Lördag förmiddag den 30 december 2017: Ätbara korvar och onda


 



Kära dagbok…

Två kalkonetter

Allting har en ände, men korven har två. Med stark senap på får den en att fälla tårar.

Allting har en ände, men korven den har två. Två korvar borde då rimligtvis ha fyra ändar. Korvarna på bilden är så kallade kalkonetter, prinskorvar av kalkonkött. Dem glufsade jag i mig igår kväll medan tårarna rann (av den starka senapen eller nåt). Faktum är att flödet var så ymnigt att jag tappade en kontaktlins. Det får inte ske! Historien får inte upprepa sig. Jag lovade mig för många år sen att aldrig gråta över för stark senap. Men när jag sökte hjälp i vården mot slutet av De Sju Svåra Åren antecknade doktorn i min journal att jag var gråtmild. Detta måste upphöra genast.

För att flytta fokus från senap, korvar och annat skaffade jag mig en ny privat e-postadress i natt. Jag är så jävla trött på att kunna göra färre och färre saker via min e-post hos home.se Det började med att det inte gick att svara på eller vidarebefordra e-post. Det enda som funkade/funkar är snabbsvar, en minimal ruta där jag förväntas se att skriva en text som är längre än ett sms… När jag inte heller kunde bifoga filer var måttet rågat. Jag har letat efter en bra ”titel”/adress till min e-post och igår kom jag på den. Det blev ett massutskick till några av de närmast sörjande i natt. Andra får fortsätta använda nån av home.se-adresserna, för de funkar fortfarande att mejla till. Alltid något.

∼ ♦ ∼

Unga ben, nya bekymmer, gamla ben, gamla bekymmer. Jag har åkt på en inflammerad venvägg igen. Tromboflebit. Det började för några dar sen, men jag försöker lära mig att sticka huvudet i sanden när det gäller vissa saker. Det är inte samma ven eller ben som är inflammerade som de två tidigare gångerna. Nu är det höger ben. Där började det som en liten bubbla strax under knävecket. Nu liknar det mest en ond, röd korv. Det som oroar mig är att proppen går åt fel håll, det vill säga uppåt och inte neråt. Hur som helst, efter en helvetesnatt tänker jag inte åka upp till akuten och sätta mig. Jag behandlar lokalt med antiinflammatorisk gel. Det lindrar i alla fall vid själva påstrykningen och en stund efteråt.

∼ ♦ ∼

Kaffe och boken Vrålstark och skiträdd på sängen

Ett försök att fly verkligheten till litteraturen, egentligen en flykt till en journalistisk produkt, inte en regelrätt biografi.

Jag har försökt fly in i litteraturen, även denna gång i en biografi som jag fick i julklapp. Det var en av de två böcker jag hetast önskade mig – och utan att veta detta fick jag båda böckerna av två olika givare. Kanske har jag inte riktigt smält boken om Karin Boye än, för jag tycker att Stina Hafs f’låt Jofs gör ett hafsverk av boken om Marie Göranzon. Det känns inte som nån biografi, snarare en intervjubok. Det beror troligen på att Stina Jofs är journalist och inte författare, som så många som skriver biografier om kändisar. Samtidigt borde jag inte känna mig ”lurad” på just den här boken eftersom den bär undertiteln ”Marie Göranzon berättar om sitt liv för Stina Jofs”Min mamma berättade för mig att hon hade en del att göra med Marie Göranzons familj, som ju kommer från Linköping. Det var förstås genom mammas och pappas jobb på Corren. Såväl skådespelaren Marie Göranzon som hennes familj var alltid trevliga och odiviga i kontakterna. Sånt gav plus i mina föräldrars teoretiska bok om folk.

∼ ♦ ∼

Halva lördagsdagen är snart passerad. Av min ledighet återstår den, söndag samt måndag. Några planer har jag inte. I natt funderade jag om jag inte skulle ta en tripp neråt landet, men vart då, liksom..? Det har dessutom frusit på och är säkert snorhalt att köra. Jag är inte rädd för att dö. Däremot är jag rädd att skada andra, nåt jag tycks göra hela jävla tiden ändå fast på andra sätt. Jag får sleva i mig lite yoghurt och försöka komma på nån aktivitet för dagen. Min rensning är nämligen slut. Jag kan inte göra mer nu. Efter helgerna ska jag rådda lite i sånt som bredband – jag är ju så oerhört teksnisk – NOT!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Media, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.