Kära dagbok…
Idag har det varit en nästan helt misslyckad dag. Bortkastad semesterdag? En dag för tårar, ilska och grubblerier. Det kanske är en allmän uppfattning att jag inte har några gränser eller att jag är väldigt lite värd, men jag har både gränser och värde. Jag skulle vilja ha det lite bra i livet en stund nu, orkar inte gå omkring och må dåligt och bara våga lita på mig själv. Jag vet att jag kan bära mig själv. Men jag vet inte om jag orkar göra det igen.
∼ ♦ ∼
Dagen började ganska bra. Jag provade mina nya pyjamasbyxor och de var lagom trots att storleken bara vara Large. Självklart läste jag i sängen och till frukosten. Böcker och läsning har hela mitt liv varit trygghet och stöd och platser att resa (fly?) till. Boken om Karin Boye hade inget lyckligt slut, men det visste jag. (Vilka liv har lyckliga slut?) Jag tänker att jag i vart fall ska försöka läsa mer av Karin Boye om, inte när, saker och ting lugnar ner sig. Nu fotade jag av listan av hennes verk så att jag ska ha den med mig i mobilen ifall jag råkar på nån bok som jag inte har på antikvariat – eller loppis.
∼ ♦ ∼
Jerrys äldsta dotter ringde när han var hos mig och fikade. Då passade jag på att fota honom.
Mitt på dagen åkte jag med åtta kassar till återvinning hos Myrorna i Boländerna. Jag hade tänkt göra nåt roligt på min sista semesterdag 2017, men jag tappade lusten totalt. Glad blev jag i alla fall för besöket av vännen Jerry. Han lyckades få isär ett kvastskaft åt mig, nåt som uppenbarligen krävde manlig styrka och inte tofflig. Det var tur att jag hade både kaffe och godis att bjuda på vid köksbordet som ska bli hans. Han provsatt även sin blivande kökssoffa när hans dotter ringde och jag passade på att ta ett foto.
∼ ♦ ∼
Var jag själv så småningom ska sitta och äta vet jag inget om i skrivande stund. Tillvaron är turbulent och jag har fått mig en rejäl tankeställare idag som handlar om mycket mer än bara var jag ska inta min föda. Jag kan konstatera att räkbomb smakar bäst i sällskap, men äta bör en annars dör en. Det fick bli mjölk och smörgås.
Nyårsafton närmar sig. Som vanligt har inbjudningarna inte precis haglat över mig, men i kväll fick jag en per sms. I skrivande stund vet jag inte om den gäller. Jag kanske i stället för att nyårspartaja ska ägna årets sista kväll åt att fundera över vad jag ska skriva på – eller om jag ens ska skriva – flyttkorten som kom idag. De är i vart fall betalda, jag är lika rädd som mamma var för anmärkningar. Därför har jag också jobbat lite grann hemifrån. Det kanske inte var det bästa.
Huvudvärk och illamående, det onda i benet, mer tårar och ilska avslutade den här semesterdagen. Jag trodde att det bara var min mamma som kunde såra mig. Nu vet jag annat. Det är lärorikt att få smaka sin egen medicin.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
