Torsdagen den 14 december 2017: Irriterat och grinigt, dock gott stöd (och julsprit!)


 



Kära dagbok…

Dammigt på kontoret

Dammigt på kontoret,

Idag har det varit en rätt tråkig dag. Nån snö har inte kommit, men det har regnat mer eller mindre hela tiden. På förmiddagen hade jag ett tvåtimmarsmöte med den roliga och saliga blandningen av kollegor från andra håll. Vi räknar med att vara ute med vårt material nästa vecka. Sen återstår bara resten.

På mötet började jag känna mig irriterad i halsen och sen dess har jag haft en del svid. Inte bra, för nu har jag inte tid att vara sjuk. I morgon, när helgen inleds, ska jag städa. Lusten att städa mitt nuvarande hem är minimal, men jag kan inte låta det gro igen – det är ju några som ska bo där efter mig. När det gäller mitt dammiga kontor på jobbet blev jag tillsagd att skicka in en felanmälan eftersom lokalvårdarna inte kan göra mer än de gör. Igår när det hade gått två veckor sen min anmälan mejlade jag och bad om en återkoppling eftersom jag varken hört nåt eller sett nån skillnad. Då fick jag veta att fastighetsägaren varit uppe och tittat och konstaterat ovanligt mycket damm, men att det är… en lokalvårdsfråga. Idag efter lunch dök det upp två lokalvårdare och jag berättade hela storyn för dem. De ska nu ta detta vidare. Den enda rimliga förklaringen till att det är skitigare i mitt rum än i S:s rum, vägg i vägg, är att det är nåt galet med ventilationen. Jag är inte skitigare än S och jag gör inget mer skitigt än S på mitt kontor.

Pannkakslunch

Pannkakslunchen blev 50 procent tyst.

När det gäller boendet fick jag mejl från mäklaren på förmiddagen med klockslag och datum för Fästmöns och mitt tillträde till vårt nya, gemensamma hem. Märkligt nog mejlar mäklaren bara en av säljarna och bara en av köparna, mig, trots att både Anna och jag köper det nya hemmet. Säljarna bor ihop sen många år, så det är väl OK, men Anna och jag gör inte det och vi träffas inte varje dag. Det borde inte vara så svårt att mejla ytterligare en person. Nu fick jag kopiera texten och skicka över i stället. (Ja, jag ska byta mejlklient!) Men bara så att det förs till protokollet har jag ytterligare en gång påtalat för mäklaren att det är bra om både Anna och jag får mejl när det gäller köpet. Och nu har även Anna fått mäklarmejlet – som jag redan hade skickat en kopia på.

∼ ♦ ∼

Att få arbetsro på jobbet är ibland inte det lättaste. I morse var jag på plats redan vid 6.50 och då hann jag både läsa och skriva sånt jag låg lite efter med. Efter förmiddagens långa möte blev det pannkakslunch i Tysta matsalen. Idag kunde jag konstatera att 50 procent av de ätande förstod ordet

”Tysta

Jag på gymnastik

Det ska vara TYST i Tysta matsalen, jag vill inte höra!

i Tysta matsalen. En människa satte sig mitt emot mig och förstod ordet. En annan människa satte sig vid ett annat bord och pratade rakt ut med en fjärde person i vanlig samtalston. Den som blev pratad med svarade knappt, men ägnade sig i stället åt att skrapa med stolen, slamra med besticken, sörpla, smaska och öppna dörren och släppa in ljud tre jävla gånger. Varför är det så svårt att vara… tyst..? 

Nere på kontoret efter lunch började jag jobba med ett dokument – då kom lokalvårdarna (se ovan!). De måste ju få göra sitt jobb, men ändå. Jag hade precis stängt in mig igen när nån knackade på med ett ärende som hade gått jättebra att ta med mig när jag stod utanför och väntade medan kontoret blev städat alt. via e-post. Ja, jag blir lite trött på folk ibland, allra helst människor som tycks ha nån sorts tics att alltid vara roliga, gärna på andras bekostnad, och använda sarkasm och ironi i detta. Majoriteten av oss andra kan inte alltid – dock ibland – ta det. Utöver detta förstår långt ifrån alla sarkasm och ironi dåligt. Jag använder också sarkasm och ironi (det finns till och med en sån kategori här på bloggen), men betydligt mindre de senaste åren eftersom jag har insett att så många inte förstår. Varför ska man nypa andra? Är det för att man själv är väldigt osäker eller BAH???

ÄR DET NÅN SOM TYCKER ATT JAG ÄR GRINIG IDAG?
(min blogg, jag uttrycker mina känslor och skriver vad jag vill – nästan)

∼ ♦ ∼

En ska inte sluta ett inlägg negativt. Min arbetsdag slutade med dels ett gott möte, dels positiv återkoppling av Högsta Tjifen på ett dokument (som nån annan är ägare till) jag har försökt fixa till. Och så är jag glad att jag har släpat och halkat hem med julspriten och julölen och en juklapp efter jobbet idag. Ännu gladare är mina underben. Jag har haft jätteont i det ena och i morse rafsade jag fram det enda par stödstrumpor (jultomten… varför kommer jag på saker så sent?) jag äger. Dessa har jag burit hela dagen och gissa vad… Jag har inte ont i benet!

Fötter i stödstrumpor

Mitt enda par stödstrumpor, dessa med stjärnor på, har jag burit idag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Diskutabelt, Familj, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Torsdagen den 14 december 2017: Irriterat och grinigt, dock gott stöd (och julsprit!)

  1. Anneri skriver:

    Japp jag tycker du är grinig och det känns jäkligt gott att ha sällskap i grinigheten 😉 Så, då vet du. Ha ha… skämt åsido. Klart man får vara grinig ibland (och jo då, jag ÄR grinig idag det är faktiskt sant).

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag blir så himla irriterad när folk inte återkopplar (felanmälan), när folk utesluter (mäklaren) och när folk inte respekterar (Tysta matsalen). Och folk som ALLTID gör sig lustiga på andras bekostnad. OK om en gör det nån gång, men varje jävla gång det ska skämtas blir för mycket. GRINIG! 😈

      Gillad av 1 person

  2. Anneri skriver:

    Men, nu blev jag lite gladare när jag såg min fina orkidé i din menysida! Tack snälla du – precis vad jag behövde se en dag som denna!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja vet du… jag är en sån som bara gillar när jag gillar, inte nån som slentrianmässigt klickar på gilla i sociala medier. Och här på WordPress finns ju en widget som lyfter fram andras inlägg som en har gillat. DET tycker jag är positivt och icke-grinigt! 😆

      Gillad av 1 person

      • Anneri skriver:

        Japp – absolut icke-grinigt 😉 Och jag ÄR ju faktiskt stolt som attan över den (det lär ju aldrig hända igen) så då blir jag ännu gladare (mindre grinig menar jag… ha ha).

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Jag upptäckte häromdagen att ytterligare en av mammas orkidéer har knoppar. Tror det är den fjärde som ska till att blomma här hos mig. Det tog nästan ett år… Och nu ska de ”ryckas upp” snart igen och flytta till nya fönster, i ett nytt hem…

        Gilla

  3. fruhatt skriver:

    Jag blir galen på människor som måste låta HELA tiden. PÅ vårt lokala fik ( där jag fikar på sommaren ) finns det en person som tror att det är livsfarligt att knipa igen k*f*t*n någon minut utan pratar nonstop ,dessutom så smackas och sörplas det. . Och en är dessutom homofobisk och rasistisk. Vill välta cafestolar . Så jag förstår dig.

    Jag har en bekant som alltid är sarkastisk och skryter med att hen är brutalt ärlig , har förklarat för hen att det är inte alltid jag förstår ironi/sarkasm och blir ledsen . Och Nota Bene ..om jag skulle säga mot hen i någon fråga ( och då är jag milt ärlig ) så blir hen OERHÖRT sårad. Smaka sin egen medicin liksom. MORR
    Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja det är tröttsamt. Folk som pratar i mobilen, till exempel, jättehögt. Jag vill inte höra allt, men tvingas till det.

      Min mamma var mästarinna i sarkasmer och ironi, så jag är uppväxt med det. Det var inte alltid så lätt och det har nog på sätt och vis skadat mig. Sarkasm och ironi är verkligen inte, som du antyder, tror jag, att vara ärlig. Ärlighet för mig är inte raljerande.
      Kram!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.