Fredagen den 13 oktober 2017: Som om sorg skulle smitta…


 



Kära dagbok…

Taggig växt i BotaniskaJag har genomlidit dagen. Jag har överlevt. Nu är det kväll. Inte trodde jag att jag skulle bli så ledsen idag som jag blev. Nu noterade säkert inte många detta. Eller så vill folk inte se och höra. Sorg och ledsamheter hos andra är jobbiga ting. Inte för att en inte pallar att säga nåt snällt eller så, utan snarare kanske för att en påminns om att en själv kan drabbas. Eller som om sorg skulle smitta…

Det var tur att jag hade mitt arbete att gå till. Det har jag trots allt kunnat sköta idag. Men nu känner jag att jag är på väg att ta slut, så jag ska vila en stund innan jag möjligen rensar lite i kväll. Här finns ju att göra även om en inte känner sig glad. Sen tänder jag ett ljus för mamma och pappa vid deras foto. Älskade, saknade.


Avslutningsvis några bilder från dagens friskvårdshalvtimme i Botaniska trädgården:

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Jobb, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Fredagen den 13 oktober 2017: Som om sorg skulle smitta…

  1. MarveW skriver:

    Vi har alla olika sätt att hantera sorg, både sin egen och andras. Man får hitta sitt eget sätt att hantera sin egen sorg. Däremot kan man inte påverka andra, möjligen berätta vad man själv behöver.

    Gilla

  2. Anneri skriver:

    Vissa tror nog att sorg smittar, eller att en måste säga och göra så mycket fast det oftast räcker att bara finnas där. Men det är inte lätt det där – för någon!
    Ta dig tid att vila lite du, gör något du vill eller gillar – ta hand om dig helt enkelt!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Tack, men jag har inte satt mig ner förrän nu, klockan 21.30. Har kört hårt med rensning av hemmet i kväll från det jag kom hem klockan 17 tills nu. Genomtrött.
      Nu sitter jag med mamma och pappa och ett tänt ljus vid köksbordet.

      Liked by 1 person

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s