Tisdagen den 12 december 2017: Vadå snökaos? Det är vinter.


 



Kära dagbok…

Julgran på gården

Granen står grön på gården hemma, men allt annat är tyvärr vitt utomhus.

Hör/läser jag ordet snökaos en gång till går jag i taket. Det är inget kaotiskt med att det snöar mycket så här års – det är december och liksom vinter i Sverige. Då gäller att ta sig fram lite försiktigare än vanligt, köra bil, cykla, gå etc efter väglag och väder. Jag gillar varken snö eller vinter, men bor en i Sverige är det bara att gilla läget. I morse skottade jag mig in i garaget. Det skulle aldrig falla mig in att sätta mig på en av UL:s bussar och åka till jobbet. Bussar, som inte har vinterdäck. I den här stan får en inte köra om en har dubbar på sina vinterdäck, för övrigt. Själv kör jag dubbfritt, så jag åker genom centrum hur mycket jag vill. Men det är taskigt för dem som har dubbdäck. Uppsalas kommunalpolitiker har valt mellan pest och kolera – (inte) riva upp partiklar i asfalt (pest) och trafik(o)säkerhet (kolera). Politikerna valde pesten, vilket är till nackdel för koleran, det vill säga trafik(o)säkerheten. Jag tycker en massa om det här, men minst jag om att kommunalpolitikerna gör allt för att stoppa bilisterna i stan och deras framfart. De vill att folk ska cykla på vintern (jorå, det finns en jävla kampanj för detta! En kan ju tro att kommunen sponsrar Sjukstugan i Backen…) eller åka kommunalt (definitivt sponsring av den organisation i länet vars huvudverksamhet är vård – de ansvarar även för lokalbussarna). Att cykla när det är massor av snö är ren idioti och väldigt farligt, anser jag. Att åka kommunalt är också farligt (inga vinterdäck på bussarna), dyrt och fullt av smitthärdar (= människor som hostar, nyser och mår illa). Nej, jag tänker fortsätta köra bil till jobbet så länge jag kan. När jag flyttar ska jag till jobbet. Det är gratis och hälsosamt – om jag nu inte blir påkörd av nån bussjävel utan vinterdäck…

∼ ♦ ∼

Höstträd

Visst är det här trädet mycket vackrare än trädet ovan?

Trist att vara utomhus och trist att vara inomhus. I helgen, framför allt i söndags, var det så mörkt inne att jag fick tända lampor nästan genast. Säg nu inte att snön lyser upp – det uppväger inte det elände det är med den. Det är tur att jag bara behöver skotta lite grann framför garaget – just snöskottning är nåt som min dumma rygg inte estimerar. Så här års gör sig alla muskler och leder påminda om att de är onda. Samtidigt, att flytta till nåt varmare land passar mig inte heller.

∼ ♦ ∼

Droppar på jobbfönstret

Trist ute, trist inombords.

Under dagen övergick emellertid snöandet till regn. Gissningsvis fryser eländet på till natten eller i natt. Nä, vintern gillar jag inte, jag är en höstmänniska och nästa höst har jag lovat mig själv att inget ska hindra mig från att njuta av den. Jag har bara bestämt att ingen av mina nära och kära ska dö och inte heller ska jag flytta hösten 2018.

Det trista värdet smittade av sig på humöret. Jag har känt mig lika trist inombords som vädret var utomhus. Besviken på somliga och trött på andra på jobbet. Men så kom jag på att det finns en hel del stjärnor på jobbet också. Vissa människor går det bara fantastiskt bra att jobba med. Vi är till exempel en grupp bestående av fyra personer från olika avdelningar som tillsammans jobbar med en upphandlare om en upphandling av vissa tjänster. Alla är olika och alla har sån otrolig respekt för varandras vitt skilda kunskaper. Och upphandlaren är bara fenomenal på att snappa upp våra önskemål! Det kändes helt rätt att tala om hur duktig h*n är för h*ns chef.

∼ ♦ ∼

Julklappar 2017 med min hand på

Blev visst en nätt liten hög idag också…

På hemvägen skulle jag handla och hämta en julklapp. Det blev besök på ett antal affärer. I kassan till en träffade jag goa fru B. Det var några år sen vi sågs sist, men ofta ses vi flera gånger oplanerat när vi ses. Därför ska det bli intressant att notera när, var och hur vi träffas nästa gång. Jag kunde konstatera att vissa människor är rätt fantastiska – och evigt unga.

Hem halkade jag med två kassar som inte bara innehöll veckohandling utan även fler julisar än den jag hade planerat att hämta. Det blev en nätt liten hög klappar i kväll igen. Men ännu saknas det några. Och på min att göra-lista står nog också att inhandla snaps och julöl. Fast i morrn blir det inte, då blir det Luciafirande och bankbesök. Kontraster…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tisdagen den 12 december 2017: Vadå snökaos? Det är vinter.

  1. Anneri skriver:

    Ja så är det… vi verkar ha glömt att svenska vintern innehåller en hel del olägenheter – som snö 🙂 Varje gång det kommer lite så är det kaos – minst…
    Jag kör också odubbat, dock inte för att kunna svischa Kungsgatan i Uppsala fram. Det har bara blivit så. Nu är nog dubbat att fördra egentligen här ute på landet men jag får väl köra med förstånd helt enkelt!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jaa, det är kaos med typ allt, verkar det som.

      Jag kör inte heller odubbat bara för att få köra på Kungsgatan – jag kör bara en yttepytte bit på den på väg till och från jobbet. Faktum är att jag alltid har kört odubbat sen jag skaffade egna bilar. Den här bilen är köpt söderöver och där är det vanligare med odubbat. Hittills har det gått bra, en får köra efter väglaget och med bra dubbfria däck klarar en de flesta vinterväglag. Förra vintern höll jag emellertid på att glida ner i diket en gång på väg till jobbet. Tur att vi har flyttat sen dess. 😛

      Gillad av 1 person

      • Anneri skriver:

        Nej jag trodde inte det var därför du körde odubbat heller 🙂
        Även för mig är det mer en vana men, som skrivet, man får köra med visst förstånd. Jag fick med vinterdäcken när jag köpte bilen och de var odubbade. Svårare än så var inte det valet 🙂

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Så var det för mig också – de kom med bilen när jag köpte den. Jag tycker att det går finfint att köra dubbfritt när en bor i stan. Kanske skulle jag tänka annorlunda om jag bodde på landet och då vilja ha dubbar. Fast då skulle jag ju bli ARG om jag behövde in till typ Kungsgatan i Uppsala…

        Gilla

  2. Häruppe är det tack o lov rätt enkelt, vi har inte så mycket trafik, möter jag fler fem bilar på morgonen när jag åker till jobbet, då är det ”mycket” trafik 🙂

    Ibland kan det bli köer med flera bilar i rad, när tåget kommer och bommarna går ner vid rusningstrafiken 16-17 🙂

    Jag åkte visserligen buss förrut, funkade rätt bra, men sen har dom dragit om linjerna så det tar en halvtimme längre att komma hem, då väljer jag bilen. Tack och lov har man parkering och värmare på båda ställena,

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det är alltid köer när jag åker hem från jobbet, framför allt. Både på huvudvägen ut från jobbet och vid sista trafikljusen, när en ska korsa gamla E4:an. Där har Uppsalas duktiga – NOT! – kommunalpolitiker bestämt att göra två filer till en resp. förkorta två filer. Ibland får en stå kvar upp till tre ljusskiften. Med motorerna på. Hur miljövänligt är det? Just den vägen är nämligen så gott som påfart till nya E4:an, som en del pendlare till Stockholm-hållet OCH Gävle hållet ska till.

      Jag längtar tills jag kan promenera! I eftermiddags provade jag Carolinabacken, som jag måste gå uppför – om jag inte sneddar över Domkyrkan och Gustavianum. Faktum är att jag inte dog, det gick riktigt bra! 😛 Jag slipper då inte bara bensinkostnaderna (cirka 500kr/mån nu) utan även parkeringskostnaderna på jobbet – 350 kr/30 dagar. 😛 Dessa pengar kan jag ha roligare för.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.