Fredagen den 22 december 2017: Rent, räknat och roman som en tegelsten

 

---

Kära dagbok…

Min lediga dag är snart till ända.Den liksom bara försvann trots att jag vaknade i vanlig tid, det vill säga klockan 5.30. Men jag låg kvar i sängen och läste och drack kaffe ett par timmar innan jag klev upp och startade tvättmaskinen. Idag tvättade jag lakan, för här ska bäddas rent för kanske näst sista gången i det här hemmet och i den här sängen. Sängen och sängborden ska jag försöka sälja. Fästmön och jag tycker att det är på tiden att vi skaffar en helt ny säng med bra madrasser etc för våra tyngder ryggar. (Går sängen och sängborden inte att sälja får de återvinnas via en secondhandaffär. Då kommer i alla fall kanske nåt gott ur möblerna till människor som behöver hjälp.)

Det krävs en del att gå från 180 centimeter…

Min lediga dag inledde jag på sedvanligt vis.

Medan tvättmaskinen gjorde sitt hann jag både äta frukost och gå igenom månadens räkenskaper. Jag rafsade lite i mina garderober också och där börjar det bli tomt – även på galgar. Därefter skrev jag några listor så att jag inte ska glömma vad jag måste göra framöver. En lista blev det också över sånt jag ska åka över till nya hemmet med själv så snart vi har fått nycklarna. Då har vi en helg på oss att göra sånt innan packarna kommer hit och packar efter helgen och så går flyttlasset en tisdag nästa år. Jag längtar! Jag är jävligt trött på grannar som lagar mat som luktar som blöt hund, till exempel.

Lite frukost…

Lite räkenskaper…

Galgarna är packade!

På förmiddagen åkte jag och hämtade Anna och lämnade varor och julklappar hos Fänriken. Vi hämtade också paket, handlade några julklappar till och mat, förstås. Gissningsvis har vi glömt nåt. Jag bjöd in mig på fika vid köksbordet hos Fänriken. Nog närde jag en förhoppning att få smaka en hembakad nötkaka doppad i choklad – och det fick jag. Min blivande sambo är så söt!

Hembakad nötkaka doppad i choklad och annat gott fick jag när jag snikade in mig på en fika.

Tisslingarna var förstås hemma. Deras senaste hyss var att leva rullan med en gasbinda som Anna glömt framme. Det var den gasbindan, det. Men söta är de, så en kan ju inte vara arg på dem. Söta kan en inte säga att vissa andra av Annas… inneboende är… Psychotomtarna hade intagit Annas bästefåtölj och där satt de och glodde läskigt på mig.

Lucifer spanade på fåglar…

Mamma Mini sov…

Lilla Citrus var bara söt…

Och psychotomtarna hade intagit Annas bästefåtölj.

Katterna är än så länge lyckligt ovetande om flytten. Anna och jag pratade förstås en del om den. Det finns onekligen en hel del praktiskt att ta tag i. Och när jag kom hem väntade en tegelstensroman i ett trasigt kuvert från banken förutom ett julkort från mammakusinen B och hennes A samt min näst sista räkning på månadsavgiften i New Village… Det känns… spännande, men också ganska pirrigt.

En tegelstensroman från banken.

∼ ♦ ∼

Och nu ska jag griljera Kalle Kon!

---

Livet är kort.