Torsdagen den 15 juni 2017: Ett öga mot slutet


 



Kära dagbok…

Himlen och London Eye

London Eye… up in the sky…

Näst sista dagen i London. Eller egentligen den sista, för morgondagen är i princip bara en resdag. Vi tog det lugnt i morse, visste inte riktigt vad vi skulle hitta på. Sen bestämde vi oss för ytterligare en grej som stod på min lista över sånt jag ville göra på resan: London Eye. När jag senast bodde i London, i juni 1981, fanns inte London Eye, men jag hade sett fantastiska bilder på det stora hjulet och var mycket förväntansfull och spänd. Anna hade sett och åkte det tidigare, så hon var lite coolare, fast ändå villig att hänga på.

Efter frukost, dusch och hårtvätt tog vi var sin rygga – utan tröjor i – och åkte tunnelbanan ett stopp, från Victoria station till St James’s Park. Våra solbrännor behövde vila i skuggan under ett träd. Fast där var det så kallt att Anna, iklädd sin tunnaste, ärmlösa blus, frös. En stund blev det i alla fall i parken på min plastiga, gula regncape. Några ilskna pelikaner mötte vi inte, så vi vågade stanna en stund. Vi köpte sandwiches med Brie och grönt samt vatten och intog lunch på gräset i parken likt många andra Londonbor och franska skolungar. Det blev en stunds läsning också innan vi blev tvungna att lätta eftersom Lilla Anna frös.


På Victoria station hade vi förköpt vanliga biljetter till London Eye
Det visade sig vara smart att inte satsa på att köpa dyrare biljetter till nån snabbkö. Vid själva attraktionen gick vi bara in på ett stort kontor där vi knappt behövde köa alls och bytte till oss biljetter. Till själva ”hjulet” var beräknad kötid 25 minuter. Så länge köade vi inte. Vi och våra ryggor blev genomsökta och strax skuttade vi in i en gondol (påminde om den vid Globen) i farten. Ja, det gick förstås väldigt långsamt. Färden över London var magnifik. Vi fotade mycket. Det var en otroligt upplevelse.


Efter luftfärden tog vi en fika på en kall stenbänk 
bredvid fina Jubilee Park… En unge var helt hysterisk och alla barn som passerade tycktes jaga de stackars duvorna. Kaffet och Nutellacookien var mycket goda.

Vi promenerade längs South Bank till Waterloo Bridge. (Jag funderade på om ”loo” i ändelsen betyder ”hål” med tanke på att ”loo” också betyder toa.) På vägen längs Themsen kikade vi på ett bokbord, såg sociala bänkar i snigg-orange och London Eye samt fotade, somliga mest lampor.


Det blev dags för en öl och lite salta nötter, 
så vi stannade till på en pub på The Strand. Där fanns mysiga bås som Anna kallade kabysser. Vi passade på att checka in och välja platser på planet i morgon. Det var inte det lättaste utan ganska idiotiskt och dåligt förklarat – inte särskilt användarvänligt, som en säger i mina kretsar. Att göra det via en länk på mobilen var också knepigt. Jag måste för övrigt göra nåt åt min dåliga syn snart!

Tanken var att vi skulle äta middag i city, men vi gick och gick och gick. Plötsligt passerade vi Westminster Abbey. Och till sist hamnade vi på Thairestaurangen ”hemma”, hos Den Olyckliga och Hon med Tourettes. Den Olyckliga verkade gladare idag. I alla fall sken hon upp när hon fick syn på oss. I kväll åt vi kyckling och avslutade med kokosglass och färska bär som sist. Anna visade sig vara duktig på att hantera ätpinnar. Maten var ljuvligt god!


Magen min är lite kass,
men jag måste säga att jag förvånansvärt nog tycker att hälsporrefoten är bättre. Idag har jag slagit steg- och längdrekord igen. Jag har gått 11,2 kilometer och tagit 17 304 steg…

Anna har packat medan jag har skrivit dessa rader. Min resväska är i princip packad, det är bara de sista smutskläderna som ska ner, mjuksbraxen och necessären. Nu softar vi på vår lilla säng med ett sista glas rött, lite lösgodis från Brighton och Unge Morse på TV:n.


I morgon ska vi resa hem.
Tyvärr. Äventyret är snart över. Det har varit så gott/roligt/fantastiskt! Tack alla inblandade!

Skylt End

End. Eller Slut som det heter på svenska.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Torsdagen den 15 juni 2017: Ett öga mot slutet

  1. etuna1 skriver:

    Jag har varit dålig på att kommentera den senaste tiden på grund av lite allt möjligt men nu har jag ledigt!!
    Vad bra ni verkar ha haft det i London – det verkar ha varit en toppenresa. Jag blir sugen att åka dit igen 🙂
    Ha det bra! Kram kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Vi kom hem i fredags kväll, så jag har inte bloggat på länge – mer än nu i helgen, förstås. Resan var min och mammas födelsedagspresent till oss båda. Anna fyllde jämnt i april, jag fem år därtill i samma månad. Mamma sa alltid att ”när Anna fyller X0 vill jag vara med på en present”. Det fick hon nu, på sätt och vis, för utan mammas pengar hade vi inte kunnat göra resan. Vi hade det så gott, så gott! 😛
      Hoppas att allt är bra med dig och ni trivs i det snart inte längre så nya hemmet.

      Kram kram!

      Gilla

      • etuna1 skriver:

        Fint att din mamma var med på ett hörn!
        Jo, vi har det bra i nya lägenheten men vi har saker kvar att göra som får vänta tills vi får mer energi. Jag har haft det überstressigt på jobbet ett tag (så pass att kroppen sade ifrån på olika sätt) men tack vare fina jobbarkompisar så överlevde jag 🙂
        Nu är jag i alla fall ledig och planerar att bara lata mig o göra roliga saker i sommar!!
        Hur som helst; kul i alla att läsa om er lyckade resa!! 😀 😀

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Själv ska jag upp och jobba i morgon igen, så nu blir det god nattis. Två veckor till och sen fem veckors ledighet. I höst flyttar vi till en nybyggd arbetsplats, ett helt nytt hus i Uppsala. Jag går på semester på gamla stället och börjar jobba igen efter semestern på det nya. Spännande!
        Ha en bra sommar!

        Gilla

  2. rexxmaster skriver:

    Härligt att ni haft det bra i London!

    Appropå Loo:
    The second element is lo(o), an ancient word for ”forest” or ”clearing in a forest”, coming from the Latin words lucus (forest) or lucum (clearing in a forest), cognate with the English placename suffix -ley or independent name Leigh.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det var bara fantastiska dagar i London – och Brighton! 😛
      Ah! Thanks very much for the loo facts. I should’ve known loo originated from Latin – most words do. 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s