Min studentdag 37 år senare: Inget firande och skillnad på skit och pannkaka


 



Kära dagbok…

Firar nationaldagen gör jag inte. Enligt Lucille är det bara

”nyinvalda svenskar

Gösta 16 år

Gösta, 16 år, har vittring på gång. Två år senare tog hon studenten. I bakgrunden Den lilla gumman med schaletten, för dagen maskerad till indian samt hon som blev guldsmed – i Uppsala.

som gör det. Varken Lucille eller jag är ”nyinvalda”. Jag är född i Sverige av en pappa som hade blod från Ryssland, Finland och England, Lucille har inte en droppe svenskt blod i sig vad jag tror. Men skulle jag, som har ett svenskt namn, trots allt, ställa mig och vifta med en svensk flagga tog det nog två minuter högst innan jag blev kallad rasse. Så jag avstår.

Jag får väl i stället fira att det är på dagen 37 år sen jag tog studenten. Bilden här nedan är tagen ett par år innan dess, på den tiden jag kallades Gösta av mina kära (?) kamrater, efter en get (!) i stallet i Motala som hette just Gösta. Intensivast med att kalla mig Gösta var vännen FEM. Och sen blev det bara Gösta under ett antal år. Det har inget med nåt transgender att göra alls. 

Grönt träd och blå himmel

Det var i alla fall fint väder idag.

Äh, inte har jag firat idag, ingenting. Det enda värt att fira var att Fästmön kom hem från att ha firat äldsta bonusdotterns examen. En tidig morgon igår, ett kyligt Umeå och så hemfärd idag. Min kära var trött. Jag erbjöd hämtning vid centralen i Uppsala. Vi åkte sen och handlade på ICA Heidan och Anna glömde hälften. Men resväskan som hon ska ha till London var vi i alla fall och hämtade. Det blev helt enkelt så att jag fick göra en akututryckning till Tokerian samt leverera till Fänriken – en människa kan inte vara till exempel kaffelös. Och om det sen så småningom börjar lukta vitlök i bilen kan jag åtminstone känna mig trygg. Mot vampyrer. Ja ja, jag hade i alla fall tur med vädret och jag fick se gröna träd och blå himmel. Genom bilfönstret. Det var inte fy skam. Att köra bil är inte heller så tokigt när det är skitvarmt ute. AC rules, liksom!

Under min utryckning noterade jag att det hade kommit upp en lapp på anslagstavlan i trappuppgången. Det var som att vifta med ett rött skynke framför mina ögon. En får inte grilla på ballar*, men att göra som somliga gör när de grillar på sina allar*, det är tydligen helt OK. Snacka om brandfarligt – kolla bildspelet! (En gnista från grillen in i den elekstriska golvfläkten – POFF!) Sen får vi en trappa upp, utan nån som bor ovanför oss, bara acceptera att det väller in rök och lukt från djurmuskler i våra hem. Det är uppenbarligen skillnad på skit och pannkaka – eller också kan eller vill somliga varken tänka eller visa hänsyn. Alternativet är förstås att vi stänger alla fönster och balledörrar*** – och håller dem stängda när det är +30 grader utomhus. Skit samma om vi får värmeslag på kuppen.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men asså, jag erkänner! Jag matade en talgoxe en gång.
Den satte sig i min hand den 29 maj i år och tog en ostbit. Sen dess har jag inte sett fågeln och nån annan pippi har jag inte matat. Maj gadd, säger jag bara! Mata fåglar eller brandfarligt – det är en viss jävla skillnad, enligt mitt sätt att se på saker och ting.

Så när jag kommer ut och ska gå till garaget står en granne i huset mitt emot på framsidan och grillar i mitten av gräsmattan, långt från öppna fönster och dörrar. En granne med alle****, dessutom! Där snackar vi omtanke och välvilja och hänsyn och allting om de närboende.

På hemvägen ser jag en bil som står stilla på en smal, slingrig väg. Till höger om bilen finns ett vägmärke som visar parkering förbjuden (logiskt, vägen är smal och slingrig). I bilen sitter en person och pratar i mobilen. Jag undrar om h*n innehar körkort, jag tänker att vägmärkeskunskap liksom är baskunskap. Och så tänker jag på förbud och förbud och vilken skillnad det är – på skitförbud och pannkaksförbud.

Vägmärke förbud att parkera

∼ ♦ ∼

*ballar = balkonger
**allar = altaner
***balledörrar = balkongdörrar
****alle = altan


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Diskutabelt, Familj, HBTQ, Ironi, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s