Londonresan den 16 juni och den 9 juni 2017: Borta bäst och hemma… och rätt bäst


 



Kära dagbok…

Nickande ros vid frukostbordet

Avsked är sorgliga.

Sju fantastiska dagar har passerat. Fästmön och jag reste hem från London i eftermiddags med väldigt blandade känslor. Eller jag kan ju faktiskt bara tala för mig själv. Avsked är alltid sorgliga, men skulle de inte finnas och livet alltid vore jättekul – vad fanns det då att längta efter?

Jag hade inte rest utomlands sen 1996. Den här resan blev därför extra spännande för mig. Att jag dessutom fick återse Brighton efter 35 år blev en otroligt känslosam historia (även om tårarna inte sprutade). Första gången på lika många år berättade jag delar av/ramen kring det som hände då och där för nån annan. Det som ledde fram till att jag tack vare vännen Mia IGEN (vem annars?!) kunde rymma med mjölkmannen.

Snökristaller på flygplansfönstret

Uppe i luften idag var det så kallt att det blev snökristaller på flygplansfönstret.

Idag blev det inte så mycket gjort förutom att vi packade, sprang på toa och reste. Vi kom till Heathrow med gott om tid att strosa i affärer. Men hur det än är blir en till sist ganska mätt på shopping. Nåja, en påse från taxfree-shopen fick följa med mig hem, för choklad och whisky är onekligen gott.

Samtidigt… när jag kom hem till Uppsala hittade jag ett brev från eller snarare om mitt fadderbarn Oscar i Uganda. Han har inte varit mitt fadderbarn så länge, men den slant jag sponsrar honom med varje månad sen årsskiftet har gjort det möjligt för honom att få en ordentligt medicinsk undersökning – och en madrass. Snacka om kontraster… Ändå kan jag inte känna skuld för att jag har varit ute och rest – det var så länge sen jag upplevde nåt annat än Uppsala, Motala och Stockholm. (Sen har jag förstås rest via min läsning – fast inte i verkligheten, dårå, utan i fiktionen.) Tack älskade lilla mamma för utan det du lämnade efter dig kunde jag inte göra den här resan!

Klicka på bilderna nedan så kan du förstora dem eller se dem som bildspel genom att klicka/pila dig framåt!

 

 Analogt bloggande

Under veckan i London har jag ägnat mig åt analogt bloggande.

Jag hade ingen lust att ägna dyrbar tid åt att blogga under resan. Men jag hade tagit med mig en liten svart bok som jag skrev dagbok i varje kväll. Jag har inga hemligheter och inget att dölja, så jag tänkte lägga ut de texter jag skrev i boken under dagarna i London (och Brighton) tillsammans med de bilder jag tog under respektive dag, bland annat i bildspel. Den sista dagen, det vill säga idag, har jag redan skrivit om. Slutet. Om hemkomsten finns inte mycket att berätta mer än att vi åkte hem till New Village där jag slängde in mina väskor först innan jag skjutsade hem Anna. Därefter var jag och tankade, för bensinmätaren blinkade energiskt. Jag har packat upp lite grann, vattnat krukväxterna, kört och hängt en maskin tvätt, betalat en räkning, gått igenom räkenskaperna för resan samt ätit tre rostade mackor och druckit två muggar go-kaffe till middag. Innan jag knoppar tänkte jag fortsätta med första resdagen. De kommande inläggen handlar om resan dag för dag. De är baserade på mitt analoga bloggande under veckan med blyerstpenna, i den svarta lilla boken.

∼ ♦ ∼

Fredagen den 9 juni 2017: Kickorna vimsar in i London

Utsikt från flygplansfönstret

Uppe i luften.

Trots lite spända nerver kvällen före resan sov vi rätt gott på natten. Allting flöt fint, till och med UL-bussen ner till Centralen. På Arlandabussen var det packat med folk – allt från spädbarn i kalasbyxor och örhängen till gamla tanter som pratade non stop.

På Arlanda kollade vi lite i affärer innan vi tig en svindyr fika – vi delade på en macka av större baguettetyp och tog var sin kaffe samt två flaskor vatten – 230 spänn, ba’!..

Vi vimsade rätt bra på Arlanda innan vi fikade. Vi insåg till exempel att vi skulle ha checkat in igår och valt platser. Nu fick vi sitta vid nödutgången och inte bredvid varandra. Jag satt framför Anna, så hon kunde knacka mig i huvudet, men jag hade svårt att få hennes uppmärksamhet. Flygresan var underbar, rogivande, men flygvärdinnorna på SAS var snåla med vatten. Jag snikade åt mig ett glas som jag gav åt mannen till höger om mig.

På Heathrow vimsade vi lite till, men hittade ner till tunnelbanan där vi kunde ladda våra Oyster cards. Tunnelbaneresan var ett äventyr i sig, med ett byte, men vi kom fram till Victoria station som var vårt mål.

Vi provar sängen på Georgian house

Vi provar sängen på Georgian house och får nästan plats.

London var varmt när vi anlände och att släpa på väskor var utmattande. Hag var högröd i fejan när vi kom fram till hotellet. Hotellet hade rum på två ställen och en kille hjälpte oss med en väska samt att hitta rätt.

Vi kunde raskt konstatera att svensk standard och brittisk inte är samma. Vår dubbelsäng var max 140 cm bred och till natten skulle vi dela täcke!

Efter installationen på hotellet inklusive wi-fi-inloggning (mycket viktigt!) gav vi oss ut för att äta en bit man och dricka en öl eller två. Vi käkade supergod kycklingburgare med handgjorda ”chips”. Yummy!

 

Kycklingburgare som ser ut som igelkott

Min kycklingburgare såg ut som en igelkott.

Runda om magarna tog vi en promenad efter maten. Vi såg en fin kyrka och en idrottsplats – inte park. Vi stannade till vid Tesco och provianterade och gick sen hem till hotellet – helt slut. Vi satte på vår minimala TV och försökte göra vår lilla balkong bekväm. Fast det var synnerligen obekvämt att sitta med arslet lutande ut mot gatan. Det blev en powernap på minisängen i stället.

Jag var skitsur för att bara Anna fick tofflor och inte jag. Personalen hade nämligen varit inne på vårt rum medan vi var ute och lagt fram morgonrockar, öronproppar och ögonbindlar – och ETT par tofflor. Hmpfff…

Medan jag bloggade analogt vilade Anna. Jag försökte klura ut hur det hade gått i nyvalet här, men jag fick ingen riktig klarhet i det hela.

En flaska vin, en bit ost, choklad och två påsar chips är i skrivande stund oöppnade. Midnattsfest???

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Londonresan den 16 juni och den 9 juni 2017: Borta bäst och hemma… och rätt bäst

  1. Mia Karlsson skriver:

    Låter som ni har haft en jättehärlig resa, det var ni värda💕Och du, jag hjälper dig rymma närhelst du behöver det🤗

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s