Kära dagbok…
Idag är det Sibylla-dagen. För oss som är uppväxta med korvkiosker betyder det en sak, för dem som är mer rojalistiska är det nåt helt annat. Prinsessan Sibylla var mamma till vår kung och hans systrar. Jag har varken ärat korvkioskkedjan eller kungahuset denna dag, utan köpte min vegetariska lunch på Restaurang Feiroz. Sen åkte jag hem och åt den. Ja, nu var det inte för att för att ta en ledig eftermiddag utan för att jobba. Tidigare i höstas skulle min jobbdator uppdateras. I samband med detta skedde en miss så att hela mitt bildarkiv försvann. Många av bilderna finns på min dator hemma. Sen tidigare hade jag löfte av Tjifen att jobba hemma några timmar vid tillfälle för att försöka hitta en del jobbilder. Just idag passade det jättebra eftersom eftermiddagens möte blev inställt och jag känner mig risig. Uppgiften innebar att jag kunde arbeta i horisontalläge. Och det är ju lättare att göra hemma än på jobbet.
Jag har inte ärat Sibylla idag.
∼ ♦ ∼
Hemma känns annars mindre och mindre som just hemma. Trots att jag redan igår eftermiddag började känna mig risig gav jag mig på vardagsrummet. Först tog jag bort mattan som låg under vardagsrumsbordet. Detta krävde att jag flyttade soffbordet steg för steg eftersom jag ju bara har två armar och endast kan flytta en del av bordet sidledes åt gången. Mattan lyckades jag knöla in i lägenhetsförrådet. Matsalsbordet likaså – eller, skivan fick stå i smatten utanför våra låsta förrådsdörrar. Röllakansmattan rullades ut efter att bästefåtöljen knuffats i sidled (den orkar jag inte lyfta alls). Ja, mitt vardagsrum är inte alls sig likt. Här är tomt och mer rymd visserligen, men det känns inte som hemma.
Jag hade knappt hunnit slänga ut annonsen på bordet på Blocket innan en tjej hörde av sig och ville köpa det. Alltså släpade jag in bordsskivorna och benen igen. I kväll efter jobbet skulle hon komma och hämta bordet. Men självklart kom ett sms en knapp timme innan att hon hade backat ur för att hon hade fått ett bord. Det var juste av henne att höra av sig, i alla fall. Så… annonsen ligger kvar och här kan du kika på den! Just nu betyder det att bordet och stolarna tillfälligt ska få bo hos Lucille från mitten av november – om ingen slår till på bordet, förstås. Stolarna ska jag ju behålla. Lite längre fram ska jag försöka sälja soffan, dubbelsängen, köksbordet med stolar, gästsängen och kanske nåt mer i möbelväg. Jag har tidigare haft en del funderingar kring Blocket och de som handlar där. (Det var väl för bra för att vara sant när tjejen hörde av sig igår.) I mitt minne hade jag de oförskämda människor som ringde på mina annonser om mammas rollator och mobiltelefon. Rollatorn fick i alla fall ett nytt hem hos en trevlig kvinna som fattade att jag begärde ett rimligt pris för den, mammas mobiltelefon har jag fortfarande kvar.
∼ ♦ ∼
Det blir inte lika mycket tid över för läsning längre, men jag har alltid en bok på gång. Igår kväll läste jag ut en bok som berörde mig mycket på flera sätt. Därefter valde jag att börja läsa Allt för min bror, som Bokus skickade mig felaktigt i ett paket i september. Snåla jag tjänade över hundra spänn på Bokus misstag. Den boken är också skriven av en bokmal, men författaren hade inte tidigare skrivit egna böcker förrän denna kom. Livet kan vara nog så spännande utan deckare men med biografier i stället.
Bokbyte från en biografi till en annan.
∼ ♦ ∼
Jag har jobbat på ganska bra i eftermiddag och smet bara iväg för att skjutsa Fästmön till jobbet. I kväll ska jag skjutsa hem henne därifrån också – det är ju så himla kallt. Jag ska värma mig vid strykbrädan. I morgon blir det mer tvätt och även en tur för att lämna in en del second hand-prylar nånstans. Nu ska jag vila en stund. När jag har skjutsat hem Anna efter klockan 21 ska jag ta en whisky – som medicin, förstås. Jag har inte tid att vara sjuk!
Min utsikt i eftermiddag.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 