Tisdagen den 11 juli och onsdagen den 12 juli 2017: Inte perfekt, orangechock, hallabalajs och ”vad var det vi sa?!”


 



Kära dagbok…

Mugg med texten: "Ingen menischä är perfäkt"

Nä… Och detta är nog den absolust fulaste mugg jag har sett nånsin!

Det blev så att jag faktiskt kunde äta på ballen* igår kväll. Jag fick liksom tänka bort min hörsel så gick det bra. För andra kvällen i rad var det hallabalajs här, så det blev inte direkt nån lugn och avkopplande stund. Men ändå, jag åt min middag i hyfsat frisk luft. När min mobil sen plötsligt ringde blev jag så till mig att jag råkade klanta mig rejält: jag sopade till ett halvt glas rödvin över The Farmer’s Daughter. Det var väldigt dumt, för boken är jättebra och jag hade typ 50 sidor kvar av den att läsa. Jag fick dutta med hushållspapper och servetter. Fläckarna gick förstås inte bort, men sidorna klibbade inte ihop, tack och lov, så jag kunde läsa slutet. Nä, jag är varken prefekt eller perfekt, bara trött i örona. Hallabalajset tycks vara ändlöst. Jag gick in till sist och stängde dörren så jag skulle kunna höra vad som sades i Morden i Midsomer på TV. 

(Som vanligt gäller att du klickar på bilderna för att se dem större och kunna läsa långa bildtexter samt se dem som bildspel om du så önskar.)


Jag avslutade min kväll med att ta fram ett foto på mamma och pappa och tända ett ljus. Då brast det förstås, för jag kände mig ensammast i hela världen. En gör det när det är livat runt omkring och en själv är… själv. 

 Mamma och pappa och ett tänt ljus

Jag saknar dem så!


I natt framåt småtimmarna blev det bokbyte. Jag hörde när Lucille och familjen gav sig av 4.20, men ändå vaknade jag skapligt tidigt den här onsdagen. I morse kunde jag börja på Vågspel, mitt senaste loppisfynd. Jag var så sugen på en riktig deckare.


Med sisådärväder idag – 
varmt, men mulet – orkade jag inte stanna hemma. Jag hörde av mig till Fästmön och vi for till IKEA. Jag behövde köpa ramar till mina fotoförstoringar. På köpet fick jag orangechocka mig lite glad…

… samt förundras över hiskeliga gosedjur…


Klockan var närmare 15 
innan vi hittade ett ställe att fika på. Varför är det så ont om såna ställen i Uppsala??? Vi landade på Helping Hand där vi inledde med kaffe och glass. Sen fyndade Anna, men det får hon berätta själv om. Jag hade shoppat färdigt (ramar, tidskriftssamlare och två små askar) – förutom det ätbara.

Kaffe och glass

Äntligen fika!

 

Knivar

Alla knivar är inte lika skarpa på Maestro…

Tanken på att tillbringa ytterligare en kväll i hallabalajs lockade mig inte. Jag orkar inte mer. Egentligen borde jag hålla mer i plånboken, men jag frågade Anna om vi inte skulle gå till Maestro på kvällen och käka. Vädret var stabilare och jag fick en riktigt skön promenad från mitt hem till restaurangen. Först hade jag skjutsat hem Anna och åkt hem med mina grejor samt bilen. Vi kom överens om att gå samtidigt från våra hem. Anna vann, förstås.

Maestro är det bra mat, men det är alltid nåt som står på menyn men som ändå inte finns – eller som glöms bort när en beställer hemkörning. Och så brukar personalen ibland försöka argumentera mot ens val av till exempel vin. Idag sket det sig med en gång. Först blev vi nästan ombedda att flytta på oss till ett mindre bord (vi ville sitta i skuggan och äta) trots att uteserveringen var långt ifrån fullsatt. Sen visade det sig att stället inte längre har Ginger Joe och det var ju det bästa på hela menyn!!! Vi skrattade förstås – vad annat kan en göra? – och sa…

”Vad var det vi sa?!

Fish and chips fanns emellertid och det åt vi efter att ha delat på en förrätt med aioli, oliver och vitlöksbröd med tjeckiskt öl till. Till huvudrätten serverades en obestämbar sås som mest var smaklös samt dåligt ituskurna tomater. Inga mushy peas alls. Och salt hade kocken totalt glömt bort. Faktum är att jag inte åt upp min mat. Gott kaffe fick avsluta måltiden, fast jag undrade varför det serverades en apelsinkola till..? Vi skrattade igen. Men jag är inte bara elak och otrevlig, jag gav trots allt 50 spänn i dricks.


Vi tog sällskap en bit
innan Anna svängde höger och jag rakt fram. Hemma var det lugnt och tyst – äh, jag bara skojar – det var hallabalajs för tredje kvällen i rad. Men skönt nog slutade det ganska snart. Mitt alarm är ställt på mitt i natten i morgon bitti, det vill säga klockan nio. Vid lunchtid ska vi nämligen till veterinären med Lucifer för att få hjälp med ett antal tjocka tovor som varken karda eller specialborste rått på. Det blir rakning av kattpojksrumpa och eventuellt sövning om killen inte är samarbetsvillig.

Lucifers tass

När en kattpojke har lurvig päls är det ibland svårt att hålla tovor borta.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Ironi, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tisdagen den 11 juli och onsdagen den 12 juli 2017: Inte perfekt, orangechock, hallabalajs och ”vad var det vi sa?!”

  1. Hallabalajs är inte det roligaste när man inte kan välja om man vill ha det själv…

    Men, vin i boken, det var ju lite oturligt, det går ju att läsa boken, men synd på vinet 🙂

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Nej det vore ju roligt om det ibland var hallabalajs nån annanstans än just här. En får ju skämmes, nästan. Folk vill inte komma och hälsa på mig, typ, och då har det blivit lite för mycket, tycker jag.
      Ja, det var synd på vinet också, men det blev lite kvar i glaset ändå. 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s