Lördagen den 18 och söndagen den 19 november 2017: Försöker, försöker, försöker leva normalt…

 

---

Kära dagbok…

Helgen är snart till ända. Utvilad är jag inte, jag är trött i kropp och själ. Jag äter inte så bra, jag sover inte så bra, ögona vill inte vara med med och idag snöade det. Inte kul med sommardäck på bilen. Ända till torsdag får jag vänta på vintertofflorna. Igår var jag iväg och köpte både mat och godis. Godiset är orört och det enda jag fick ner var förrätten. Lite senare på kvällen blev det ost och vin, men inte heller det smakade.

Lördagsmiddag.

Underbart god räk- och laxbakelse.

Jag är helt uppe i varv och det känns som om hela världen vilar på mina axlar. Axlarna, som jag har fått väldigt ont i. Några svar får jag inte på mina frågor, mina farhågor är enorma och ingen vill spekulera. Det är bara jag som ser f*n på väggen, jag har målat honom själv. Varför tycks mitt liv vara fyllt av hinder och motgångar? Jo jag vet. En dag skrattar jag åt eländet, men jag ser inte den dagen just nu. Jag är evinnerligt tacksam för goda vänner och grannar som Lucille och herr Lucille, för att de lyssnar, pratar, bjuder på kaffe och kaka, tar hand om mina saker och ger mig nåt att sova på. Timjante har jag fått och det ska jag ta senare till natten. Jag är villig att prova allt, nästan, för snart går jag upp i atomer.

Timjante till natten.

∼ ♦ ∼

Seg och långsam, men en otäck berättelse.

Jag har försökt läsa lite, men kan inte koncentrera mig. Sen är det kanske inte den roligaste boken jag läser nu, den om en tonårskille som har skjutit ihjäl folk. Boken är lite seg och handlingen går långsamt framåt, berättad genom brev. Påminner om mig och min blogg, känns det som.

På tal om bloggen har jag riggat upp min dator med docka, lina och skärm nu igen. Fast den står inte i datormöblen utan på morfars skrivbord. Jag tänkte att jag skulle testa och se om det funkar för ögon, nacke, händer, armar, rygg och axlar. (<== Gammeln)

Det var varken fint eller kul i garaget.

Jag har varit ute och  promenerat i det vackra vädret – äh jag bara skojar! Det var allt annat än vackert väder idag. Grått, blåsigt och kallt. Men jag har varit ute och promenerat. Handlat lite. Åkt en tur med bilen. Suttit i garaget. Aldrig har 45 minuter känts så jävla långa…

Lite senare på eftermiddagen, när jag plockat fram en del grejor igen, ställt på plats, trots allt, blev det ytterligare en tur för att hämta och skjutsa hem Fästmön från jobbet. Vi behövde prata ihop oss inför att gemensamt möte med banken i morgon. Jag har laddat med papper och försöker tänka klart och positivt. Inte lätt med skav och dimsyn. Men allting ska ordna sig och om 100 år har det gått över och är glömt.

Jag försöker, försöker, försöker leva normalt. I kväll tvättar jag, jag har plockat fram rena kläder och jobbväskan, för före bankmötet ska jag arbeta några timmar. Jag väntar på sms som tidigast kommer i morgon. Söndagsfrid, I wish…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis nån som är pigg och glad, i alla fall – den gula orkidén som jag fick av vännen Agneta för två och ett halvt år sen. Jag avslutar med den, avslutar med nåt fint och vackert och positivt.

Glad och pigg och positiv är den, vännen Agnetas orkidé.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.