Fingal-dagen 2017: Obehagskänslor avlösta av möjligheten att Photoshoppa


 



Kära dagbok…

Svartvit bild på mig med handen i pannan, ledsen

Hur länge ska jag behöva plågas av mitt livs största misstag, att gifta mig med helt fel person?

Årets Fingal-dag började med stress och svett fram på småtimmarna. Jag hade en helt fruktansvärd mardröm och det var underbart att få vakna ur eländet vid 3.30-tiden. Drömmen handlade om Eva Dahlgren-konserten som Fästmön och jag ska bevista i början av augusti. Det var Annas födelsedagspresent till mig och den var så extra speciell och kär för mig. Vi skulle nämligen ha gått på en konsert med Eva Dahlgren i november förra året här i Uppsala. I stället var vi i Motala. Det var dagen efter mammas begravning och vi packade ihop det sista i hennes lägenhet. Och Anna tvingades sälja biljetterna till ett skampris i mina ögon. Nattens dröm blev tyvärr ingen trevlig dröm om konserten heller. Det var nämligen inte Anna som höll i de blå biljetterna utan en person som jag gjorde misstaget att gifta mig med en gång. De gamla obehagskänslorna kom tillbaka så påtagligt i drömmen, lögnerna var samma som då, i mitt förra liv. Det var trångt, mycket folk, en fuktig värme. När jag vaknade och insåg att det bara hade varit en dröm och att Anna sannerligen inte är ex-personen, kunde jag så småningom slappna av och somna om. Obehagskänslorna satt dessvärre kvar en lång stund idag. Hur länge ska jag behöva plågas av mitt livs största misstag, tro?

∼ ♦ ∼

Tyvärr är Motala förknippat med mardrömspersonen och det är kanske ett av skälen till att jag inte alltid har varit så glad att åka dit. I sommar blir det troligen ingen resa neråt heller för min del, som jag ändå hade hoppats på. Men det är inte helt enkelt när en inte har nån bas där. Att tvinga andra människor att lägga om sin vardag bara för att jag vill komma till stan några dagar känns inte bra. Igår telefonerade jag i alla fall med vännen Mia och vi har nu preliminärbokat ett besök av henne hos mig i Uppsala mot slutet av vecka 29, typ en långhelg. Det ser jag fram emot!

Motala över vattnet kvällsbild

Det blir inget besök i Motala för min del den här sommaren heller. Men vännen Mia kommer till Uppsala!

 

Semestern börjar närma sig med stormsteg. I morse var jag ännu tröttare och senare än igår. Jag hade också förträngt ett möte idag på förmiddagen, men som tur var kom jag på det igår eftermiddag. Mötet blev dubbelt så långt som det brukar vara. I morgon har jag ett ännu viktigare möte, så onsdagsförmiddagen ska jag ägna mig åt att förbereda mig inför det genom att läsa in mig och uppdatera mig på det material som finns. Som alla andra har jag fått två flyttkartonger och jag har packat allt utom det jag använder – och det står på skrivbordet. Eftersom jag bara har jobbat här drygt ett år har jag inte hunnit samla på mig så mycket grejor. I det här läget är det väldigt skönt och jag vet att jag får plats med alla mina saker i kartongerna.

Flyttlådor

Två flyttkartonger har jag fått och jag har börjat packa.


Datorn ska jag ta hem under semestern
eftersom det är då flyttlasset går. Jag vill verkligen inte att min jobbdator kommer bort. För övrigt verkar jobbdatorn må bra efter gårdagens installation. Programsviten finns tillgänglig för mig och det är inte nån provperiod på sju dagar utan en fast version. Hoppas jag. Jag höll andan när jag startade datorn i morse och jag vågar inte riktigt tro att det är sant innan sju dagar har passerat. Men jag fick i alla fall igång Photoshop, till exempel, och kunde därmed bearbeta en del bilder. Jag hade också tänkt traggla lite med InDesign, men jag är så totalt ointresserad av grafisk produktion och nu börjar tiden dessutom rinna ut.

Foto på mig i Photoshop

Jag kan Photoshoppa mig nu på jobbdatorn.


Efter jobbet blev det veckohandling. 
Igår började jag städa lite genom att gå med dammvippa och dammtrasa. Jag vattnade krukväxterna, strök och gick ut med soporna dessutom. I kväll ska jag försöka dammsuga innan jag slår ner röven i bästefåtöljen klockan 21 för att glo på säsongsstarten av Morden i Midsomer på SvT1. Avtorkning i våtutrymmena sparar jag till i morgon efter besöket hos frissan. På torsdag behöver jag åka ett ärende till Stormarknaden, nämligen. Alltid är det nåt som behövs! Jag var förresten in på Gallerix för ett tag sen och kollade inramningspriser. De var som väntat höga, men inramningarna verkade bli väldigt professionellt utförda. Samtidigt känner jag att mina fotoförstoringar nog inte riktigt är av den klassen att jag vill kosta på dem detta. Det får nog vara, helt enkelt.

∼ ♦ ∼

Ett bokbyte blev det även idag. På lunchen läste jag ut den första av fyra böcker som jag köpte på bokhandeln Gay’s The Word i London. Nu har jag grabbat tag i en annan bok inköpt i London, på Tate Britain, i samband med vårt besök på Queerutställningen där. Boken Olivia är en så kallad vintage-utgåva av brittiska klassikerböcker och skriven av Dorothy Strachey, medlem i Bloomsburygruppen. Detta är den enda romanen som Dorothy Strachey gav ut och den kom redan 1949.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Musik, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fingal-dagen 2017: Obehagskänslor avlösta av möjligheten att Photoshoppa

  1. Det enda positiva med mardrömmar är att man kan vakna ur dom. Men, jag känner igen det där att en konstig känsla kan dröja sig kvar….

    Eva Dahlgren, jag förstår verkligen att du/ni ser fram emot den konserten !

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det har du rätt i, det enda positiva är att mardrömmar är drömmar och verkligheten nånting annat.

      Ja, eftersom det nu blev som det blev i novemer… 😥

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s