Onsdagen den 24 maj 2017: Verktyg och djunglar


 



Kära dagbok…

Gröna blad i kruka filter

Livet är en gåva… Just den här växten vissnade nästan ner helt när jag var sjukskriven i höstas och vintras. Men den hade ett grönt blad – och en ägare som inte gav upp.

Vi klarar mer än vi tror. Jag har överlevt alla de gånger jag har känt att livet är övermäktigt, att tillvaron är skit och att det inte finns nåt ljus. Men jag ska erkänna att jag har balanserat på tunna trådar och jag har stått redo att hoppa framför tåget. För mig gällde det och gäller fortfarande att hitta rätt verktyg, just de verktyg som funkar för mig, så att jag inte ger upp utan fortsätter att leva.

Ett av de mäktigaste verktygen jag tar till är orden Annika Östberg skrev som hälsning till mig i sin bok Ögonblick som förändrar livet. Hon skrev:

”Livet är en gåva.

Ytterligare starka verktyg som jag använder är min familj, att jag inte kan göra dem som älskar mig så illa som jag skulle göra om jag tog livet av mig. Utöver verktygen har jag också en del knep, det vill säga att ta mig för nåt som får mig att komma ur de svarta tankarna. Det kan vara allt från att städa eller skriva till att fantisera högt för mig själv eller ringa en vän.

JM Barriecitat

Citatet är från J. M. Barrie, han som inte ville bli stor, utan som fantiserade om bland andra Peter Pan.


Den här inledningen kanske var tung och alltför djup,
men jag vill skriva ner mina tankar kring det här så att de även finns lätt tillgängliga för mig i framtiden. Just idag mår jag bra och jag har inte haft självmordstankar sedan jag fick mitt jobb, faktiskt. Samtidigt vet jag att livet är skört och det kan ändra sig från en sekund till nästa. Inget är säkert mer än att…

  1. den enda jag ska leva med helt säkert resten av livet är jag själv
  2. jag ska dö

Igår telefonerade jag med en av mina allra äldsta vänner, vännen Mia. Vad vi pratade om är mellan oss, men jag tog tillfället i akt att tacka henne för den hjälp jag fick när jag var i sorgens mest akuta krisläge. Då gick hon in och gav professionella råd på rätt sätt. Hon blev emellertid inte min behandlare, men hon visade sig vara min riktiga vän. Igen. För vännen Mia fanns även där som stöd sommaren 2006 när min pappa drunknade. Vissa vänner är riktiga vänner genom handling, inte genom tomma ord. Vännen Mia är en av de handlingskraftiga. Jag hoppas att den som har orkat läsa ända hit har en sån vän som jag har!

∼ ♦ ∼

Yuccapalm i fönstret på jobbet nära

Från djungel i jobbfönstret till djungel på ballen hemma.

Den här onsdagen, en arbetsdag före fyra lediga dagar, visade upp en tveksam start vädermässigt. Under förmiddagen blev himlen alldeles blå. Jag lämnade djungeln på kontoret och tog med mig en kaffemugg ut för att fika med favvoteamet som alltid brukar fika utomhus så snart solen visar sig. Fast inte idag. Därför gick jag upp till dem och fikade och pratade inomhus. Bland annat fick jag bra input i en fråga som jag ska föra vidare. Jag fick också input i en annan fråga om kommunikation som inte har fungerat bra. Ja, kommunikation är svårt. Men vi kan alla träna och de flesta av oss kan bli bättre kommunikatörer. Jag håller på att sätta ihop ett kort utbildningsprogram, kan en säga, för ett team. Jag tänker mig en teoridel och en del med praktiska övningar som jag sen ska lämna kommentarer på. Det tror jag blir bra. Den här typen av arbetsuppgifter tilltalar mig!

Efter arbetsdagens slut packade jag in yuccapalmen på jobbet i plastpåsar. Därefter infördes växten, cirka 150 centimeter hög, i Zetas bil Britta Ingrid (jag VET att bilen heter Ingrid, men det är kul att retas) för vidare färd till ballen* i New Village. Jag tänker mig som sagt att bygga en djungel där ute så att jag slipper se vissa saker och kanske blockera vissa oönskade ting från de kringboende.

Jag fnissade lite för mig själv, för på fem dagar har jag haft två manspersoner på besök i mitt hem. Det var länge sen sist innan dess jag hade besök och då var det Fästmön. Och hon är ju inte riktigt att betrakta som ”besök”, ”gäst” eller ”främmande”, som en sa förr. Tänk att vi i slutet av augusti har varit ett par i tio år…

Nu ligger fyra lediga dagar framför mig. Det känns som mycket fritid, men hur ska det då bli under London-veckan och senare, under hela fem semesterveckor? Det gäller att fylla ledigheterna med vettiga aktiviteter i lagom mängd. Att ha saker att se fram emot är ytterligare ett bra verktyg för att må bra, förresten. Det behöver inte vara stora ting, men jag ser förstås med spänd förvänta fram mot resan liksom Eva Dahlgren-konserten i Uppsala och Pridehelgen i Stockholm min sista semestervecka. Igår kväll la jag pappas svarta resväska på gästsängen, plockade fram adaptern samt turistguideboken. Egentligen är jag redo att resa typ när som helst…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är dags att döpa yuccapalmen 
som nu bor på min balle. Jag döper den härmed till… INGRID – efter Zetas bil! Tack raring för hjälpen hem!

Yuccapalmen Ingrid på min balkong

Hon heter Ingrid och bor på min balkong.

∼ ♦ ∼

Dagens fundering är snarare ett två konstateranden: Å, vad jag längtar efter att få ha ett kontor som inte ligger intill toaletten på jobbet! Efter semestern blir det verklighet. Och å, vad jag längtar efter ett rökfritt närområde!

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Musik, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Onsdagen den 24 maj 2017: Verktyg och djunglar

  1. Mia Karlsson skriver:

    Tack för fina ord, känns bra att kunna göra något bra för dig❤️

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Du har gjort så mycket, Mia! Jag hoppas att jag nån gång kan ställa upp för dig. Fast mest av allt hoppas jag förstås att du slipper död och elände. Samtidigt undkommer ingen det första, dessvärre…

      Gilla

  2. Livet är egentligen en ändlös räcka av utmaningar av varierande sort, vare sig det är död eller arbetslöshet eller utanförkänslor eller annat. På tal om att försöka lära om, som vi var inne på under ett annat inlägg, jag försöker lära om här och inte tro att ”lycka” är utgångsläget och allt som trampar på den är en avvikelse. Snarare är det lyckan som är avvikelsen. Sedan försöker vi bara göra det bästa vi kan, hela tiden. Och ibland behöver vi stöd och hjälp. Fint med sådana vänner som din Mia, guld värda.
    Just yuccapalm känns av någon anledning som ett obscent ord… juckapalm haha. Okej, det finns lite att önska i den humorn 😉

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Utan sorger och bekymmer uppskattar vi inte de lyckliga stunderna, tror jag. Men vad som är utgångsläget låter jag vara osagt.
      Mia är en person som jag är glad för att ha i mitt liv – även om vi periodvis inte har funnits i varandras liv.
      Jag har en kvinnlig yuccapalm, hon är mycket kysk, hon har haft en tuff tid i Zetas sällskap. 😉

      Liked by 1 person

      • Det är så sant!
        De bästa människorna är sådana där båda kan komma och gå, men vi finns ändå där för varandra när det behövs.
        Puh! En kysk kvinnlig yuccapalm låter som en palm i min smak 😄

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Och de som inte hela tiden säger att de är din bästa vän eller ”syster” eller vad de nu låtsas vara – och sen vänder dig ryggen alt. hugger dig i ryggen. Det är de som inte själva framhäver sig utan visar i handling att de är riktiga vänner.

        Gilla

  3. Pinglan skriver:

    Jag börjar också tyvärr mer och mer tro att lycka är undantag. Livet just nu känns som om det bara är utmaningar och allmänt tungt. Det verkar inte finnas en fredad plats på denna planet, jag har inget jobb och det har varit mycket sjukdom och död de senaste åren – och i och med att jag blir äldre så kommer det nog bara att bli värre!
    Även jag har haft självmordstankar, men jag vet att det finns många som skulle bli ledsna om jag dog, och jag vill inte utsätta dem för detta allra värsta (även om jag anser mig själv vara värdelös, så är jag tydligen inte det)

    Apropå ordet yuccapalm så berättade någon för mig att någon hade gett någon Jukka Palm ett sådant träd en gång, och joddå, Veggiehäxan och jag skrattade gott åt ordet i vår ungdom!

    Kram och all kärlek till er!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Fan vilken skit! Nej, en behöver ett ställe där en kan må bra, känna sig trygg, glad och behövd. Även jag tycker att du inte är värdelös, jag läser till exempel din blogg med stor behållning eftersom du tar upp ämnen som jag inte kan ta upp här (jag orkar inte med trakasserier igen).
      Ha ha ha, i Motala fanns en kille som hette Jukka Stadig. Han kanske hade ett grönt band om halsen, som min Ingrid numera har..? 😆

      Gilla

      • Pinglan skriver:

        Tack snälla du!
        Vad är det för idioter som trakasserar dig? GUD vad trött man kan bli!
        Bara för några dagar skrev jag om trakasserier på min blogg, och det hela gick just ut på att även om man inte håller med om vad folk säger så hotar och trakasserar man inte!

        Kram på dig, Tofflan!

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Jag skriver en annan sorts blogg nu än tidigare. Mesigare, men mer fokus på mig själv, inte så mycket på omvärlden och aktuella ämnen. För så snart en inte tycker som ”alla andra” kan det bli trakasserier och drev och jag orkar inte ta sån skit längre. Fast jag får en del synpunkter på mina känslor också. Det finns folk som bara måste trampa på en, du vet.
        Kram tebax!

        Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s