Kära dagbok…
Mitt nick Tofflan har jag skrivit om på min förra blogg ett antal gånger. Jag tänker inte dra den historien igen, för den påminner mig om de inblandade i mardrömmen jag hade härom natten. Nu har det emellertid blivit dags att ordet
”toffelhjälte
Att vara toffelhjälte är nu nåt bra!
ändrar konnotation och blir mer positivt, precis som andra halvan av ordet ju faktiskt är. Nä, jag är inte bäst på många saker, men bilkörning är en av mina främsta grenar. Idag på lunchen fick jag erfara att jag har en kollega, Jufs, som också är väldigt bra på att föra fram sitt motordrivna fordon – med svordomar och tillmälen om övriga trafikanter samt utan nåt jävla ägg under gaspedalen. Jufs hittade genvägar och gasade på så gruset smattrade – mot andras billacker, naturligtvis. Härmed utnämner jag Jufs till toffelhjälte – enligt ordets nya betydelse, det vill säga en av Tofflans hjältar (om du inte fattade det).
Fast vänta lite nu… Varför satte jag mig frivilligt i nån annans bil än min egen, den käre Clark Kent*??? Det var ju inte precis så att vi skulle till akuten, men idag var ett lunchbesök på Heat i Boländerna inplanerat. På Heat kan en äta. Där finns ett enormt salladsbord och flera varmrätter att välja bland. Ja en del väljer mer, andra väljer mindre. Själv valde jag ihop en rätt beige lunchtallrik som avslutades med pannkakor och tillbehör. Sällskapet mitt var racer-Jufs, som också alltså agerade chaufför åt mig och Zeta. Vi ville nämligen inte få magarna intryckta av nån ratt på tillbakavägen som skulle störa vår paltkoma.
Har jag åstadkommit nåt i arbetsväg då? Alltså, har jag gjort skäl för lönen jag fick i måndags? Inte så mycket, i ärlighetens namn. Jag har sannerligen börjat trappa ner. Packat ner saker har jag gjort idag också. Vidare har jag kollat upp ett par trådar som jag inte ville lämna löshängande och så har jag jobbat med en och annan text med målgrupp studenter om ett nytt system. Det är med all säkerhet inte Nobelprisklass, men förhoppningsvis hyfsat begripligt.
Igår kväll bytte jag böcker på ballen, från skolflicksförälskelse i Paris till förlorad kärlek i London.
Igår kväll skurade jag av mina våtutrymmen som jag hade planerat (det behövdes!), men sen kunde jag sitta på ballen**, så varmt var det då och ingen rökmaskin var i faggorna. Jag åt till och med ett par grillade (i ugnen inomhus, gubevars, vi med balle får ju inte grilla på ballarna!) kycklingchorizos med bröd där ute samt läste ut vintageklassikern jag köpte i London. Nästa bok ur TBR-hyllan*** blev Toner i natten, en bok jag fick till födelsedagen av vännen Jerry.
Idag var det inte varit alls lika soligt och varmt. Först. I morse var det bara tio grader. Sen blev det både soligare och varmare fram på dagen och på eftermiddagen kunde vi fika utomhus. Så jättehett var det inte och det passade bra eftersom dagens after work-uppgift var att åka till Systembolaget för att fylla på basförråden av alkoholhaltiga drycker**** här hemma. Sen slank det visst ner lite till i varuvagnen… Det är ju snart semester och idag blev det ju varmt till sist igen…
∼ ♦ ∼
*Clark Kent = bilen och mannen i mitt liv
**ballen = balkongen
***TBR-hyllan = hyllplan med olästa böcker, från engelskans ”To Be Read”
****basförråden av alkoholhaltiga drycker = öl och Östgöta sädes
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
