Tisdagen den 17 oktober 2017: Knasigt, finingar och nedmontering


 



Kära dagbok…

Nä, jag kan fan inte sova som folk! I morse vaknade jag klockan fyra och sen var det kört. Det var helt tyst i huset, men det började regna utanför så smått. När jag åkte till jobbet hade regnet en paus – för att sen öka i styrka och fullkomligt vräka ner när jag kom fram. Kollegan S berättade att hon hört åska och sett himlen lysa upp av blixtar. Åska så här års… Det är visst inte bara jag som är knasig, Väderguden är det uppenbarligen också.

Blixt och åska

Knasig Vädergud just nu.


Fast Väderguden springer förstås inte omkring
och piffar i sin lägenhet vid femtiden på morgonen. Det gjorde jag. Jag kunde inte ligga kvar i sängen och läsa, har ingen ro i kroppen. Jag fick sms igår kväll som gjorde att jag började grubbla. Det känns inte bra att vara hård, jag känner mig elak, men samtidigt kan jag inte vika mig en tum i en specifik fråga där det har gått överstyr. För att kunna ge rätt stöd måste det finnas en vilja att förändra och ett visst engagemang att göra det. Ingen kan ordna nån annans liv. Jag ser ingen skillnad i detta idag jämfört med för tio år sen. Tyvärr.

James bjuder på te

James bjöd på te i morse, tyckte hempiffar-Tofflan.

∼ ♦ ∼

På förmiddagen idag hade vi avdelningsmöte i huset mitt emot. Det finns nämligen inte nåt rum som är tillräckligt stort i  Segerstedthuset för att hela IT-avdelningen ska kunna samlas. Jag minnesantecknar vid de här mötena, så jag sitter på helspänn och skriver under en timmes tid. Det gäller att en är koncentrerad och inte missar nåt… Jag erkänner att det finns roligare arbetsuppgifter att utföra än detta – jag skulle gärna nån gång bara vilja sitta och lyssna. Men charmen med mitt jobb är att det är så varierat. Och ett jobb kan inte vara skitkul precis hela tiden, då skulle en inte uppskatta det.

Sol bakom solskydd

Solskydd på insidan i alla fall.

Vid lunchtid svängde vädret om och jag fick dra ner solgardinen på insidan av kontoret. Den på utsidan lever sitt eget liv och åker upp och ner tämligen godtyckligt. Ibland åker den ner fast det inte behövs, ibland envisas den med att inte åka ner, solsken till trots. Det är inte alltid allt i det fina jobbhuset är funktionellt byggt och tänkt. En del ska bara vara snyggt. När inredningsarkitekterna kommer på sina oregelbundna inspektionsronder brukar många av oss, oavsett ställning, få bannor. Fast jag måste säga att det var lite orättvist när en seniorkonsult fick en skopa ovett för att jag hade snott ett bord – med tillstånd från personen bakom vars rygg bordet stod. I vägen.

 

∼ ♦ ∼

Tommy och Frida

Två finingar kom på besök i kväll.

Efter jobbet idag skyndade jag mig att veckohandla, för sen fick jag besök av yngsta bonusdottern och hennes kille. Vi träffas alltför sällan och när barnen inte bor hemma längre noterar en för varje gång hur vuxna de har blivit. Jag bjöd på kaffe och bullar och en och annan historia om smyckena som Frida valde.

Min yngsta bonusdotter läser in behörighet för gymnasiet eftersom hon på felaktiga grunder sattes i särskola under grundskoletiden, nåt jag skrev en del på gamla bloggen och även lokalblaskan tog upp ett par gångerHon kämpar så hårt med studierna och jag beundrar henne verkligen för detta. Det är ett mycket högt mål hon har satt och nu är hon väldigt nära att nå det. Jag är väldigt stolt över Frida.

Medan Frida återgick till att titta på smycken passade jag på att prata lite till med T och att montera ner matsalsbordet. Jag tog bort extraskivan och skruvade loss benen. Bordet ska få bo hos Lucille under de kommande visningarna – om nu ingen vill ha det innan dess. Med till nya hemmet följer det inte. Det gör däremot stolarna som ju hör ihop med ekbyffén, den som väger ett ton. Matsalsbordet är egentligen ett modernt köksbord som är betsat i mörk ek. Nån som vill ha??? Lämna en kommentar eller mejla mig!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Media, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s