Ett inlägg om ett vin.
Ett vin med hög sockerhalt som passar till ädla ostar av mögelsort.
Fredagsmys och lördagsgodis… Ja, det är rätt svenskt. För min del orkar jag sällan mysa så länge på fredagskvällar – jag är alldeles för trött efter en hektisk arbetsvecka. Igår hade jag emellertid slagit på stort och köpt hem några goda ostar och röda druvor som jag tänkte skölja ner i strupen med den sista skvätten av det sydafrikanska födelsedagsvinet jag fick av Zeta. Nu visade det sig att det var mindre än ett halvt glas kvar i flaskan. Ur vinskåpet valde jag en flaska italienskt, inköpt i augusti. Grillo Selezione di Famiglia 2015 kostade då 99 spänn. Det tyckte jag var lagom för ett vin som mest skulle sippas på, så jag korkade upp flaskan.
Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:
”Mycket fruktig smak med inslag av fat, björnbär, mörka körsbär, blåbär, muskot, örter och svarta vinbär. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött. […] Mycket fruktig doft med inslag av fat, björnbär, mörka körsbär, blåbär, vanilj och svarta vinbär.
Jag vet att somliga har synpunkter på att italienska viner är väldigt sötade. Ja, det här vinet har väldigt hög sockerhalt. Vidare klagas det på vanilj, men främst i smaken. Jag själv dricker lika gärna ett mindre sötat italienskt vin som ett mycket sötat. För mig handlar det om sånt som druvsort och tillverkningsprocedur etc, men också självklart vad jag äter till vinet.
När det gäller Grillo-vinerna är de ofta fnysta åt som lite billighetsviner, typ såna som passar på sommarens grillfester. Jag tycker att vinet jag drack igår, ganska sött, passade väldigt bra till två smakrika mögelostar och ett paket miniörtostar. Vinet var fylligt och smakrikt, nästan det gick åt russinhållet. Lamm- eller nötkött äter jag ju aldrig och det kan jag tycka känns som lite för kraftiga rätter till det här vinet.
Tofflan gillar Grillo, klassar vinet som lördagsgodis och det högt omdöme.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
