Torsdagen den 14 september 2017: Strul med det mesta


 



Kära dagbok…

Idag har det varit en rätt svart dag på jobbet. Jag var på plats tidigt, typ kvart över sju, för att kunna hinna göra ett par viktiga saker innan jag lämnade datorn – min bäääbis! – för uppdatering. Svart skärm. Efter morgonmötet satt jag med papper och rödpenna alt. block och kulspetspenna fram till klockan 11 när det var dags för möte och jobblunch och fortsatt möte fram till klockan 13.

Svart datorskärm 1

Svart skärm från klockan åtta.


Klockan 13, ungefär, 
kunde jag gå och hämta min dator. Kopplade upp mig, skrev på intranätet, Photoshoppade en bild – och upptäckte att alla mina jävla bilder var borta. Jag hade liksom börjat bygga upp ett bildarkiv för avdelningen. Inte en enda bild fanns…

Svart datorskärm 2

Svart skärm från klockan 14.30 igen.

Fel kan alla göra, men de stackars personerna som hade gjort fel – det handlade om brister i kommunikationen inom ett arbetslag – var så rädda att jag skulle vara skitarg att de skickade upp sin chef. H*n förklarade läget och vad de tänkte göra för att se om det går att hitta filerna. Och jag sa att jag inte var skitarg, för fel kan alla göra. Jag är verkligen inte skitarg heller, bara frustrerad. Så chefen tog min dator och skärmen blev svart. Igen.

Nu ska jag få en lånedator, men den hann inte bli installerad under dagen. Lite senare gick jag ner till personerna som hade klantat sig, får en väl ändå säga, och sa att jag verkligen inte var arg, för fel gör vi alla. MEN… jag blir arg när vi inte kommunicerar om detta, när vi som idag skajpar om det hela och det plötsligt blir… tyst. Nu är läget som det är och jag är glad att jag hade laddat ner Skype for business-appen på förmiddagen, så att jag kunde ha lite kontakt med omvärlden. Mejl kunde jag inte läsa så bra, det hade med profilöverföringen att göra. Ja, ja, vi får hoppas att jag kan jobba lite i morgon i alla fall… Innan jag åkte hem stämde jag av lite med projektledaren i ett projekt som är i full rullning. Det var bra, men annars känner jag mig väldigt ojobbad. När jag har publicerat det här inlägget ska jag logga in i webbmejlen och kolla jobbmejl så jag känner att jag har åstadkommit nåt.

Jaa, kommunikation är svårt… Och hur fan folk kan GILLA bilder på svarta skärmar som speglar min frustration i sociala medier läs: på Instagram begriper jag inte. Detta GILLA-träsk, detta slentrianmässiga GILLAnde, som sker utan att folk reflekterar över vad de GILLAr. Jag slår vad om att om jag skulle lägga ut en bild på… ett sår skulle nån GILLA det. Men inte är väl folk i gemen gemena???

∼ ♦ ∼

Ska jag berätta nåt positivt och kul från jobbet? Ja, för mitt jobb är ju mestadels just positivt och kul även om jag känner mig ganska ojobbad idag. Nåja, spelpjäserna till våra spelbord har kommit och uppenbarligen är det några som spelar schack, till exempel.

∼ ♦ ∼

Hemma fortsatte strulet fast inte med min dator. Min bokbeställning kunde inte levereras i min minimala postbox, så paketet har gått till ett utlämningsställe. Det tar uppenbarligen ett dygn att leverara till ICA Heidan, som är utlämningsstället ifråga, typ en och en halv kilometer härifrån. Jag kan inte hämta paketet förrän tidigast klockan elva. I morgon. Däremot hade en räkning fått plats i postboxen och ett brev från Bredbandsbolaget, min bredbandsleverantör som det är omöjligt att kommunicera med. Mitt mobila bredband ska övergå till en annan leverantör så småningom och jippi, det blir nog strul med allt från installation till fakturering. Jag blir så trött…

∼ ♦ ∼

Jag ska snart sluta gnälla och försöka peta i mig nåt blodsockerhöjande så jag orkar ställa mig vid strykbrädan. Och mitt i allt strultänk hade jag ett gott, varmt och innerligt mobilsamtal med Fästmön om framtidsfrågor av praktisk art. Det var också skönt att få prata av sig, jag tror att vi båda hade haft rätt dåliga jobbdagar. Nu ska det dåliga glömmas bort en stund. Efter nåt ätbart och strykningen ska jag läsa – det var bokbyte igår – och glo på Loch Ness på TV4.


I morgon är en ny dag.
Det är fredag. Tjolahopp!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.