Lördagen den 20 maj 2017: Vettiga saker en missnöjd piggar upp sig med


 



Kära dagbok…

Hammock på balkongen

Allting går – men hur 17 får en plats med en hammock på ballen???

Det blev en sån konstig kväll igår. Jag kunde sitta ute på ballen* och läsa i flera timmar. Det var kvavt, men nån åska brakade inte loss. Jag var riktigt jävla aptrött. Den gångna arbetsveckan var så hektisk och jag känner det som om jag mest förflyttade mig och minst av allt jobbade. Sen var väl inte det bästa avslutet på arbetsveckan att ”alla andra” gick på fest och jag stannade kvar med datorsupporten och en krånglande dator för att därefter åka hem till ensamhetet. Men hemma i New Village kunde jag i alla fall under kvällen fascineras av en närboende som har lyckats montera en hammock på sin balle. Hur 17 får h*n plats??? H*n måste ju dyka i den från ena kortsidan, ungefär. I vart fall låg h*n och läste i den medan jag satt i en femstegsstol och läste. Och så glodde vi lite på varandra då och då.

Ledsen. Selfie på mitt öga med en tår

Ledsen. Ensam. Missnöjd med det mesta.

Lite senare gick jag in och såg första delen av en TV-serie. När den var slut kände jag mig ännu slutare. Jag var trött och ledsen och när jag började tänka efter var jag både sorgsen och missnöjd med det mesta också. Därför tankade jag ur en del tårar innan jag gick och la mig med förhoppningen om att den nya dagen skulle vara bättre på alla sätt och vis. Att gråta, liksom att skriva av sig, lättar på tyngden – i alla fall för mig och så länge det inte går överstyr. Därför utsatte jag mig för att lägga ut en gråtbild på Instagram. Sen behöver folk inte förstå eller få veta varför jag är ledsen – det var inte för andras skull jag la ut bilden. Så jag lägger ut den här också, även denna gång för min egen skull. Detta är också jag, inte bara den tramsiga, pratiga, glada.

∼ ♦ ∼

Ann Rosmans bok Fyrmästarens dotter och kaffe på sängen

Kaffe och läsning på sängen.

Men en kan inte gråta hela tiden. En måste ta sig samman, bli glad, göra nåt vettigt. Gå vidare. Move on. Lördagen började med regn. Det bästa i det läget är förstås att fixa kaffe på sängen åt sig själv och ligga där och läsa ut en spännande deckare. Tjugo spänn på loppis förra helgen var boken väl värd! Efter den valde jag en bok som jag fick för över två år sen. Ja jisses, det har kommit lite emellan… Jag fick boken av vännen Agneta i en av två papperskassar med litteratur som hon fick släpa hit själv. Henning Mankell har inte varit nån favoritförfattare, men just nu känner jag för lite ”lättsam” Kurt Wallander. Det hoppas jag att jag får med min bok på gång.

Sen insåg jag att jag behövde göra lite nytta. Jag minns inte när jag dammsög sist, men att det behövdes både dammning och dammsugning vittnar bilden nedan om. Pinsamt! Nu är det gjort, i alla fall och det är skönt.

Dammråttor

Dammråttearmén anföll.


En plan med den här lördagen 
var att plantera. Nu inbjöd inte vädret till det och orken var det inte så vidare värst med heller. Jag fick i alla fall utan svårigheter med mig yngste bonussonen för att inhandla fröer. Och det var en jämrans tur, ska sägas, för klantiga jag tappade mina nya läsglasögon. Tur att ungdomen har starka ögon och kan utöva högläsning för tant Tofflan på Blomsterlandet! Och tur att det finns snälla tanter också som hittar vimsiga tanters nya läsglasögon och sätter dem på ena handtaget till senila damens bil.

Sju påsar fröer

Sju påsar fröer blev det, när vi nu ska så alla dem…


Sen tänkte vi köpa en julgran också…

Gran

Julgranskandidat?


Och jag såg… VINPLANTOR!!! Tänk att plantera… vin…

Vinplantor

Vinplantor kändes lockande.


Men jag hade en minderårig med mig, 
så i stället för vin fick det bli glass. Vi tog en åktur för att kolla på järnvägsbygget i Gamlis först innan vi rullade in till Fullerö handel. Två kulor glass var tog vi. Det var väldigt hett inomhus, men vi hittade två torra stolar i ett lusthus där vi kunde sitta och smaska glass. Fast… det var inte precis glassväder idag. Jag blev lite frusen och behöver få upp värmen med sill till middag i kväll. (Den som fattar, fattar.)

Melon- och hasselnötsglass

Det var gott, men kallt med glass. Jag tog melon och hasselnöt.

 

Lila hänglobelia

En hänglobelia i perfekt färg till ballen.

Vi mellanlandade i New Village där jag satte min nyinköpta hänglobelia i perfekt färg i ampeln på ballen. I år tänker jag mest ha stora, gröna växter där ute, men lite färg vill jag ändå ha. Några lådor blir det inte. Mina balkonglådor har bott hos mamma i sex år, nu bor de hos Fästmön. Vi som har balle i den här bostadsrättsföreningen (ja, jag veeet, skittrist webbplats med inaktuell information och massor av stavfel!) får varken grilla eller ha balkonglådor, nämligen. Nu vet ju alla att rök stiger – även grillrök från allar**. Därför vore det rättvist om vi med ballar kunde få ha balkonglådor – som kan ramla ner. Nähä, inte det… Nä, livet är ju orättvist, som bekant. Som när jag sliter ut mig och hänger upp en ampel och somliga tar igen sig på soffan…

Elias på min soffa

Yngste bonussonen tog igen sig en stund medan jag hängde upp lobelian i sin ampel.


Framåt rätt klockslag åkte vi till Äldreboendet 
och hämtade Anna. På vägen därifrån blev en stackars tant med rollator så till sig när jag stannade för att släppa henne över gatan att hon trillade omkull på den fasade, men ändå höga trottoarkanten, och rollatorn välte! Jag och Anna kastade oss ur bilen för att hjälpa tanten. Som tur var skadade hon sig inte, utan hon föll mjukt på knäna och var helt OK. Tantens byxor var hela, så förhoppningsvis var knäna inte ens skrapade. Jisses anoga, hoppas bara hon mår bra i kväll! Hennes varor och väska flög ur rollatorkorgen. Det var också tur att hon inte rollade omkring med glasburkar, som Anna sa.

Efter en mellanlandning på ICA Heidan skjutsade jag hem Anna och yngste bonussonen till Fänriken och åkte hem till mitt. Jag väntar på mer regn och fryser fortfarande. Det är dags att koka potatis och värma sig med sill och tillbehör. Efter maten blir det läsning, nåt annat vettigt att göra kommer jag inte på.

Matjessill

Dags att värma sig med sill.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**allar = altaner


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Lördagen den 20 maj 2017: Vettiga saker en missnöjd piggar upp sig med

  1. MarveW skriver:

    Men, men, men… den där förkortningen på balkongen tycker jag inte om. Oskick enligt språkvårdaren inom mig. 😉

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det är ingen förkortning utan en benämning av balkong som vännen FEMs mamma sa första gången jag hörde den (jag vet att andra säger så, men hur andra säger och varför skiter jag i). Vi var typ 13, 14 år och höll på att smälla av! 😆 Det är ett kärt minne och jag tänker fortsätta använda ”balle” för balkong. Det har alltså inget med förkortning att göra när jag använder det.

      Gilla

      • MarveW skriver:

        Förlåt, det var fel av mig att kalla det förkortning. Men även om det är ett smeknamn, benämning eller vad man vill kalla det så tycker jag inte om det. Hört så många använda det, kanske mest för att stila eller göra sig roliga.

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Kalla det vad du vill, jag ville bara förklara att det INTE är det för mig och det var ju min text det handlade om. Här används det som roligt minne, inte för att ”stajla”, som jag säger (dialektalt).

        Gilla

  2. Att käka sill, glass och att ibland gråta och känna sig skitensam är livet. Fint att du delar det tycker jag, det är lätt att tro att alla andras liv alltid är så festliga medan en själv trampar lera. ”Alla andra”, argumentet en använde som liten regerar fortfarande, haha.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jepp, en tror så ofta att ”alla andra” har det så mycket bättre. Det är jag inte så säker på.

      Liked by 1 person

      • Vi har det alla ungefär lika ensamt, ledsamt och jävligt i perioder. Skillnaden är att vissa är ärligare än andra om saken, och ärlighet är ju en fin grej 🙂

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Att vara ärlig är en grund som måste finnas hos människor jag älskar. De som inte är ärliga går fetbort när jag upptäcker det. (Det är ju inte precis så att oärliga människor erkänner att de är oärliga…) Sen behöver en inte alltid säga allt i alla sammanhang. Alla behöver inte veta allt.

        Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s