Julen 2017 – en kul, en!


 



Kära dagbok…

Julen 2017 är passerad. I år var jag lite gladare än förra året. Jag hade bestämt mig i förväg för att ta mig i kragen och inte tänka på ledsamma och jobbiga saker. Understundom kände jag mig rätt överuppspelt. Att försöka roa andra blev en del av kampen att hålla humöret uppe. Jag är säker på att jag misslyckades med vissa saker och mest var irriterande. Med andra saker kanske jag lyckades. Somligt misslyckades jag med inför mig själv. I vart fall hade jag intalat mig att jag skulle tillåta mig att ha roligt den här julen. Och den här julen blev på sitt sätt en rätt kul en.

∼ ♦ ∼


Den 23 december

Dan före dopparedan störde jag Fästmön i julförberedelserna. Fast jag försökte förstås ”hjälpa till” genom att slå in hennes hemkokta kolor och ställa fram knäckformar till knäcken, också den hemkokt. På eftermiddagen halkade vi iväg till Annas snälla mamma och hennes L med julklappar. Där fick vi gott fika så vi orkade rulla och hämta indisk mat till middag samt handla. Efter maten skrev vi på en roman med papper. Sen skålade vi i starkvinsglögg och jag insåg att jag nog hade missat att skriva en sak på pappren. Irriterande! Det blev till att författa ett handskrivet meddelande, peta upp en bit av kuvertet, stoppa i och försluta med tejp. Till sist kunde vi alla fall slå oss ner för att provsmaka knäck och kola och slöglo på TV. Ända tills klockan var nästan ett höll vi oss vakna.

∼ ♦ ∼


Julafton

Jag trodde att klockan var fyra när jag vaknade på julafton. Den var några timmar till… Hos Fänriken är det nämligen både tyst i huset och mörkt samt dessutom ganska kallt, så för den skull sover en godare där än i New Village. Gästerna, det vill säga bonusdöttrarna, en boyfriend och en pappa, hade fått order om att inte komma före klockan tolv. Därför kunde vi ta det lugnt och läsa en stund i sängen innan vi intog grötfrukost – som jag deltog i i år. Nej, risgrynsgröt är inte gott, men jag åt upp det jag hade tagit till mig. Det är konsistensen jag har svårt för. Julfreden i Åbo glömde vi bort att se på TV, men jag hade åtmintone sjungit Maamme för Anna i bilen kvällen innan. Det fick räcka. Medan jag dammsög, gick med sopor och skalade potatis tillsammans med äldste bonussonen städade Anna och plockade undan innan hon började förbereda maten. Då var vi så gott som alla bannlysta från köket.

Katterna var redo att flytta, men först skulle vi fira en sista jul hos Fänriken – med riktig gran, klappar, god mat och nära och kära.


I lagom tid kom bonusdöttrarna,
deras pappa och boyfrienden. Vi snabbkollade faktiskt den otecknade Arne Weise som gästspelade hos TV3 innan vi gjorde som så många andra svenskar – glodde på Kalle Anka och hans vänner när de önskade god jul på SvT.

Efter Kalle blev det julaftonsmiddag. Så görs det i min nya familj och så gjordes det i min gamla. All mat var fantastiskt god, julölen fyllig, snapsen välkryddad och det var fint att få känna en stunds gemenskap även om Ensamhetens spöke knackade på. Jag passade på att ta en selfie med både äldsta bonusdottern och yngsta – det är inte så ofta jag träffar dem eftersom de inte bor här.


Klockan 19.00 hade vår egen tomte, yngste bonussonen, bestämt 
att det skulle delas ut klappar. Elias skötte julklappsutdelningen galant – han var nog den enda av oss som, efter julmaten, orkade böja sig ner och gräva fram julklappar under granen. Jag fick en stor hög i genrerna vin och litteratur. Inom litteraturen blev flera riktigt hett önskade titlar och även några oväntade som ser väldigt lovande ut. Av Mini, Citrus och Lucifer fick jag en rejäl korkskruv som jag hoppas håller i många år framöver. Två fina viner fick jag, ett ripasso och ett zinfandelAv yngsta bonusdottern och hennes T fick också Anna och jag tillsammans ett bärbart litet vinskåp. Det lär passa finfint i vårt nya kök. Ett stort TACK till familjen, vännen FEM och Johanna för julklapparna!

∼ ♦ ∼


Juldagen

Jag hade erbjudit mig att skjutsa, men Anna gick upp i ottan alldeles ensam på juldagen för att gå till arbetet. Skamligt nog sov jag till klockan 8.30. Det blev lite läsning i sängen, innan jag klev upp för att fixa mig själv samt en ensamfrukost – de två äldsta bonusbarnen tog längre sovmorgon än jag. Jag hade bespetsat mig på julknäcke med kalkon, men jag hittade inte det hårda brödet. Det gick lika bra med vörtbröd. Jag hade en ung man till bordet som låtsades vara lite… blasé. Gissningsvis var det kalkonen och inte jag som lockade.


Sen åkte jag hem till New Village några timmar
med mina julklappar och min smutstvätt. På hemvägen postade jag ett par viktiga brev. Jag hängde upp min julklapp från katterna på hedersplats, ställde in julklappsvinerna i gjutjärnsvinskåpet och satte in julklappsböckerna på TBR*-hyllorna i bokhyllan i sovrummet.


Det var inte mycket liv och rörelse
i New Village mer än i Bollhavet, förstås. Där är det ju bara tyst när bollarna har rullat hemifrån. Därför var det ganska skönt att få tillbringa resten av dagen, kvällen och natten hos Fänriken. Jag åkte och hämtade Anna efter jobbet och vi handlade lite smått som saknades.

Innan dess fick jag emellertid en blodtryckshöjning. Jag insåg att det inte räcker att anmäla flytt via Adressändring.se (där gick det inte heller att lägga till vilka företag en är kund hos och som bör meddelas…) utan en måste även göra det till folkbokföringen, via Skatteverket. Efter att ha försökt göra detta elektroniskt tre (3) jävla gånger gav jag upp. Att fylla i en blankett på webben utan e-legitimation gick inte heller eftersom jag inte har nån skrivare och alltså inte kan skriva ut min ifyllda blankett, signera den med penna och skicka in. Det slutade med att jag ringde servicetelefonen för att beställa hem en pappersblankett. Det verkar som om jag lyckades med. Nej, jag ger inte mycket för allt detta e, som så ofta inte fungerar. Att få hjälp av levande människor är väldigt underskattat år 2017. 

Under juldagens kväll fick jag svar på ett meddelande jag skickat strax före jul via sociala medier till en person som jag inte har träffat eller haft kontakt med sen… 1980, i Brighton (nej, ingen ur F-familjen!). Jag blev så otroligt glad. Vi lovade att skriva mer till varandra efter julen. Jag hoppas verkligen att det blir så.

Anna, stackarn, ställde sig vid spisen när vi kom hem till Fänriken och gjorde en finfin juldagsmiddag på en del rester från julaftonen, annat från frysen. På juldagen var vi bara fyra som åt tillsammans, men ändå. Efter maten kollapsade arbeterskan i soffan och slumrade av och till. TV:n var faktiskt tyst ett tag. Jag kollade på första delen av säsongens tre avsnitt av Fröken Frimans krig. Det slank ner en och annan julgodis, annars var vi ganska trötta (även katterna), förutom äldste bonussonen som gick på fest. Anna fick en fotmassage så att hennes trötta fötter skulle orka att arbeta en dag till samt stå vid spisen hemma en kväll till också.


Annandag jul

På annandagen skulle grabbarna O dyka upp igen hos Fänriken. För att det inte skulle bli för mycket och för många för arbeterskan hade jag bestämt att åka hem till mig. Inte heller den här morgonen väckte Anna mig för att be om skjuts trots att jag erbjudit, men vi hade i alla fall bestämt att jag skulle få hämta henne efter jobbet och skjutsa hem henne. Till spisen… När jag klev upp nånstans mellan åtta och halv nio såg jag att det hade snöat. Det var sån där blötsnö och den försvann lika snabbt som den kom, för till kvällen kom regnet. Jag intog frukost och på annandagsmorgonen hade jag Citrus som frukostsällskap. Även där gissade jag att det var kalkonen och inte jag som lockade. Eftersom jag ska äta hemma hos mig själv frågade jag Anna per sms om jag fick ta hem kycklingköttbullarna hon gjort till mig och kalkonetterna (kalkonprinskorv). Det fick jag. Mums!

 

Hemma i New Village ägnade jag annandagen mest åt att läsa och slappa. De kommande dagarna är jag ledig och då ska jag göra ett nytt rensningsryck av det som återstår. Under juldagarna ville jag emellertid bara softa och ta det lugnt. Jag läste ut en tegelstensdeckare om Thomas Lynley och bytte den mot en tegelstensbiografi om Karin Boye. Den förra fick jag i mars 2015 av vännen Agneta efter hennes föräldrar, den senare köpte jag till mig själv i november. Den nya dagen gryr är bara cirka 40 sidor mer omfångsrik än En lögn att lita på, men den väger baske mig 40 kilo mer… För att väga upp med lättare läsning köpte jag TV-tidningen i samband med att jag skjutsade hem Anna från jobbet. Ja, jag behövde senap och lite till kvällens middag också.


Inte svalt jag ihjäl ikväll. 
Ett tag kände jag mig lite ledsen, men jag bet ihop och är stolt över att inte ha fällt en enda tår. I stället dukade jag upp ett eget litet julbord med de flesta av mina favoriter. Till och med Janssons frestelse, fast den hade Lallerstedt hjälpt mig med. I kylen hittade jag såväl Mumma som Östgöta sädes – tre snapsar blev det och det var tillräckligt.

 

Och nu ska jag ta mitt julbad 2017, men se in i badrummet får ingen följa med, inte ens kameran.

∼ ♦ ∼

Jag har haft en bra jul 2017 och jag vill tacka alla som var med och gjorde den bra. Men julstrumpan hänger tom i New Village och tom lär den förbli resten av mitt liv. Nu kan jag i alla fall bli varm om hjärtat när jag ser julstrumpan och inte bara ledsen, för jag hade föräldrar som tyckte om att glädja mig om jularna med små paket. Det minnet bevarar jag för alltid.

Tom julstrumpa

Julstrumpan var och förblev tom även julen 2017.

∼ ♦ ∼

*TBR-hyllor = bokhyllor med olästa böcker, på engelska To Be Read


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Julen 2017 – en kul, en!

  1. FEM skriver:

    Härligt att du hade en bra jul! Låter gott inför framtiden med nya traditioner i sambolivet. Älskar bilden på Näspetar-Anna!!! :):)
    Vår jul här i Motala har också varit riktigt bra. Vi fick åka runt lite, bland annat till mamma på hemmet eftersom det skulle bli för besvärligt att ta hem henne till oss. Vi samlades hos oss till jullunchen och sen for vi iväg i tre bilar till hemmet, fikade där och tittade på Kalle Anka. Efter det for vi iväg igen i tre bilar och nu hamnade vi på landet hos Johan. Vi eldade vedspis och kokade tomtegröt på den, öppnade klappar och hade det riktigt mysigt.
    Vi fick oss en riktig överraskning också när vi upptäckte att det fanns ringar på fingrarna hos Sofia och Samuel! Då kom det glädjetårar minsann! Samuel hade friat på julaftons morgon, så det vankas bröllop framöver. Di barna, di barna…

    Jag var uppe på kyrkogården en sväng också och lämnade ljus hos våra kära vi har där.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det var en bra jul på många sätt. Allt syns inte här på bloggen, förstås. Du är så gullig som tände ljus, tack! ❤ ❤ ❤

      Jo jag såg på Instagram att Sofia och Samuel hade förlovat sig och jag grattade dem där. Så roligt! 😛

      Gilla

  2. Det verkar som du haft fina juldagar ihop med nära och kära. Jag förstår dig att saknaden av dom vi förlorat dyker upp ibland, det är ju helt naturligt. Jag satt och tänkte på att jag önskat mamma fått vara med om att båda barnbarnen flyttat in i hus och att hon fått varit med och träffat lilla barnbarnsbarnet. Men, jag tror dom susar förbi oss och är med på det sätt dom kan !

    Önskar dig lugna och sköna mellandagar KRAM !!!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det blir väldigt dubbelt att hänga med några som är familj eller har blodsband och så har jag inte blodsband med nån enda, varken under julen eller efteråt. Den känslan är… stark och ekar ihåligt.
      Ja du, jag tror gammelmormor/mormor ser både barnbarnsbarnet, den sötnosen, och barnbarnen och har koll på dem, tror du inte det? Ytterligare en av mammas orkidéer hade slagit ut under jul. Hon kanske har koll på mig den vägen..?

      Kram och ha det gott!

      Gillad av 1 person

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.