Häxan


Ett inlägg om en bok.



Camilla Läckbergs bok HäxanJag fastnade för Camilla Läckbergs böcker
redan från starten. Isprinsessan var hennes debut med den nyfikna Erica Falck i centrum som en sorts Kitty Drew. Sen dess har författaren skrivit ytterligare nio böcker i Fjällbacka-serien. I kväll läste jag ut den tionde boken, den ganska nyutkomna Häxan.

Som alltid i Camilla Läckbergs böcker berättas parallella historier. Den här här gången är de tre: Nutid, för 30 år sen och på 1600-talet. Boken inleds i nutid med att den fyraåriga Linnea försvinner. Märkligt nog gör hon det samtidigt som skådespelande Marie har återvänt till Fjällbacka för en inspelning. Marie och hennes bästa vän Helen anklagades 30 år tidigare för mordet på en annan liten flicka, Stella. Tillbakablickarna till 1600-talet och dess häxprocesser får sin huvudsakliga plats förklarad i slutet. Samtidigt som Linnea försvinner skriver Erica Falck en bok om mordet på lilla Stella. Naturligtvis blir Erica inte bara inblandad som vanligt, hon blir inkallad som hjälp till polisen under utredningen av Linneas försvinnande.

Inte nog med att det är tre parallella historier, här vimlar också av teman. Det är flyktingar och främlingsfientlighet, mobbning och utanförskap och sist men inte minst HBTQ. Det är liiite mycket för min smak. Utöver detta handlar boken dessutom om Erica Falcks privatliv: mannen Patrik, som är polis, svärmor Kristina, som ska gifta sig och systern Anna, som är höggravid. Erica är dessutom småbarnsförälder. Om jag finge önska hade jag sett färre teman och mer fokus på centralberättelsen – den lilla flickan som försvinner. Eftersom det är svårt att fokusera på vad som borde vara huvudspåret kommer jag på mig med att tappa tråden ibland. Jag tycker att den spännande polisutredningen hamnar i skymundan på grund av alla bihistorier.

Men självklart levererar Camilla Läckberg. Detta är en välskriven kriminalroman. Emellertid reagerar jag på författarens misstag – och att redaktören/lektören/förlaget inte upptäckte det före tryck – på sidan 378. Inte bra!

Toffelomdömet blir rätt högt ändå, men bättre kan författaren!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniHalv rosa toffla

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, HBTQ, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Häxan

  1. Intressant! Läste någonstans att Läckberg var nöjd över att boken blev så tjock, eftersom hon gillar tegelstenar. Men boken kanske hade vunnit på att kapas något då? Att författaren valt ett tydligt huvudspår är viktigt – något jag försöker tänka på i mitt eget skrivande, just nu spretar mitt eget manus mer än lovligt… 😉
    Jag läste ”Välkommen hem” av Ninni Schulman nyss, min första erfarenhet av Schulman som författare, har du läst? Jag imponerades av hur verklighetstrogen skildringen var av hennes hjälte Magdalena. Just det där när en författare (Erica Falck) eller journalist (Annika Bengtsson) – eller vad det nu må vara – kallas in som experter eller är de som löser brotten gillar jag inte riktigt. Det är så långt från verkligheten att det inte blir trovärdigt.
    Gillar dina recensioner!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Först: detta är ingen recension! När jag skriver recensioner är det tydligt utmärkt i rubriken. Det här är bara ett inlägg om en bok jag har skrivit!

      Jag är inte säker på att jag tycker att boken hade tjänat på att vara mindre tjock, men kanske om den hade haft färre historier och teman. Det blir för mycket att hålla reda på, i alla fall för mig.

      Ninni Schulmans böcker har jag läst en del av och gillar. Annika Bengtzon (med z, precis som författaren) är inte nån riktigt trovärdig journalist heller i mina ögon.

      Jag tycker att du tänker klokt vad gäller ditt manus! Ta inte med för mycket. Spara hellre till uppföljare! Vissa historier är nämligen så bra att de förtjänar egna böcker. 😛

      Liked by 1 person

      • Ok, ingen recension, blev förvirrad av toffelomdömet 😄
        Jag kommer nog att läsa Schulman igen, kanske får börja från början helt enkelt.
        Nej, Annika Bengtzon med z får inte mycket gjort och hade knappast haft ett jobb på en redaktion i dag, att springa runt och leka detektiv har ingen tid med 😄
        Tack 🙏🏻 Blir nog att kapa snarare än spara 🤔
        Hoppas du har en bra ledighet!

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Som sagt: när jag skriver recensioner är det tydligt utmärkt. Men alla böcker jag läser skriver jag om här och har åsikter, omdömen, om.
        De senare Schulman-böckerna har jag inte hunnit med. Ska kolla vilka Anna har och om jag har läst alla. Tror inte det.
        Annika Bengtzon är nog inte fast anställd utan på timmar, vilket får en ännu mer att förundras över hur hon får ihop sin ekonomi… 😛

        Gilla

  2. Lisa skriver:

    Jag har inte läst boken, men så klart att det blir en tegelsten,med så många fika stunder! Ha ha ha ..Och hur ofta hittar man inte grova fel i berättelser. Ibland har jag t o m varit tvungen att ta fram miniräknaren, för ålder på folk, som inte stämt i historierna. Alltså i andra böcker, inte Camillas böcker!! Glömmer aldrig när jag läste om Jeans,i nåt sammanhang, tänkte att dååå fanns väl inte dom byxorna. Funderade några dagar, och fick leta i lexikon, på den tiden fanns inget Googel… Jo visst gjorde dom det, tyget blev till redan på 1870 talet! Ha nu en bra Fredag!! Och helg!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Nja, nu var det ju inte fikastunderna som gjorde boken omfångsrik utan de många historierna och temana.

      När det gäller fel i böckerna undrar en hur vissa förlag kan betala sina redaktörer/lektörer för detta slarv… Sen är det förstås ytterst författarens slarv. Vissa fakta går ju att söka reda på själv, dessutom.

      Jo nog visste jag att jeans är ett gammalt klädesplagg, men inte att de var från 1870-talet! Där lärde jag mig nåt. 😛

      Gilla

  3. uppsalaewa skriver:

    Jag delar till stor del din uppfattning om Häxan. Tre parallella historier är för många och dessutom osammanhängande. Mitt betyg blir endast en 3:a – medelmåttigt.

    Gilla

  4. Pinglan skriver:

    Jag har också läst Häxan, och i det stora hela tycker jag nog att det är den bästa i Erica-och-Patrik-serien. Just detta med de parallella historierna är oftast behållningen i serien, och denna berörde mig mest. Men felet på s. 378-379 – haha, det störde mig också!

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s