Den sista dagen i november 2017: När allt är över, då…


 



Kära dagbok…

Idag hittade oron tillbaka in i bröstet. Jag fattar inte varför jag känner så. Är det en föraning av Katastrofen eller är det ett förstärkt vanetänkande? Med förnuftet vet jag att jag inte ska ta ut nåt i förskott, men när jag känner så här starkt är det svårt att hindra tankarna från att dra iväg. Mitt sätt att hantera dem är att skriva av mig. Det finns också en och annan jag känner förtroende för och som jag kan prata av mig med. Häromdan bröt jag till och med ihop – tills det kom ett telefonsamtal och jag skärpte till mig på tre röda. Ja, känslorna sitter utanpå. Den här gången kan jag förlora allt som finns kvar. Men jag kan också vinna så mycket mer och det är ditåt jag borde styra tankar och känslor när de blir svarta och oroliga. Mot ljuset…

Solen utanför ett fönster på jobbet

Mot ljuset…

∼ ♦ ∼

Igår kväll röjde jag ut en kvadratmeter eller så i lägenhetsförrådet. Det gick inte att komma in där annars för att röja resten, liksom. Fem plastkassar med skräp kånkade jag iväg med till soprummet. Jag hittade mina skoputsargrejor och putsade gubbskorna. Vidare sorterade jag mössor, vantar, sockor och halsdukar som låg i förrådet. Somligt går till återvinning, en del till en låda i garderoben och ett par vantar som har varit mammas fick Fästmön i kväll. Jag köpte dem till mamma för att hon inte skulle frysa den sista vintern, men jag tror knappt att hon använde dem. Att de hamnar på andra älskade händer känns bra. Jag plockade också ner en del småtavlor och la i en flyttlåda. Så sent som i morse drog jag ut krokar på väggarna där de har hängt, i mitt snart före detta hem… Igår kväll blev jag nämligen plötsligt så trött att jag glömde bort krokarna. När jag duschade höll jag på att sätta fotbalsam i mitt nytvättade hår, till exempel…

∼ ♦ ∼

Novemberhimmel morgon

Himlen var ljusare den sista dagen i november 2017.

Den sista dagen i november visade sig bli en solig dag. Alla jag mötte förvånades över styrkan i solen. Om den bara kunde smitta av sig lite på mig vore jag tacksam…  Styrkan i ljuset, vill säga. När allt är över ska jag sluta vara så svag och gråtmild, har jag bestämt mig för. Även en sån som jag har rätt att leva och må bra.

På jobbet tragglade jag med en del besvärliga textformuleringar, men till sist blev det bra. Jag hade halva matlådan kvar från igår och åt den snabbt innan jag tog en friskvårdshalvtimme i Botaniska trädgården. Frisk luft och ljus gav mig kraft att göra färdigt nyhetsbrevet. Och ork till andra allvarligheter under kvällen. Det obegripliga, ofattbara, ogripbara…

 


Och HEPP så var den formella låneansökan insänd 
och försäkringsbolaget kontaktat för att lägga om hemförsäkringen, som ska täcka två hem för en stund samt min sambo, och bilförsäkringen. Dessutom får vi rabatt på en tredje försäkring. Tack If för att ni är så bra att ha att göra med!

 ∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Den sista dagen i november 2017: När allt är över, då…

  1. etuna1 skriver:

    Har varit dålig på att kommenentera ett tag….trött och slut.
    Oro är jobbigt. Jag vet ju inte precis vad n oro handlar om men känner igen mig då du beskriver känslan. I mitt inre är jag en riktig Krösa-Maja.
    Det enda som gjort det liiite bättre för mig är att jag aktivt försöker tänka att ”det här gick ju faktiskt bra” efter varje litet myrsteg framåt. Ibland minskar det oron för kommande små o stora steg….tills jag börjar oroa mig för nåt nytt…. :S
    Ta hand om dig!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Oro är så jävla tärande. Jag sover inte, äter hälften av vad jag brukar (vilket iofs är bra) och så ältar jag tänkbara katastrofer. Men, som du skriver, att ta en sak i taget, myrsteg, må så vara, då ser jag att det går framåt och bra. En klarar mycket mer än en tror.
      Tack för din omtanke! ❤ Var rädd om dig!

      Gilla

  2. uppsalaewa skriver:

    Håller med om det du och ”etuna1” skriver. Det är lätt att säga ”var positiv”, ”tänk framåt” osv. Se ljuset i tunneln. Hoppas att du kan glädja dig åt flytt och samboförhållande samt ett rikt arbetsliv. Det är så långt ifrån katastrof man kan tänka sig. Dessutom inga myrsteg utan ett stort kliv. Lycka till!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Vet du Ewa, jag är så glad och tacksam för jobbet, det nya hemmet och att bli sambo! Men katastroferna står på lur och jag är alltid beredd på det värsta. Så länge målet inte är uppnått lär jag ha svårt att slappna av. Men tack för dina både kloka och vänliga ord och din omtanke! Lyckan finns där i framtiden också. 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.