Kära dagbok…
Spegel, spegel på väggen där… Den var min mammas.
Spegeln här intill… den var min mammas. Det var hon som var skönheten i min ursprungsfamilj. (Mamma var faktiskt vacker in i det sista.) Hon fick den till sin 60-årsdag, tror jag. Ramen är tillverkad av en bekant till min pappa. Jag tänker en del på mina föräldrar nu när jag monterar ner mitt hem. Ja, det är så det känns. Hemdemontering…
Och självklart kunde jag inte låta bli att göra än det ena, än det andra igår kväll. Det blev en del saker från väggarna som åkte ner (och alla krokar), somligt i flyttlådor, annat grupperat med liknande prylar i skåp. En låda fick plats i förrådet, en annan i vardagsrummet. De flesta av lådorna i vardagsrummet ska jag frakta i Clark Kent*. Ibland känner jag att jag kanske skulle ha packat allting. Sen tittar jag på alla böckerna och tänker… nej, det skulle jag inte. Det är rätt beslut att låta proffs packa tunga saker, vardagsporslin och annat otympligt typ.
Jag skruvade loss halvabordet i hallen också. Det har tillhört min farmor. Många av sakerna har historia, märker jag.
Att montera ner ett hem kan göra vem som helst törstig. Jag är glad att jag kunde svalka mig med en GT redan på seneftermiddagen. För då beslutade jag mig för att inte ägna mig åt nåt klättrande på stegar mer. Ytterligare en del plock på marknivå blev det innan jag lagade en av mina tre(?) paradrätter: sill och potatis. Till sillen hade jag snaps och det blev fyra snapsvisor sjungna. Tror att det var bra för mig, för sen kunde jag ta en liten tupplur på en halvtimme på soffan efter disken och även orka vara uppe och se del två av Den döende detektiven. Och ta en GT till innan jag smorde in tromboflebiten, borstade tanden och gick och la mig för att sova som ända tills klockan var över åtta i morse.
∼ ♦ ∼
Trettondedagen
En bra start på dagen. Notera, för övrigt, hur bra boken och pyjamasbyxorna matchar varandra.
Efter en god natts sömn inledde jag min lediga lördag på vanligt sätt – med kaffe på sängen och en bra bok. Just nu läser jag Jussi Adler-Olsens deckare Selfies. Jag fick den i storpocket i julklapp av vännen Jerry. Storpocket är ett format jag inte helt estimerar. Men nu när jag läser just en sån utgåva inser jag att jag ser bättre att läsa eftersom stilen inte är mikroskopisk. Boken är inte heller alltför tjock, men den närmar sig 500 sidor. Allra bäst är storpocket i omfånget 200 – 300 sidor, tycker jag. Oavsett detta är boken spännande och engagerande. Den handlar nämligen inte bara om kriminalfall utan även om psykisk sjukdom. När jag nu egentligen grejar mest hela tiden ger en stunds läsning en lagom rast och vila för en hemdemonterare, så boken åker fram vid varje tillfälle som bjuds, inte enbart på morgonen.
Efter ett samtal med Anna for vi iväg med grejor till återvinning. Hela bilen blev full, för jag tog med sånt som skulle kastas också. Sen pladdrade vi så daaant att vi visst glömde lämna grejorna i bagaget… Nåja, det var bara en kasse som skulle till återvinning och dit ska jag snart igen. Resten skulle kastas och det har jag gjort.
Det var soligt och kallt idag, men när jag kom hem hade det börjat skymma. Jag skruvade ner en draperistång och tre gardinstänger samt tog ner gardinerna. Ett par av gardinerna ska tvättas, annat ska till återvinning eftersom de är i fel storlek och färg för vårt nya hem. Nånstans mitt emellan kom jag på att jag inte hade ätit nåt, så jag fixade en torftig frukost på uppvärmt kaffe och knäckemackor med ost. Men det blir betydligt godare att äta i kväll – marinerad kalkon, potatisgratäng och rödvinssås.
Jag kunde konstatera att jag äntligen fick nytta av min buntbandssamling. Buntband är fullkomligt oslagbart när det gäller att hålla ihop bångstyriga gardinstänger.
De enda gardinstänger och gardiner som nu är kvar uppe är de i köket och i sovrummet. I sovrummet behöver jag ha mörkläggningsgardinerna och i köket ekar det redan så förfärligt. Det ekar faktiskt rätt bra i arbetsrummet också där jag sitter och skriver det här, alla bokhyllor och böcker till trots. Jag tror att det börjar dra sig mot Gin o’clock. Sen ska jag äta min trettondedagsmiddag innan jag ser andra avsnittet av årets säsong av Stjärnorna på Slottet (hoppas Bosse Parnevik pratar lite den här gången…). Senare kan det bli ytterligare en genomgång och rensning av gardiner. Jag har en känsla av att jag har sparat aningen för många…
∼ ♦ ∼
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Oj vad du jobbar på. Att flytta, särskilt om en bott där länge, är ett gigantiskt projekt – så du har väl inget annat val än att jobba på nu när ni bestämt er!
GillaGilla
Vi ”bestämde” oss redan i höstas. Den 1 oktober skrev vi kontrakt på vår nya bostad och betalade handpenning. Men eftersom två hem ska slås ihop, varav ett (mitt) bara fyllts på och aldrig rensats (mer än när jag skilde mig resp. separerade) under 23,5 år, och en jul med familjefirande kom mitt i, har vi tagit gott om tid på oss. Jag hade dessutom en lägenhet att sälja. Den blev såld fyra dagar efter sista visningen. Det var nog en rejäl tur, det, med tanke på läget på bostadsmarknaden.
GillaGillad av 1 person
Jo jag har ju läst lite i din blogg!
Ja bostadsmarknaden är under förändring har jag förstått.
GillaGilla
Marknaden svängde just när min lägenhet skulle säljas. Jag är så tacksam att det gick bra för min del.
GillaGillad av 1 person
Ja, men ibland är en värd lite tur också 😉
GillaGilla
👍🏻
GillaGilla
Kors i taket! Bosse sade faktiskt flera ord igår! 🙂
GillaGilla
Ja han gjorde ju det! 😛 Och så ”sjöng” han. 😆
GillaGilla