Lördagen den 15 juli 2017: Skörd och litterär compassion


 



Kära dagbok…

Tomater på gång

Min tomatplanta har kommit in i en andra andning. Jag väntar smått, minsann! Plantan är full av småtomater.

Den här dagen började hett. Och när jag såg mig i spegeln insåg jag att all solbränna från både Brighton och midsommar var väck. Nej, jag såg inte frisk ut. Nu i kväll har jag känt mig frusen och nyst en del. Det är bara att hoppas på att det är nåt tillfälligt som jag kan sova bort i natt, förhoppningsvis nåt jag har lyckats döda med vitlöken i tzatzikin till kvällens salladsmiddag…

Men en het sommardag kan en inte sova bort. Eftersom tomatplantan som jag fick av Annas snälla mamma i födelsedagspresent tycks ha kommit in i en andra andning tänkte jag att vårt land i Slottsträdgården behövde tillsyn. Fästmön jobbade idag, men se yngste bonussonen har sommarlov. Därför ringde jag och väckte honom mitt på dan och frågade om han hade lust med en utflykt. Det lockade väl honom sisådär, fast när jag nämnde mormor alternativt glass svängde han. Jag åkte och hämtade honom med Clark Kent* efter att ha angett shorts som dagens dresscode. Till och med jag med mina fula ben hade shorts och sandaler…

Gul ros

Annas snälla mammas rosor doftade underbart!

I Slottsträdgården fanns så mycket fint att titta på. De gula rosorna doftade helt underbart och smultronplantorna som Anna grävde ner i jorden börjar äntligen få bär. Jag smakade årets första smultron. Annas snälla mamma bjöd på fika före skörden. Till Anna och killarna grävde jag upp potatis samt plockade en påse nästan full med sallad. Annas snälla mamma fyllde på med röd sallad och dill. Till mig själv tog jag sallad, persilja och rädisor. Rädisorna är det visst ingen annan än jag som pallar att äta. Jo, de är inte bara underliga till formen, vissa till och med enormt stora. De smakar väldigt starkt. Men lägger en dem i en skål med vatten i kylen, kryssar dem med kniv och doppar i salt är de underbara att äta. Salladen la jag i salladsblandningen jag köpte på hemvägen och åt till balkongmiddag i kväll. I kväll var det dags för nästa grannfamilj att ha fest. Även om andras fester alltid får mig att känna mig ensam kände jag mig lite som om jag var med på ett hörn. Det var helt OK att höra röster, skratt och barnlek på lite avstånd.

 Knyttet

Knyttet = Toffle på engelska är ursprunget till Toffelnamnet. Knyttet/Toffle är också ensam och rädd.


Medan jag grävde i landet i Slottsträdgården
och skördade spelade yngste bonussonen, mormor och L boule. Mormor tog hem segern. Sen gav jag mig in i leken – och vann, förstås. Det var riktigt roligt, för jag har ju aldrig varit särskilt intresserad av utomhuslekar och spel. Men på midsommarafton fick jag blodad tand både vad gäller boule och dart.

Jag skjutsade hem yngste bonussonen och åkte och mötte Anna efter jobbet vid ICA Heidan. Där handlade vi båda två. Annas kassar fick åka bil hem, medan Anna själv cyklade. Äldste bonussonen kom ner på parkeringen och bar upp kassarna. Jag hade nog velat hänga med upp och kolla in Lucifer Lejonkung, men Anna var trött och jag var kissnödig och hungrig så jag åkte hem till New Village.

Här är några bilder från Slottsträdgården samt en del av dagens skörd och min middag. Klickar du på bilderna blir de större och du kan läsa hela bildtexten. Du kan då också kommentera varje enskild bild om du skulle vilja det och se bilderna i bildspel:

∼ ♦ ∼

Jag har känt att jag har kämpat med en bok de senaste dagarna. Det brukar jag inte göra när det gäller deckare, såna brukar jag läsa snabbt och lätt. I morse läste jag ungefär 100 sidor innan jag klev ur sängen, så nu i kväll hade jag 50 sidor kvar, ungefär. Vid Beer o’clock bestämde jag mig för att läsa ut boken. Bokbytet blev sen till boken jag köpte igår och som jag hade smygbörjat läsa lite i. I kväll har jag läst ännu mer – med blyertspenna – om compassion, för det är nåt jag ska försöka lära mig så att jag blir en bättre människa för mig själv och för andra. Och även om jag nickar och håller med om det mesta inser jag mina begränsningar. Det är svårt att lära gamla hyndor att sitta…

∼ ♦ ∼

Om jag inte känner mig risig i morgon påbörjar jag arbetet med förrådsstädningen. Det ska nämligen bli regn. Och förrådet städar visst inte sig självt.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s