Klemens-dagen 2017: O-roligt


 



Kära dagbok…

Regnig ruta snö på marken

Till och med vädret är o-roligt. Igår kväll var det både snö och regn.

Ibland blir jag bara så förbannad och trött på mig själv. Jag är en oroare av megaformat. Precis allting går jag och oroar mig för, väntar på katastrofen. De senaste månaderna har oron bott i mage och bröst. Den virvlar runt där, för se att försöka ta det lugnt, njuta, vara lite lycklig… det är svårt, det. Det värsta är väl att jag sätter igång andra också. Sen är jag orolig (!) att den här ständiga oron faktiskt ska göra mig sjuk – det har jag inte råd med nu.

Igår var det som det var med oron (allt från ”hur ska ryggen palla med att lyfta in fyra däck i bilen?” till ”h*n ångrar sig säkert”). Idag har jag oroat mig för Clark Kent* som ju var på service. Jag hade bokat tiden för länge sen och även en lånebil. Lånebilen visade sig inte vara inlämnad i morse. Oro! Som tur var kom det en annan lånebil som jag fick låna. Gasen i botten till jobbet – oro för att inte få nån parkeringsplats. Jorå, jag hann precis! På förmiddagen skulle jag ägna två timmar åt nåt jag har svårt för – oro, förstås. Jag klarade av det hela på 30 minuter. Hann ringa och beställa firre till i morgon kväll från Hambergs. Fästmön och jag ska äntligen använda våra presentkort som vi fick i julklapp förra året av Annas snälla mamma och hennes L. (Julklappar??? Oro!) I morrn efter jobbet ska jag hämta firrarna. Men… tänk om såsen rinner ut i bilen? Oro! (Om nu bilen är i körbart skick… Oro!) Jorå, bilen är i körbart skick, men nog finns det ett och annat som så småningom behöver åtgärdas. En ny bil är nåt jag nu bara kan drömma om och därför får jag försöka sköta om den jag har. Dagens service inklusive hotellvistelse för sommardäcken kostade närmare 2 900 kronor. Fast det var rätt kul att köra fort med lånebilen. Och lätt…

Lånebil Toyota

Det var både lätt och kul att köra fort med lånebilen.

 

Toyota Verso med röda ballonger

Bilkalas…

Anna fick inte åka lånebil, men jag tog vägen om äldreboendet för att skjutsa upp henne och hämta hennes presentkort till Hambergs. Mitt hittade jag hemma i skåpet för ett par dar sen. Vi resonerade en del kring siffror igen, denna gång en ny uträkning från mäklaren. Det är så himla… o-roligt att räkna. Jag kan nämligen aldrig räkna rätt. Det blir irriterat, skavigt och ännu mer oro.

Med förnuftet vet jag att det inte är nån idé att oroa sig i förväg. Fast försök tala om det för mig i praktiken… Det går åt en massa energi och kraft till… ingenting. För oro är ju inte på nåt enda vis konstruktivt. Visst ska en väl inte ta saker och ting för givna och tro att leva handlar om att glida runt på en räkmacka dagarna i ända, men det finns måtta på att vara beredd på det värsta. Bara det att jag är det jämt. Och det känns… inte bra…

Ryggen är aningen bättre idag. I stället har muskelbristningen i vänstra skinkan gett sig till känna. Den gångna natten innebar flera skutt i och ur sängen med kramp i tår eller underben. Nej, idag var jag inte utsövd. Det får bli ett sista kok av timjante i kväll. Men nu ska bädda rent medan tvättmaskinen jobbar, arbeta en stund och drömma om bilkalas…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Klemens-dagen 2017: O-roligt

  1. fruhatt skriver:

    Jag är precis likadan . Oroar mig för ALLTING hela tiden . Och det är så tärande . Och avskyr då människor säger -Ta dagen som den kommer , ingenting blir bättre om du oroar dig. Som om det skulle hjälpa .
    Slickar 12455 styrkekramar

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.