Lars-dagen 2017: Vemod? Sorg? Växter!


 



Kära dagbok…

Mammas vita orkidé och den gula tor 10 aug 2017

Så här fina var två av mammas orkidéer i morse.

I morse vaknade jag till en solig dag. Jag var ganska trött efter gårdagskvällens vedermödor. Nog för att det finns folk som har det värre än jag, men om jag inte får gnälla på min egen blogg, var fan får jag gnälla då? (Ett tips är ju att den som stör sig inte läser. Ehum…) Jo, det var varmt igår kväll så jag öppnade åt baksidan. Sen kom regnet. Det var nån som hade gäster i huset. Rökande gäster. Gäster som tyckte att var OK att stå under min balle* och röka. Jag fick naturligtvis stänga balledörren**. Och kämpa med illamående och hetta resten av kvällen. Kröp till sängs vid 22-tiden, somnade, vaknade kvart i två. Somnade om, vaknade, glad att ha ett jobb att gå till. Sen… ledsen… sorgsen… vemodig? Jag vet inte. Jag är så stolt över mitt jobb och vill gärna visa upp det för ”alla”. Men mest av allt för familjen. Tyvärr kan varken mamma eller pappa komma. Det gör mig… sorgsen… Om det fanns nåt jag önskade och ville medan de levde så var det att göra dem aningens stolta över sin dotter. Också. Inte bara besvikna. Kanske är de det, lite stolta, trots att de inte lever. Kanske blommar mammas orkidéer som tecken på just… stolthet. Blommor är en sån tröst när en är sorgsen! Jag tror att mamma visste att jag fann tröst i blommor. För till skillnad från människor, som tycks kunna vräka ur sig vad som helst, bara finns de, blommorna…


Idag var jag obstinat på jobbet. 
Ja jisses, inte vågade jag mopsa mot nån, men jag tog med två papperskassar med sex krukväxter totalt hemifrån. Vi får inte ha krukväxter på våra kontor utan ska nöja oss med växtväggarna. Men växtväggarna är ju inte… på våra kontor… Jag har två krav om jag ska kunna få lite inspiration på kontoret: jag vill se lite himmel och jag vill ha levande växter. Nu har jag det! Ett tredje krav handlar snarare om mitt sätt att vara, för jag kan inte stänga öronen: jag vill ha tyst. Med hantverkare i korridoren är det väldigt svårt. En kollega tipsade mig om spellistan Peaceful pianoSpotify. Jag brukar inte kunna lyssna på musik och jobba, men se – det funkar! Oljudet stängs ute med pianomusiken och jag kan arbeta!


Torsdagar är väl som torsdagar är – 
en vardag och nästan helg. (Fast idag var det Lars-dagen. Du har väl inte glömt att gratulera Lars på namnsdagen???) Några underverk har jag inte utfört idag, men jag håller i alla fall på att leta felaktigheter och rätta till dem – eller anteckna dem för att andra ska kunna rätta till där jag inte har behörighet. Vidare har jag sökt material till mitt nyhetsbrev. Det går trögt. Morgonmöte var jag på, som vanligt. Kort sagt, jag jobbar på. För tillfället är det lugnt, men nästa vecka brakar det loss. Då är flera tillbaka i tjänst och kalendern är redan fylld av möten. Jag bävar lite, men tycker mest att det ska bli roligt. Bland annat ska jag ägna 15 procent under cirka ett år framöver åt ett stort och viktigt projekt kring en lag som införs nästa vår. Jobb för fulla muggar, alltså. (Och de nya kaffemuggarna kom visst idag, förresten!)


Nu ska jag ta en dusch innan jag äter middag. 
Den senare består av halva den grillade kyckling som är kvar från igår. I kväll ska jag läsa, kanske bara lyssna på lite TV så jag inte känner mig alltför ensam/ledsen/sorgsen/vemodig. Vi har alla våra knep att ta till. Mot sånt som gör ont.

∼ ♦ ∼

Men nej. Jag kan inte sluta ett inlägg med orden ”…sånt som gör ont”… Försöker tänka på nåt bra och tänker genast att en fördel med mitt nya kontor är att det inte ligger vägg i vägg med toaletten. Det är otroligt skönt att slippa höra vad kollegor gör på dass. Och ännu bättre… Igår efter jobbet beställde jag några varor från Apotea, bland annat en ny tub fotbalsam av samma sort som jag fick av vännen Mia i födelsedagspresent (ett särskilt inlägg kommer om fotbalsamet!). Idag på förmiddagen kom fakturan via e-post. När jag kom hem låg lådan med mina varor i postboxen. Det kallar jag snabb leverans! (Nåt att lära för Bokus???)

∼ ♦ ∼

*min balle = min balkong
**balledörren = balkongdörren


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Musik, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lars-dagen 2017: Vemod? Sorg? Växter!

  1. Vad härligt med lite grönskande civil olydnad 🙂
    Och ja, Apotek är SÅ praktiskt och bra. Håller helt med!

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s