Första arbetsdagen efter evigheten 2017: En kista med guld eller Inspirerande omgivningar

 

---

Kära dagbok…

Jaa, lyckokakan hade nog rätt.

I juni hade jag en veckas semester, i juli och augusti ytterligare fem. Idag skulle jag återgå i tjänst. Det fanns nog en och annan som skrockade elakt och tänkte att det var rätt tufft för mig. Det var det inte. Eftersom jag klarade av att börja jobba heltid hösten 2011 efter två år och åtta månaders arbetslöshet (ingen försiktig start där, inte) var jag inte ett dugg orolig att börja jobba efter några veckors ledighet. Allra minst som jag lämnade ett visserligen underbart vackert och stort, men gammalt, kontor för ett alldeles sprajtans nytt. Ja, jag var så spänd att jag besökte mitt nya kontor i det fina, nybyggda huset bakom Uppsala slott två gånger under semestern. I morse vaknade jag klockan 4.44 och ville bara åka till jobbet. Jag höll mig till 7.30-tiden. Och jag blev inte besviken. Det känns som om jag har hittat regnbågens slut och den där kistan med guld… I Segerstedthuset tror jag att det kan ske riktiga små underverk. Vilken inspirerande omgivning!

I morse när jag otåligt inväntde att det skulle bli jobbdags låg jag och funderade på att jag skulle möblera om på mitt kontor. Jag har fått en enorm hylla/skåp och ett skitlitet skrivbord. På grund av en ventilationstrumma (?) som buktar en bit in mot rummet var mitt skrivbord placerat i mitten eller mot höger av ena långsidan. Jättefult! Det första jag gjorde var att dra skrivbordet så långt ner mot fönstret som det gick. Skitsamma om det blir trångt på grund av ventilationstrumman. Jag får plats med min skrivbordsstol mellan skrivbordet och hyllan. Kanske kan jag be om att få en mindre hylla eller att hyllan skruvas isär, mittsektionen tas bort och jag behåller de två ändsektionerna. Men tack vare att jag flyttade skrivbordet kan jag nu både se lite himmel och dra nytta av dagsljuset.

Utsikten från mina kontorsfönster mot Blåsenhus. Men jag ser lite himmel!

 

Det tog en halvtimme att installera datorn. Svårast var att få ner elsladdarna i eldosan. Men kan du se VAR jag har datorn nånstans???

Min granne vägg i vägg, S, hade svar på några av mina frågor och hjälpte mig tillrätta. (På jobbet finns det nämligen bara goda grannar till skillnad från i Slummen i New Village.) En halvtimme tog det mig att koppla in datorn. Det svåraste var att få ner elkablarna i eldosan. Jag fick snabb hjälp med en kabel som behövdes bytas mot en längre dito. Jag packade upp min flyttkartong och ställde in mina tre pärmar och två böcker samt lite kontorsmaterial i hyllan/skåpet. Skrivbordsstolen ställde jag in och fick hyfsat bra. Skrivbordslampan bytte jag ut mot de två jag hade packat med mig. Den nya lampan, som var alldeles för svag för mina ögon, hamnade i stället i besökshörnan. Ja för nu när jag flyttade skrivbordet kunde jag göra en sån hörna. Det fanns en ful, men väldigt bekväm besöksstol, på kontoret. Allt eftersom dagen gick fyndade jag ett litet runt bord och en fåtölj som nån ville bli av med. Eftersom jag är en av få som har eget rum kan det tänkas bli så att många små möten, det vill säga en till en, kan hållas på mitt kontor. Då ska mina besökare få sitta skönt.

En enorm möbel för mina tre pärmar, två böcker och lite kontorsmaterial.

Besökshörnan första steget.

Nu provar jag med en fåtölj.

 

Färska blommor i receptionen.

Jag gjorde ett par ostmackor i morse. Dem tog jag med tillsammans med tre körsbärstomater på väg att bli mosiga, en bit Brie och några gröna vindruvor. Det blev min lunch som jag intog i en skön soffa i fikahörnan på vårt plan. Efter lunch jobbade jag lite dessutom. Bland annat gjorde jag några uppdateringar på vår externwebb och på vårt intranät på både svenska och engelska. Det var lite mickligt, men till sist blev det riktigt bra. Jag fikade på eftermiddagen med de två Telisar som var i tjänst, Zeta och Pippi, och kunde bland annat lämna tillbaka de tre Fogelström-böckerna jag hade lånat av Pippi. Sen krävde jag att hon måste rota efter den fjärde och avslutande delen hemma i sitt bibliotek. Under seneftermiddagen tog jag ett varv med mobilkameran i huset. Jag ville passa på att fota lite innan kontor, arbetsytor och avdelningar fylls med anställda och studenter.

Här är några bilder från olika våningsplan i Segerstedthuset:

Växtväggar finns lite här och var, men inte inne på kontoren.

Fågelbur och fåtölj i lunchrummet.

Utsikt från ett håll i huset.

Korvkiosk och utedass?

Smarta sittpuffar som är enkla att ta med för snabba möten.

En skön fåtölj med fotpall, minsann.

Utsikt med Domkyrkan till vänster och slottet till höger.

Några har fått en burk med godis när de kommer till sin nya arbetsplats.

En del av taket är av glas.

Stolparad.

Rutigt – i möbler och på bord.

Ett ställe på entréplanet där en kan sitta.

 

Idag blev det middag på Chop Chop.

När klockan närmade sig Go Home o’clock ville jag inte alls gå hem. Men det gjorde jag. Fast först tog jag vägen om Chop Chop där jag åt en alldeles utsökt middag bestående av nudlar, chicken orange och kyckling i jordnötssås. Jag satt där och funderade i min ensamhet medan jag pinnade upp maten. Min arbetshöst ser ut att bli intensiv, men med den inspirerande omgivning jag ska arbeta i tror jag den blir både spännande och rolig. Det enda jag är ledsen över är att jag inte kan ringa lilla mamma och berätta om det häftiga nya jobbhuset. Men kanske sitter hon och pappa där uppe tillsammans på ett moln och tittar ner på mig och är glada och aningen stolta över sin dotter som inte bara överlevde De Sju Svåra Åren utan som också fick ett sånt bra jobb som detta – kommunikatör vid Uppsala universitets IT-avdelning. Jag är i vart fall väldigt, väldigt stolt över mitt jobb och min arbetsplats.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.