Ett inlägg om en TV-serie.
Sista tisdagen för den här gången visade SvT Morden i Midsomer, med undertiteln Red in tooth and claw (<== klicka på länken om du vill se filmen på SvT Play!) Jag missar aldrig dessa filmer, även om de kanske inte tillhör den högsta filmtoppen. Men precis som sill och potatis tillhör de den svenska sommaren.

John Barnaby hans assistent den här säsongen, Jamie Winter.
Det fjärde och sista avsnittet den här säsongen utspelade sig på och kring en smådjursutställning. Men det är inte bara gulliga kaniner på utställningen. En mördare smyger omkring där också. När ett manslik hittas och nån samtidigt har öppnat alla kaninburar faller det på John Barnabys och Jamie Winters lott att lösa fallet. Som vanligt blir detta inte det enda mordet och också som vanligt finns många skelett i garderoben.
Nja, jag vet inte, jag… Det känns som om det blir allt mer krystat i Morden i Midsomer. Huvudberättelsen är tunn och skämten faller platta. Och slutscenen, med bobbyhattarna och fotograferingen… Nej, pinsamt! Mitt råd är att manusförfattaren kommer med nåt nytt på riktigt, nåt med substans.
Toffelomdömet blir lågt. Jag är besviken.
Livet är kort.