Ett restaurangbesök: Restaurang Maestro (Food Court Gamla Uppsala)


Ett inlägg om mat och dryck.


 

Öl Zlatopramen

Ölen blev rätt i alla fall.

Det blev så igår att jag åkte och hämtade en ryggplågad Fästmö från hennes arbete. Det verkar vara typiskt för oss båda att ryggarna krånglar när det är mycket. Efter hemskjutsning kom vi sedan överens om att stråla samman på Restaurang Maestro i Gamla Uppsala – eller Food Court Gamla Uppsala, som stället också kallas. Nån vettig webbplats tycks restaurangen inte längre ha, men här kan du läsa ställets à la carte-meny via Kvartersmenyn.

Nånting blir alltid fel på Restaurang Maestro. Den här gången började det med att vi hade vi bänkat oss vid ett bord och hängt av oss ytterkläderna när vi blev anmodade att byta bord eftersom bordet vi valt var reserverat. Vi tog ett mindre bord vid en dragig ventilationspelare, men efter att ha vridit bordet slapp jag få draget i nacken och fick bara lite på vänsterbenet.

Förrätt aioli vitlöksbröd svarta oliver

Förrätten är nog det bästa på menyn.

Till förrätt delade vi på vitlöksbröd med aioli och svarta oliver. Det är bland det godaste restaurangen serverar. Hade det inte varit för den goda maten rent generellt skulle vi aldrig ha återkommit hit. För det blir som sagt alltid fel.

Igår kväll vet jag inte vad som var knäppast – bordbytet, det felaktiga vinet (som ändå var gott) eller att jag blev anklagad för att vara busschaufför av personen som serverade oss. Extra lustigt var det ändå med vinet. Serveringspersonen höll uppenbarligen på att lära upp en annan person – och så gjorde läraren själv fel. Inte många rätt alltså när det gäller service, men när det gäller maten går betyget i topp.


Vis av tidigare erfarenheter
 att rätterna serveras alldeles för tätt, väntade vi med beställningen av huvudrätt och vin tills vi avätit förrätten. Vi tog spett båda två, Anna med fläskkött, jag med kyckling. Vinet jag valde var ett ekologiskt italienskt. Vi fick ett spanskt skruvkorksvin som ändå var gott. Till köttet serverades två såser, en sedvanlig béarnaise och tztatziki. Vi valde båda stora pommes frites. Som pricken över i fanns en lagom mängd färska grönsaker på tallriken. Allt var mycket gott och båda spetten hade rikliga portioner kött. Ärligt talat var jag mätt efter ett spett, men en ska äta upp det en betalar för. Vinet fungerade utmärkt till maten – trots att det var spanskt och fel.

 

Irish coffee

En värmande, men inte alltför stark Irish fick avsluta måltiden för min del.

Det fanns inte mycket plats kvar för dessert i magarna, så Anna tog en slät kopp kaffe medan jag slog till på en Irish Coffee med fyra centiliter whiskey. Jag skulle, precis som Anna, promenera hem och behövde få upp både värme och mod att traska ensam – vi skulle till var sitt hem, vi är ju fortfarande särbor. Anna har tio minuters hemväg, jag det dubbla. Det var alldeles lagom med fyra centiliter whsikey – jag ville inte ha den för stark så att jag hade blivit dumkaxig.

Det var vid betalningen jag blev anklagad för att vara busschaufför. Anna skrattade läppen av sig och jag måtte ha sett ut som ett fån. Eftersom jag hade min universitetshoodie på mig höll jag upp den och förnekade busschaufförsanklagelsen.

Notan slutade på 793 kronor och jag tror att vi fick lite avdraget (20 kronor?) för det felaktiga vinet. Nån dricks lämnade jag inte.

Toffelomdömet för maten blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Toffelomdömet för servicen blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini


Novembermörkret hade sänkt sig
 som en fuktig, grå filt när vi gick hem, var och en till sig. Min hemväg var på cirka 2,5 kilometer och det var underbart skönt att röra på sig efter måltiden. Däremot förfasade jag mig under promenaden över det enorma byggandet i området och den stora kranen som tycks vara upplyst dygnet runt. Jag ser fram emot att flytta in till stan.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s