Ett inlägg om ett vin.
Italienskt vin fungerade utmärkt till min italienska mat.
Igår, på lördagen, botaniserade jag lite bland vinerna på Systembolaget på Stormarknaden. Fyra röda italienare följde med hem till vinskåpet. Senare på kvällen upptäckte jag att ett av vinerna redan fanns i skåpet fast en annan årgång. Jag öppnade därför det äldsta vinet, som faktiskt inte var det som låg i skåpet utan en av de nyinköpta flaskorna. Corniolo Livio Pavese 2010 för 129 kronor luftade jag senare och drack ett och ett halvt glas av till min lasagnemiddag.
Skälet till att jag fastnade för det här vinet var att det skulle vara mycket fylligt och strävt. Jag ville ha ett ganska tungt vin till maten. Det här vinet är från Piemonte i nordvästra Italien. Vinerna från 2010 sägs ha lite högre klass än vinerna året därpå – och det får jag väl testa själv framöver. En del rekommenderar vinet till lagrade ostar, grillat kött och charkuterier, medan Systembolaget på sin webbplats tycker att en ska äta mörkt kött – lamm, nöt, vilt – till vinet. Jag åt pasta och ljus kycklingfärs.
Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:
”Nyanserad, utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, korinter, tobak, choklad, lagerblad, pomerans och nötter. […] Nyanserad, utvecklad doft med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, korinter, tobak, choklad och nötter.
Jag känner tydligt den kraftiga smaken av choklad och doften av tobak. Det här är ett riktigt kraftigt vin med lång eftersmak där jag noterar nötsmaken. Vinet fungerade alldeles utmärkt till min pastarätt. Därför är jag säker på att jag lär köpa det igen.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 