Recension: Döden kvittar det lika


Ett recenserande inlägg om en bok.



Anne-Marie Schjetleins bok Döden kvittar det likaI fredags hittade Anne-Marie Schjetleins debutdeckare Döden kvittar det lika 
ner i min postbox med en hälsning från författaren. Tack! Boken kom ut för nästan exakt tre år sen, pocketutgåvan, som jag fick kom förra året. Tanken är att jag ska läsa alla tre av författarens böcker. Och givetvis vill jag göra det i ordning, eftersom böckerna hänger ihop och kretsar runt kirurgen Andreas Nylund.

Andreas Nylund har ett bra liv med en vacker fru, två små pojkar, ett stort hus och en älskarinna. Han arbetar som kirurg och är ganska framgångsrik. Men han har ett problem: han kan inte fatta beslut. Det är hans fru Katrin som har fattat deras gemensamma beslut, alltifrån den dagen när hon bestämde att de blev ihop. Andreas är trots allt ganska nöjd med tillvaron, men så kallas han en kväll till akuten. Där finner han sin älskarinna Tess. Hon har blivit påkörd och den skyldige har smitit. Så växer berättelsen fram bland annat genom beskrivningar av personerna i Andreas närhet. Insprängda mellan de korta kapitlen finns också texterna om Flickan.

Det här är en ganska lättläst bok. Jag läste ut den på en dag och då gjorde jag annat emellan. Kapitlen är korta, i kortaste laget, i mitt tycke. Men hellre för korta än för långa – det ska gå att läsa lite grann i en bok och pausa. Personbeskrivningarna känns inledningsvis lite spretiga och inte så trovärdiga. De växer emellertid allt eftersom historien fortlöper. Läsarens sympatier flyttas dessutom – det är skickligt. Och även om jag delvis gissar rätt om Flickan och mördaren kan jag inte räkna ut helheten. För ja. Det sker mord i den här boken – det är en deckare/psykologisk thriller.

Jag tycker att Döden kvittar det lika är en stark debutdeckare. Det känns inte tråkigt att veta att det finns två delar till att läsa. Den senaste har jag fått från förlaget för recension och tvåan väntar jag på. Nu får jag lov att ge mig till tåls lite innan del två kommer. Men den som väntar på nåt gott… Anne-Marie Schjetleins förstling gav helt klart mersmak. Så skynda, skynda, förlaget!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.