Orvar-dagen 2017: Kallt, klippt och lite att läsa, lite att skriva


 



Kära dagbok…

Tröja jacka och snusnäsduk

I morse var det skönt med tröja (som har varit min mammas, jacka och snusnäsduk.

Oj, vad det händer saker! Men allt går inte att läsa här på bloggen, av olika skäl. Det som är klart och tydligt och öppet är i alla fall att hösten sannerligen är här. Det är min favoritårstid, så jag är inte orolig för att drabbas av höstdepression eller nåt. Det är emellertid också årstiden när min mamma blev sjuk och hastigt gick bort. Om lite mer än tre veckor är det ett år sen. Det har hänt så mycket sen dess och jag är ofta ledsen för att jag inte kan berätta allt för lilla mamma. För hon fick nog veta det mesta, även det som jag inte har skrivit eller skriver på bloggen.

I morse var jag trött och sen. Jag kom inte iväg till jobbet förrän klockan var 7.15. Kallt var det också, det fick bli både tröja och jacka. Märkligt nog är jackan fortfarande för stor – jag har ju blivit större – så tröjan, som har varit min mammas, fick gott om plats under. På jobbet var det kallt lite här och var. Det är skönt att ha en tröja att ta på sig när en ska iväg i huset. På kontoret hade jag det varmt och gott annars.

Arbetsdagen svischade förbi ganska snabbt. Ett möte blev avbokat och en akutåtgärd i ett annat ärende krävdes. Jag har också jobbat med mitt nyhetsbrev, som hade uppehåll i förra veckan, men som ska komma ut igen på fredag. Vidare hamnade jag i ett spontanmöte och fick återigen bekräftat att det är en liten värld – i positiv bemärkelse.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet hade min frissa M fått ett återbud vilket gjorde att jag fick komma och bli klippt. Underbart! Det är nästan sju veckor sen förra klippningen och sex veckor brukar vara lagom. Uppe på huvudet hade det blivit en stor kalufs och på sidorna började jag få öronlappar. Synnerligen osnyggt. På bilderna nedan kanske det inte syns nån större skillnad på före och efter, men du ska veta att det känns!

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag se sista avsnittet av Lita på mig, men innan dess tänkte jag ta en runda bland de bloggar jag följer. Eller följer och följer… Läser alltmer sporadiskt. Och avföljer dem som inte uppdaterar. Jag tycker att det är synd att folk slutar skriva. För min del har alltid skrivandet i sig varit ett viktigt skäl – av flera – till bloggandet. I stället använder många Instagram. Jag är av den åsikten att jag tycker att en bild på Instagram ska säga mer än tusen ord, men andra tycks använda Instagram även för längre texter till sina bilder. Det orkar jag inte läsa på mobilen, det är alldeles för småttigt för mina ögon.

På tal om läsning hittade en bok för recension ner i min postbox idag. Boken hamnar i en liten läskö och den tillhör inte nån av de genrer jag normalt skulle ha valt själv, men icke desto mindre:  Tack Stefan Åberg!

∼ ♦ ∼

Oscar

Mitt fadderbarn Oscar i Uganda finns med mig på jobbet.

På att göra-listan står att skriva ett brev till mitt fadderbarn Oscar i Uganda. (Barnfonden ringde nyss och försökte få mig att ta ytterligare ett fadderbarn eller att betala lite mer. För tillfället är det inte möjligt av olika skäl för min del, men kanske för nån annan..?) Eftersom brevskrivningen ska ske för hand försöker jag skjuta upp det. Jag skriver så fruktansvärt illa. Sen är det väldigt svårt att veta vad en tant på 55 bast i Sverige ska skriva till en liten pojke på snart tio år i Uganda, en pojke som lever ett sånt annorlunda liv jämfört med mitt. Oscar väger som en svensk sjuåring och han har flera handikapp. Det verkar ändå vara en glad och positiv liten kille som är duktig i skolan, som gillar fotboll och som hjälper sin mamma. Skillnaden jämfört med mig är enorm: jag är ofta en ganska negativ tant som älskar sitt jobb, avskyr sport och som inte har nån mamma att hjälpa längre…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.