessa plagg ska jag spara – tills jag är redo att skiljas från dem. Lustigt nog har jag själv gått omkring i en röd tröja de här dagarna på jobbet. Igår kommenterade Pippi i förbifarten att jag klär i rött. Och jag som trodde att det bara var min mammas färg… Kanske skulle jag våga ha den lite mer sen när jag har börjat promenera till och från jobbet och blir smal och snygg..? Mamma gör sig förresten påmind genom att hennes fjärde orkidé nu blommar. Jag hoppas att hennes orkidéer överlever ytterligare en flytt och trivs i sitt nästa nya hem…

Orkidé gul med vinröda strimmor

Mammas fjärde orkidé blommar för första gången hos mig.

∼ ♦ ∼

Arbetsdagarna går så fort. En del viktiga, återkommande möten har kört igång den här veckan för min del. Vidare är jag inblandad i en upphandling där vi ska göra en utvärdering i morgon. På fredag har jag bokat in en lunch med förra kollegan H. Det ska bli spännande att uppdateras och uppdatera. Nästa vecka ökar antalet möten drastiskt. En och annan kommunikationsplan ska tas fram och nyhetsbrevet ska ut. Det senare jobbar jag förstås med redan den här veckan.

Utsikt från kontorsfönstret

Jag gillar inte vinter och kyla, men vinterutsikten från kontorsfönstret är faktiskt rätt fin. Den här bilden tog jag i morse genom ett av mina skitiga fönster. Det är alltså inget filter utan smuts som eventuellt syns.

∼ ♦ ∼

Antik o Auktion och frukt o mandel

Fruktstund!

Den här onsdagskvällen har jag inte mycket för mig. Jag ska läsa ut min bok på gång och sen ta en fruktstund med Antiktidningen som kom igår. Igår kväll tittade jag i ögonvrån på ett nytt antikprogram på SvT. Två tvåpersonerslag tävlar mot varandra i att hitta bästa fynd på auktioner. Det påminner lite om ett engelskt program, tyckte jag. I det engelska programmet är det två antikexperter som åker runt på olika loppisar och antikaffärer och försöker hitta värdefulla prylar som sen säljs på auktion. I det svenska programmet är det två vanliga människor som går på auktioner – antikexperterna är mer tävlingsledare och värderare efteråt. Det var ändå ganska intressant och lärorikt. I morgon kväll är det sen säsongsstart för Antikrundan. Självklart ska jag titta, men det är inte säkert att jag amatörvärderar från bästefåtöljen. Antikrundans egen app har ersatts med SvT:s Duo, för den som vill prova. Jag vet inte om jag vill.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Onsdagen den 10 januari 2018: Vinter i Sverige

  1. Anneri skriver:

    Ha ha… ja de där vita tubsockorna minns jag. Tror faktiskt det finns några kvar i gömmorna här också (och ja, jag behöver röja i min garderob). Nog är det lite märkligt vad en tyckte var snyggt förr om åren, tiderna förändras (tack och lov i det här fallet) 🙂

    Gilla

  2. Tänk, det är lite speciellt när orkidéer efter dem som är borta blommar om. Min morfar var så stolt över sina, nu har en av dem slagit ut på nytt hemma hos mig. På så sätt är de ändå med oss, i tankarna och tingen de efterlämnar.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja det är så jag tänker också. Mamma är ”med” och övervakar mitt liv och mina flyttbestyr genom hennes fantastiska orkidéer som plötsligt slår en med sin skönhet. 😍

      Gilla

  3. FEM skriver:

    Bra att du sparade lite av mammas kläder. Det är mycket värt att ha något kvar som var väl använt och som man känner igen från dem. Jag har ett par skjortor kvar efter pappa. En flanell och en bomull. Ibland slänger jag på mig nån av dem och har som hemmadress tillsammans med mjukisbyxor. Känns riktigt bra då. Sen har jag en jacka som hänger i garderoben som är hans. Finsk kvalitetsjacka av bästa sort. Han köpte ingen skit, han inte.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja det är gott att ha mammadoften runt halsen. Koftan och jackan får vara kvar tills jag är redo att skiljas från dem. Från pappa har jag sparat en jacka och en morgonrock som jag använder. 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.