Tisdagen den 12 december 2017: Vadå snökaos? Det är vinter.

 

---

Kära dagbok…

Granen står grön på gården hemma, men allt annat är tyvärr vitt utomhus.

Hör/läser jag ordet snökaos en gång till går jag i taket. Det är inget kaotiskt med att det snöar mycket så här års – det är december och liksom vinter i Sverige. Då gäller att ta sig fram lite försiktigare än vanligt, köra bil, cykla, gå etc efter väglag och väder. Jag gillar varken snö eller vinter, men bor en i Sverige är det bara att gilla läget. I morse skottade jag mig in i garaget. Det skulle aldrig falla mig in att sätta mig på en av UL:s bussar och åka till jobbet. Bussar, som inte har vinterdäck. I den här stan får en inte köra om en har dubbar på sina vinterdäck, för övrigt. Själv kör jag dubbfritt, så jag åker genom centrum hur mycket jag vill. Men det är taskigt för dem som har dubbdäck. Uppsalas kommunalpolitiker har valt mellan pest och kolera – (inte) riva upp partiklar i asfalt (pest) och trafik(o)säkerhet (kolera). Politikerna valde pesten, vilket är till nackdel för koleran, det vill säga trafik(o)säkerheten. Jag tycker en massa om det här, men minst jag om att kommunalpolitikerna gör allt för att stoppa bilisterna i stan och deras framfart. De vill att folk ska cykla på vintern (jorå, det finns en jävla kampanj för detta! En kan ju tro att kommunen sponsrar Sjukstugan i Backen…) eller åka kommunalt (definitivt sponsring av den organisation i länet vars huvudverksamhet är vård – de ansvarar även för lokalbussarna). Att cykla när det är massor av snö är ren idioti och väldigt farligt, anser jag. Att åka kommunalt är också farligt (inga vinterdäck på bussarna), dyrt och fullt av smitthärdar (= människor som hostar, nyser och mår illa). Nej, jag tänker fortsätta köra bil till jobbet så länge jag kan. När jag flyttar ska jag gå till jobbet. Det är gratis och hälsosamt – om jag nu inte blir påkörd av nån bussjävel utan vinterdäck…

∼ ♦ ∼

Visst är det här trädet mycket vackrare än trädet ovan?

Trist att vara utomhus och trist att vara inomhus. I helgen, framför allt i söndags, var det så mörkt inne att jag fick tända lampor nästan genast. Säg nu inte att snön lyser upp – det uppväger inte det elände det är med den. Det är tur att jag bara behöver skotta lite grann framför garaget – just snöskottning är nåt som min dumma rygg inte estimerar. Så här års gör sig alla muskler och leder påminda om att de är onda. Samtidigt, att flytta till nåt varmare land passar mig inte heller.

∼ ♦ ∼

Trist ute, trist inombords.

Under dagen övergick emellertid snöandet till regn. Gissningsvis fryser eländet på till natten eller i natt. Nä, vintern gillar jag inte, jag är en höstmänniska och nästa höst har jag lovat mig själv att inget ska hindra mig från att njuta av den. Jag har bara bestämt att ingen av mina nära och kära ska dö och inte heller ska jag flytta hösten 2018.

Det trista värdet smittade av sig på humöret. Jag har känt mig lika trist inombords som vädret var utomhus. Besviken på somliga och trött på andra på jobbet. Men så kom jag på att det finns en hel del stjärnor på jobbet också. Vissa människor går det bara fantastiskt bra att jobba med. Vi är till exempel en grupp bestående av fyra personer från olika avdelningar som tillsammans jobbar med en upphandlare om en upphandling av vissa tjänster. Alla är olika och alla har sån otrolig respekt för varandras vitt skilda kunskaper. Och upphandlaren är bara fenomenal på att snappa upp våra önskemål! Det kändes helt rätt att tala om hur duktig h*n är för h*ns chef.

∼ ♦ ∼

Blev visst en nätt liten hög idag också…

På hemvägen skulle jag handla och hämta en julklapp. Det blev besök på ett antal affärer. I kassan till en träffade jag goa fru B. Det var några år sen vi sågs sist, men ofta ses vi flera gånger oplanerat när vi ses. Därför ska det bli intressant att notera när, var och hur vi träffas nästa gång. Jag kunde konstatera att vissa människor är rätt fantastiska – och evigt unga.

Hem halkade jag med två kassar som inte bara innehöll veckohandling utan även fler julisar än den jag hade planerat att hämta. Det blev en nätt liten hög klappar i kväll igen. Men ännu saknas det några. Och på min att göra-lista står nog också att inhandla snaps och julöl. Fast i morrn blir det inte, då blir det Luciafirande och bankbesök. Kontraster…

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.