Nyåret 2017 till 2018: Lugnt, gott och grått

 

---

Kära dagbok…

Kloka ord, men att bli författare får stanna vid att vara en dröm för min del.

Ett nytt år har tagit sina första skälvande steg. Kan det föra med sig lugn, ro och glädje i lagoma doser vore jag tacksam. Att nå vissa livsmål kan vara nog så kämpigt. Inte faller resultatet kanske heller riktigt ut som en har tänkt sig. En gång hade jag en dröm om att skriva böcker och kunna leva på det. Men för att kunna göra det redan från start måste en nästan ha en inkomst utöver. Och för mig funkar det inte att både skriva böcker och jobba heltid. Jag är dessutom för gammal nu. Det får stanna vid en dröm, det är inte längre ett mål. Däremot tänker jag fortsätta följa citatet här intill – även om jag aldrig blir författare. Kloka ord, Stephen King! Jag hittade dem i den andra hett önskade julklappsboken, Att skriva, av just denna bestsellerförfattare som är otroligt produktiv. Tack, vännen Jerry, jag läser och lär och njuter, men författandet stannar för min del vid en dröm nu.

Den gamla årets sista bok blev Vrålstark & skiträdd och det nya årets första bok blir Att skriva.

∼ ♦ ∼

Gemenskapen, maten och drycken

Jag hade turen att slippa sitta ensam på nyårsafton. Det är inte så att jag måste vrålfira eller supa skallen av mig, jag vill bara inte vara ensam. När Anna hade slutat jobba åkte jag och hämtade henne. Vi åkte till ICA Heidan för att leta sås och köpa godis. Såsen hade vi ingen framgång med och godiset som jag köpte är orört. Men god mat och dryck serverades under gårdagskvällen. I morse åt vi lite rester. Anna bjöd på trerättersmiddag, för min del Toast Skagen, marinerat kalkonbröst med potatisgratäng och pannacotta med bär. Till fördrink blev det ett rosa mousserande vin och till maten korkade Anna upp en av vinflaskorna jag gav henne i julklapp. Anna var förstås den som hade tänkt ut maten och som lagade den. Jag skalade lite räkor, fixade sallad och dukade, bara, pinsamt nog.  Underbart gott alltihop, tack snälla älskling för en god nyårsmiddag!

Ingen sabel, så det fick bli handkraft till det mousserande vinet.

Toast Skagen till förrätt.

Marinerat kalkonbröst till huvudrätt.

Gott vin (hade jag provat ut INNAN jag köpte det till Anna).

Annas pannacotta.

Go-frukost på nyårsdagen med Brie, Ockelbo blå och gröna druvor.

Och så ett kokt ägg och lite Skagenröra.

∼ ♦ ∼

Katterna, raketerna och regnet

Katterna var förstås med på nyårsafton. De yngre var inte så jätterädda för raketer och smällare, lite nyfikna, faktiskt. Men ljuden gillade de inte. Mamma Mini var mindre förtjust. Hon gömde sig i en låda större delen av nyårsafton. Alla tre var lite försiktiga. Vid tolvslaget gick vi faktiskt inte ut utan stod i fönstren och tittade på när andra fyrade av raketer i ösregnet.

I morse var katterna fulla av energi. Det busades och sprangs och kanades över parketten. Efter frukost blev de som vi – sega. Vädret gör en tung och trött. Det regnade igår kväll och det har regnat hela nyårsdagen…

 

Lucifer spanar.

Lite kattbalansering av Lucifer den smidige.

Cirus var lite nyfiken på raketerna.

Och trött.

Mamma Mini var helt slut idag.

Lucifer hittade en ledig säng.

Citrus sussar.

Raketer i gråväder.

Lite rött. Och regn.

Mycket rött och mycket regn.

∼ ♦ ∼

Nyårsdagen

Nyårsdagen måtte vara årets segaste. Jag tror att vi alla var både sega och rastlösa. Anna var trött efter helgjobbet och har bara ledigt idag. Själv ska jag också tillbaka till jobbet i morgon efter elva dagars sammanhängande ledighet. Nu väntar tre och en halv dagars arbete, sen är det helg igen.

Benet är fulare idag, men mindre ont. Förhoppningsvis har proppen stannat. Jag pallade i alla fall att göra nån nytta genom att åka till grovsoprummet med trasiga möbler. Men där inne såg det ut som om det farit runt en raket. Jag kan bara säga att jag längtar att få flytta. Bilden till vänster är ett av skälen till detta.

Slut på såna här helgmorgngar.

Gråväder.

…igår.

Dagens kasta.

∼ ♦ ∼

Det är dags att plocka fram rena kläder och packa jobbväskan. Till middag tänker jag laga varma mackor med makrill och ost – har hur mycket makrill i skåpet som helst. Sen ska jag fixa en matlåda, troligen med kycklingköttbullar och pasta. Resterna av det marinerade kalkonbröstet sparar jag till senare i veckan. Och så ska jag ringa en vän. En god vän, en sån som har varit min vän länge och som jag vill ha kvar som vän lika länge till (fast det går nog inte, vi hinner nog dö först).

God fortsättning på det nya året, ifall nån har läst mitt första dagboksinlägg 2018!

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.