Nationaldagen 2017 lunchtid: Utkast om -lösheter


 



Kära dagbok…

Motalabron gråväder

Motalabron, är det Hemma?

Håglösheten sitter fortfarande i lite grann. Nu är den parad med rotlösheten, den som slår klorna i mig då och då. Båda -lösheterna lindras emellertid efter långa mobilsamtal med vännen Mia (igår kväll) och mammakompisen M (idag på förmiddagen). Men jag känner att jag letar efter ett Hemma, en tillhörighet. Det finns inte riktigt. Jag söker här i Uppsala där jag bor nu, jag söker i Motala där jag är född och nu ska jag tillbaka till England snart och kanske söka den i Brighton där jag en gång bodde. Ibland känner jag tillhörighet i vissa grupper. Men strax byts den känslan mot faktumet att det bara var tillfälligt. Vilsen och mentalt hemlös, för att lägga ytterligare ett -lös på högen. Var är Hemma? Var hör jag hemma? Var känner jag mig lugn och trygg i mitt eget? Jag har inga svar.

∼ ♦ ∼

 

Mamma

Gör jag dig stolt nån gång?

Det var ingen bra dag igår. Jag försökte njuta av ledigheten, men fann inte ens lugn i att läsa. Jag noterade att två bra filmer skulle gå på TV. Tyvärr började den ena vid midnatt och den andra två timmar senare. En gammal tant som jag orkar inte sånt. Jag var trött och hoppade i säng vid halv tolv. Såg början på Sjätte sinnet innan jag somnade – för att sen vakna vid den där scenen när pojken Cole och mamman sitter i bilen när det har skett en olycka. Jag vaknade just när Cole pratar om sin döda mormor och säger att svaret på mammans fråga är ”Varje dag”. Mamman hade undrat, utan att säga nåt till nån, om hon gör sin mamma, Coles mormor, stolt nån gång. Den här filmen och scenen har jag sett massor av gånger. Den här gången började jag gråta. Jag har ställt samma fråga, inuti huvudet, åtskilliga gånger till min mamma.

∼ ♦ ∼

Dan igår och kvällen segade sig fram. Jag åt mat på kvällen, jag försökte läsa, slöglo på TV. Tog fram chipsöret och dipen som jag vispade till för flera kvällar sen men inte hade rört. Åt en del. Det smakade väl gott, men… Håglöst… På nåt vis är chipsdippande nåt en gör när en är minst två. Annars känner en sig bara ännu mer ensam.

Dip och chips

Chipsdippande smakar bäst i sällskap.

 

Städskåp

Städskåpet ska städas i sommar. så här kan jag inte ha det.

När jag känner det där svarta slå klorna i mig brukar jag använda mig av olika verktyg för att komma ur det. Ett sånt verktyg som är riktigt effektivt är att städa. Men det hade jag tyvärr redan gjort i lördags. Nåt som inte var skurat var i alla fall diskhoarna, så dem tog jag mig an iförd rosa engångsplasthandskar från mammas städskåp. Och städskåp, förresten… Jag satte upp ytterligare en aktivitet på min att-göra-lista för sommaren, under rubriken Sommar måste. Jag skrev… Städa städskåpet. Saker och ting är först inslängda där och sen intryckta så att det går att slänga in fler saker. Min plastkassesamling ska vi inte tala om… Och alla disksvampar, hushållspappersrullar, dammsugarpåsar… När jag behöver nåt blir det världens företag att försöka gräva fram det. Och så kan jag inte ha det. Detta blir ett riktigt delikat arbete och nåt att ta till en dag som är svartare än svartast. Det känns bra att några verktyg på lut.

∼ ♦ ∼

 Julkula Union Jack

Ja vi åker, nej det är ingen jag vill diskutera med nån annan än Anna.

Jag tycker inte om när folk talar om för mig vad jag ska göra i frågor där det finns alternativa val till svar. Om jag inte bett om råd eller vägledning, förstås, då är det ju OK. Oombedda råd är oftast välmenande, men jag ser bara rött. Jag känner mig förminskad, som om jag blir klappad på huvudet och upplyst om att jag inte har övervägt precis allting. Visserligen har jag inte alltid rätt, fast väldigt ofta har jag prövat alla alternativ. Det kan handla om allt ifrån att jag pratar om min hälsporre och för miljonte gången får frågan om jag inte har provat si eller så i behandlingsväg eller vad jag ens har provat. Eller som nu, resan till London. Det är bara självklart att vi åker och inget jag vill diskutera med nån annan än Fästmön som jag ska åka dit tillsammans med. Och så medhållarna som måste skriva i sociala medier att det är självklart att vi ska åka… Nej, det är faktiskt inte det, men i det här fallet är det en fråga för mig och Anna, inga andra.

∼ ♦ ∼

Boken Undersökningen och en kaffemugg

En bok som är åtta år gammal och ett nyperkolerat kaffe på sängen blev min start på nationaldagen.

Den här dan började jag som jag alltid börjar lediga dagar: med kaffe och läsning på sängen. Jag brukar också ta en bild på den min kaffemugg, en före detta senapsburk, och boken jag läser, sedd från mitt håll, i sängen. Sen postar jag bilden på Instagram med en puff på Twitter och kanske också här på bloggen. Det får mig att reflektera över alla bokbloggare och bokinstagrammare som tycks läsa och skriva om exakt samma böcker samtidigt. Asså, jag blir trött på nyutkomna böcker ganska tidigt. För det är ju så jävla uppenbart att förlagen, och ibland även författarna, pytsar ut/lottar ut ett antal böcker för gratis marknadsföring och reklam i sociala medier. Det är bra mycket billigare att låta en bokbloggare – även en som knappt kan stava – skriva om en ny bok än att köpa TV-reklam eller reklambanners på webben för densamma. Och annonser i papperstidningar… vem läser såna nu för tiden? Nej, när allt bara går ut på att sälja, sälja, sälja blir min lilla protest att inte gå på den där reklamen utan i stället ägna mig åt att beta av mina hyllplan med TBR*-böcker. Den består av böcker som både är ganska nya och som har ett antal år på nacken. Gemensamt för dem är att de oftast är slutsålda hos såväl bokhandlare som förlag. Ibland finns där nån nyinköpt bok, för det mesta betald ur egen plånbok. Ja, jo, jag skriver recensioner här på bloggen om böcker, men det är väldigt sällan. Och när jag gör det är dessa inlägg märkta redan i rubriken som recensionsinlägg. På så vis kan den som råkar hamna på min blogg själv bestämma om den vill bli utsatt för reklam här eller inte. OBS! Reklam mellan inläggen här är nåt som WordPress står för, inte jag, och syns bara för den som inte är inloggad WordPressare!

Och med detta sagt har jag säkert fått en massa ovänner i bloggvärlden. Men att berätta om att en gör gratis reklam för en vara ser jag inte som nåt fel – utan ett oombett, håglöst, tidlöst, hemlöst råd från mig. (Där kom jag på mig till sist!)

∼ ♦ ∼


*TBR-böcker = olästa böcker, från engelskans To Be Read


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Film, Krämpor, Media, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.