Kexdagen (?) 2017: Käxande, kexande och sånt


 



Kära dagbok…

Patric på Dolor

Förra gången jag masserades stod Patric för DOLOR, smärtan. Idag var det Anna. På bilden är det Patrics rygg.

Men jisses att somliga bara måste hitta nåt att klaga på! Jag också. Fast nu ska jag inledningsvis berätta om nåt riktigt positivt och inte käxa – rita kors i taket! Idag hade jag sån tur att jag fick en återbudstid för massage på jobbet. Hundra spänn för en halvtimme är en väl spenderad slant. Med intentionen att få samma som sist, det vill säga knådning av nacke, axlar och arm främst på höger sida, gick jag dit. Jag fick knådning av fot, hälsporrefot. Först. Sen rygg, nacke och axlar. När jag gick därifrån kändes det som om jag hade vingar. Det gjorde naturligtvis skitont under själva behandlingen, men efteråt… Undras om jag kan ta med massösen Anna (bra namn!) till London..? En helt ny (nästan) människa gick sen tillbaka och satte sig för att arbeta.

I morse hade jag kunnat ligga kvar i sängen. Jag var ännu tröttare än igår morse, trots att jag bara hade ett kort uppvaknande i natt vid tretiden. Men det är nog kroppen och hjärnan som är slitna och behöver vila. Så skönt då att ha fyra lediga dagar att se fram emot den här veckan, strax därpå ytterligare fyra dagar på raken och, ett par dagar senare… – en vecka i London! Kanske är gräset inte grönare i England, men det spelar ingen roll. Jag längtar efter och ser fram emot vår resa. 

Grönt träd

Grönare ska det bli.

Grönare ska det i alla fall bli på min balle* redan i morgon kväll. Zeta har erbjudit sig att hjälpa mig hem med den stora yuccapalmen jag förbarmade mig över efter jobbet. Den trillade liksom ner ett fönster, från ett av Zetas till ett av mina. Men nu ska vi ju flytta i sommar och vi får inte ta med oss växter till nybygget. Clark Kent** är en god, fast väldigt liten bilman. Zetas kärring till bil är rejälare, så med en plastpåse om krukan och dess jord överlever förhoppningsvis palmen resan till New Village. Det ska bli så grönt och fint på min balle! Och bäst av allt, det gröna döljer sånt jag vill slippa se. (Den som fattar fattar, övriga får överleva i ovisshet.)

 

∼ ♦ ∼

Tisdagar är rätt bra dagar på jobbet. Efter dagens andra möte fick jag massagen. Nere på kontoret igen fick jag besök ganska omgående. Ämnet var kriskommunikation. Strax därpå kom nästa person (ja, jag försöker ha en öppen dörr!) och nästa ärende: var lägger vi information till allmänheten om en viss nyhet som berör en del av våra besökare? Det är inte solklart i den här organisationen, med sina specifika kanaler för kommunikation. Kanaler som inte alltid når målgrupperna… Tål att funderas över både en och två gånger. Funderat över min entimmesshow om kommunikation nästa vecka har jag också gjort. Jag har en plan för övningen som jag tror fungerar.

∼ ♦ ∼

Camilla Läckbergs Häxan och Henning Mankells Innan frosten

Igår blev det bokbyte från Wallander till Erica och Patrik. Fast jag började inte läsa Häxan förrän i morse.

I kväll ska jag läääsa (ovanligt nog). Jag plockade fram Camilla Läckbergs senaste att läsa nu, den som jag köpte till mig själv i söndags. Nog hade jag tänkt spara den en stund, men jag kunde inte låta bli. Det blev en stunds läsning till frukost och till lunch också. Camilla Läckberg är framgångsrik som författare och sånt tycks reta folk. Jag tycker att hon skriver bra böcker, om än inte Nobelpriskvalitet, förstås. Nu är med all säkerhet heller inte är syftet med Camilla Läckbergs böcker att de ska ge henne Nobelpris. Det går snabbt att läsa böckerna, de är spännande och jag gillar de historiska kopplingarna hon ofta gör. Författaren själv tjänar pengar på sina böcker och det är bra. Men folk måste ju hitta nåt att klaga på. Bland annat har Camilla Läckberg kritiserats för att det fikas så mycket i hennes böcker. OCH??? Idag blev jag emellertid lite full i skratt när jag på några sidor ganska nära varandra upptäckte ett rejält… kexande. Samtidigt, inte stör det mig – så länge kexen är goda!

Detta bildspel kräver JavaScript.

∼ ♦ ∼

Det blir även telefonerande med vän i afton, förhoppningsvis, samt en titt på GW:s mord. Strykning tog jag itu med igår kväll, så att jag inte ska ha så mycket hushållsarbete som ligger och väntar när jag är ledig. Det enda som gäller nu här hemma under mina lediga dagar är att vattna de 50+ krukväxterna jag har i min ägo och gläds åt, att gå ut med sopor som jag är lite mindre glad åt att jag har och att jag ska se över hushållsekonomin (som jag är medelglad åt). På tal om hemmet och ekonomi har jag inte fått nån räkning för månadsavgiften den här månaden. Därför loggade jag in på kundwebben hos Riksbyggen, hämtade de uppgifter jag behövde därifrån och betalade räkningen. Jag vill inte ha nån dröjsmålsränta. Vad jag förstår har de lagt om sitt faktureringssystem och bland annat bytt konto, så det förklarar, men ursäktar inte riktigt, dröjsmålet. Räkningen brukar komma före mitten av månaden och den har alltså inte kommit än (den 23:e).

Mina matvaror är inscannade, registrerad och inplockade, det är dags att göra lunchsmörgåsar till i morgon och sen kanske, kanske att det blir glass med kex på ballen.

∼ ♦ ∼

Dagens fundering handlar om Roger Moore som gick bort idag, fem dar äldre än min pappa… Kunde inte min pappa ha fått ett lika långt liv??? (Roger Moore var för övrigt en av pappas få idoler.)

Helgonet


*min balle = min balkong

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Kexdagen (?) 2017: Käxande, kexande och sånt

  1. För mig betyder ”käxa” att kräkas, så jag blev lite orolig för dig 😀
    Oh, en egen massös skulle en ha! Härligt med London snart!
    Jag håller med, Camilla Läckberg får oförtjänt mycket skit. Men någonting med henne verkar ju provocera, vilket är dumheter, kvinnan är ju imponerande. Tänk vad hon lyckats med! Blir kul att läsa vad du tyckte sedan.
    Eller hur! Jag brukar också reflektera över anhöriga som BORDE fått leva längre. Vissa oerhört ohälsosamma som dött vid 90 medan min dog vid 60, trots hälsa själv (eller, uppenbarligen inte, därför död). 😦

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja när jag googlade på orden hittade flera olika dialektala betydelser. Men just stavningen käxa med ä var mer åt klaga-hållet.

      En egen massös vore toppen och London… jag längtar!!!

      Jag fattar inte vad det är med Camilla Läckberg som är så irriterande hos andra. Hon har skrivit böcker och tjänar pengar på det – good for her!!! Jag har läst cirka en tredjedel av boken nu.

      Jo, vi har många som borde ha fått leva längre. Min mormor blev bara fyra år äldre än jag. Hon var så gullig och snäll och bra på att laga mat och tjock och… bara den bästa mormodern! ❤

      Liked by 1 person

      • Att kräkas är ju också att klaga, haha. Älskar dialekter, de gör vårt språk så mycket mer levande.
        Nej, Läckberg irriterar då inte mig, snarare tvärt om. Det är ju imponerande och peppande att se hennes framgångar.
        Hm… det känns som att äldre kvinnliga släktingar alltid hade jättestora bröst, jag minns bara att det var bröst överallt när en skulle sitta i deras knän. Och så var de bra på matlagning, samma med min farmor, kåldolmar var paradrätten. Fina minnen ❤

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Jepp, jag är också imponerad av framgångarna. Hon har gjort det själv, hon ska vara stolt. Folk är missunnsamma.

        Jag har inte haft så många äldre kvinnliga släktingar, men det var bara mormor som var rund och go och duktig på matlagning. Farmor var smal, rätt sträng, fast snäll och inte så bra på att laga mat.

        Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s