Ett inlägg om en bok.
Mitt näst senaste bokinköp/fynd gjorde jag i tisdags på Myrorna i Boländerna. Där hittade jag Ann Rosmans senaste deckare Vågspel för endast 25 kronor. Utgåvan är inbunden och med all säkerhet bara läst en endaste gång innan jag grep mig an den. Boken var emellertid lite… tung och först idag kunde jag avsluta den sjätte delen om polisen Karin Adler.
Dykning är huvudtemat den här gången. Under första världskriget förliser ett brittiskt krigsfartyg utanför Skottland. Många människor följer med båten till botten, liksom en dyrbar last, enligt skrönorna. Ungefär 100 år senare hittas sen segelbåt på drift i samma vatten. Karin Adler får ansvar för utredningen. Båten har tillhört dykaren Bo Stenman, som nu är försvunnen. Under berättelsens gång får läsaren även tillbakablickar på Bosses tidigare dykningar och liv. Karin Adlers privatliv är emellertid mer nedtonat i den här boken.
Det tog mig lite för lång tid att läsa den här boken. OK, den är rätt omfångsrik, nästan 500 sidor. Men samtidigt… den är lite seg. Jag gillar Ann Rosmans historiska delar i deckarna, fast dykning är kanske inte riktigt… min grej. Boken är emellertid välskriven. Tyvärr hittar jag ett par korrekturfel och sånt gillar jag inte. Nu kostade boken mig bara 25 kronor, men den som har betalat mer borde få en rättstavad bok för de över 200 kronorna som boken kostar som helt ny på nätet.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Korrekturfel känns inte ok. Visserligen vet jag hur svårt det är att upptäcka men nog måste flera genomläsningar har skett av olika personer innan den går i tryck.
GillaGilla
Jag är själv inte felfri, men när det gäller mina professionella texter, dvs inte bloggtexter, låter jag alltid andra läsa igenom för att kolla efter korrfel. En författare har ett förlag med redaktörer som uppenbarligen inte riktigt har gjort ett bra jobb här.
GillaGillad av 1 person