Måndagen den 17 juli 2017: Lite sött, lite surt, lite perpektiv och lite ingenting


 



Kära dagbok…

Körsbär

Livet kan, precis som körsbär, vara både surt och sött. Bäst är en lagom dos av båda smakerna, tycker jag.

Livet är lite sött och lite surt, det kan vi konstatera. Huvudsaken är att den ena smaken inte överväger. Balans i tillvaron. Jag har nu gått in på min tredje semestervecka. Det är inte alltid lätt att göra ingenting, trots att jag borde vara van vid det. Men under De Sju Svåra Åren hade jag sånt fokus på jobbsökeri att stunderna av ingenting var så outhärdliga att jag har trängt bort dem. Nu får jag lära om. Försöka gilla att göra ingenting. Det är inte lätt, kan jag meddela. Det förenklas ju inte heller av att sitta instängd i en lägenhet, men vart ska jag ta vägen?

Nu ser det emellertid ljusare ut framöver, för på fredag får jag finbesök från Östergyllen. Det ska bli så roligt att få ha vännen Mia här i några dagar. Jag hoppas bara att hon står ut med tillvaron i Uppsala och New Village. Själv får jag allt svårare. Jag känner att jag måste fatta ett beslut snart, jag måste acceptera att jag inte kan förändra vissa saker, men att det finns saker jag faktiskt kan göra nåt åt. Min pappa sa alltid att jag skulle vara glad och tacksam över de basala sakerna i livet, som jobb och tak över huvudet. Pappa växte upp under ett krig, så för honom var dessa tu det viktigaste: ett arbete och ett hem. Jag vet också av egen erfarenhet hur förskräckligt det är när den grundläggande tryggheten i att ha ett jobb bara tas ifrån en utan nåt riktigt skäl. Men när jag läste brevet som kom idag från mitt fadderbarn Oscar – glädjande nog hade mitt brev kommit fram! – insåg jag att det är skillnad på att ha det svårt och att ha det svårt. Oscars mamma är ensam med många barn. Pappan dog innan Oscar hann födas. Och när Oscar föddes var han handikappad. Det Oscar och hans familj önskar mest just nu är regn. Regn så att det de har sått växer. När jag läste det fick jag lite annat perspektiv. Jag ser det som en ära att få vara med och hjälpa Oscar och hans familj ekonomiskt. Dessvärre kan jag inte åstadkomma regn.

Teckningar från Oscar

Oscar hade ritat till mig i brevet.

∼ ♦ ∼

Dagarna går fortare än jag trodde medan jag gör ingenting. Jag är vaken till sent, jag äter skräp och sover länge. Det är en lyx att få ta med sig en kopp nyperkolerat kaffe till sängen och ligga där och läsa fram till mitt på dagen. Idag läste jag ut boken om compassion och bytte till en både tyngre och lättare bok. Lite sött och lite surt. Eller… lite hjärngympa först, lite spänning sen.

 

Lucifer lejonklippt

Vår lejonkung Lucifer.

Mitt på dagen, efter uppstigningen och tillfräschning, åkte jag och hämtade Fästmön som behövde handla. Jag ska veckohandla i morgon. Min roll idag var mest att irritera Anna genom att packa fel i hennes matkassar så de gick sönder. Sen åkte vi hem till Anna där jag tiggde till mig kaffe och glass. En annan baktanke var att jag skulle sno åt mig lite av vår potatis som jag plockade i lördags. Det glömde emellertid Senila Damen. Därför fick hon åka en ytterligare sväng lite senare till Fänriken. Annas snälla mamma tittade in och fikade med oss också. Vi var nog båda två lite nyfikna på Lucifer Lejonkung och hans nya utseende. Jag har fått/läst en del halvspydiga kommentarer om Lucifers klippning. Det måtte vara kommentarer gjorda av okunnighet. Eftersom katten har så tjock päls blev det stora tovor trots att vi alla borstar katterna. Alternativet till så kallad lejonklippning hade varit att Lucifer fått en massa hål i pälsen där veterinären klippt bort tover. Eftersom det dessutom är sommar och katten inte odelat gillar värmen fattade vi beslut på plats om lejonklippning. Både veterinären och vi tyckte/tycker att Lucifer blev jättefin. Sen får andra tycka vad de vill. Katten mår bra, fast precis som vissa människor får han utstå en del taskigheter av sin syster men mest från sin elaka mamma. Mini klipper till honom då och då och Citrus är inte så snäll hon heller. Det är alltså inte bara människor som är elaka.

∼ ♦ ∼

 

Kycklingkorv och makaroner

Paradrätt som jag bara bjuder mig själv på.

Med alla fönster och dörrar stängda (tack och lov var det inte 40 grader varmt idag!) lagade jag mat – min sedvanliga paradrätt kycklingkorv och snabbmakaroner. Men dagens grönsaker var inte enbart ketchup utan babyplommontomater (köpta) och sallad (egenodlad). I morgon ska jag bjuda mig på sill och potatis när jag har varit och lämnat grejor till återvinning samt handlat. Onsdag och torsdag ska jag städa och fundera över vännen Mias vistelse och de lagoma aktiviteter vi kan göra då. Nån av dagarna tänkte jag bjuda på en gammal paradrätt som jag tror och hoppas att jag minns hur jag lagar till och som jag vet att Mia pratar om än idag. Då och då. När hon har druckit vin.

 

Himlen har mörknat och faktum är att lampan blinkade till nyss. Kan det vara oväder på gång gör det mig ingenting. Jag bara önskar att jag kunde skicka lite regn till Oscar i Uganda. Men jag är ingen trollkarl trots att många anser mig vara en riktig trollpacka…

Mörka moln

Oväder på gång, hoppas jag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Jobb, Mat, Personligt, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Måndagen den 17 juli 2017: Lite sött, lite surt, lite perpektiv och lite ingenting

  1. Anneri skriver:

    Åh han är fin katten – klippt eller ej 😉
    Minns när jag rakade min långhåriga hund (eller frisören gjorde det, inte jag). Han blev ful, på riktigt ful, MEN han var den lyckligaste hunden i världen när pälsen var väck så han charmade alla ändå 😉

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja han är fin både med och utan päls. Men hans päls är mycket tjockare än Citrus och även om han själv och de andra tycks ha svårt att vänja sig vid hårlösheten tror jag att de gör det snart. Han verkar inte tåla värme så bra, så det är nog skönt när/om det blir riktigt varmt igen.
      Det viktigaste är att djuren mår bra, eller hur? 😛

      Liked by 1 person

      • Anneri skriver:

        Japp, det viktigaste är att de mår bra! De vänjer sig snabbt trots allt och upptäcker att det är rätt skönt ändå.
        Jag kommer ihåg när vi kom hem från frissan och hunden sprang runt till varenda granne och visade upp sig – han tyckte han var så fin 😉 Grannarna fick sig ett gott skratt kan jag meddela 😉

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Naaaeee, inte skratta… 😢
        Ja jag hoppas han vänjer sig snart, han är lite försiktig nu. Fast tacka 17 för det när mamma Mini lappar till honom då och då. 😡 Jag försökte säga till henne idag att en inte får slå sina barn, men jag vet inte om det gick fram.

        Liked by 1 person

      • Anneri skriver:

        Jo vi skrattade, fick bannor av frisören men jag tror hunden mest var lycklig och att vi skrattade spädde på den känslan – ALLA var glada liksom. Han skämdes inte det minsta 🙂
        Jo jag har också försökt tala djuren till rätta men är högst osäker på att det går hem.

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Bara ni skrattade MED hunden, inte åt honom… sånt där känner ju djur. Ja jag tror dessvärre att Lucifers elaka morsa inte lyssnade på mig.

        Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s