Kära dagbok…
När datorn inte fungerar som den ska får en vara lite analog.
Så kom värmen. Igår kunde jag sitta på ballen* och inta min kvällsmat, tre stycken kycklingchorizo med bröd, räksallad och gurka. I morse när jag skulle åka till jobbet var det redan 17 grader varmt på framsidan. Det blev inte svalare under dagen… Det blev inte mitt humör heller. Gårdagens datorstrul på jobbet visade sig vara ett licensstrul som gjorde att jag inte kunde använda några av de program jag behöver ganska ofta. En viktig driftsättning gjorde att jag fick hjälp först en bit in på förmiddagen. Och då blev det en tillfällig lösning. Lite senare kom det fram att min licens felaktigt hade tagits bort, varpå jag ombads göra en installation själv. Då uppdagades att jag förlorat administratörsrättigheterna också. Att installera nåt gick naturligtvis inte, ny behörighet, utloggning och inloggning igen till trots. Sånt här ska bara funka. Men när ett mänskligt finger är med och lirar kan det bli så att nån plötsligt tar bort ens licens. Det hela slutade med att supporten och jag häckade vid min dator efter eftermiddagens konferens. När vi lämnade byggnaden pågick fortfarande installationen. Jag orkade vara kvar mer än en timme längre idag. To be continued on Monday…
Nån var på väg till en fest…
Mitt nyhetsbrev kom ut som planerat, fast med ett annat foto och en annan inramning än jag hade tänkt. Jag tror inte att nån märkte det. En punkt var felaktig, så den fick jag redigera i efterhand. En annan punkt fick jag hålla på med in i det sista eftersom den kanske kunde bli ändrad. Mitt i allt stod nån i dörrhålet och behövde språkgranskningshjälp. Ovanpå det kom datorsupporten för handpåläggning, den som bara var tillfällig. På väg tillbaka från språkgranskningen mötte jag en kollega som undrade om jag ville följa med ut och blåsa såpbubblor – h*n hade hittat en burk i sin låda. Och i eftermiddags hade vi sommarkonferens med efterföljande fest (som jag har tackat nej till för att jag ännu inte tillåter mig att vara helt glad). På konferensen satt jag bredvid två coola Fredagsherrar. Allra coolast var nog den yngstes dojor – de hade hjul. Men kepsen och solbrillorna hade också hög coohetsfaktor. Livet på en IT-avdelning!
Keps och solbrillor – nån var redo för sommarkonferens.
En behöver lagom med saker att fylla semestern med. Tobleronen, en födelsedagspresent, fyllde jag magen med igår kväll.
Privatlivet hoppas jag får mer utrymme i sommar, för det börjar ju gå mot semestertider. Först åker vi till London. Fästmön har därefter ytterligare tre veckors sommarsemester, medan jag går in och jobbar två veckor för att sen ha fem veckors semester. Ja, jag har många semesterdagar rent generellt, men jag har också en hel del semester kvar från förra året. Min första vecka är Annas sista och då vore det kul att hitta på nåt tillsammans med yngste bonussonen om han är hos sin mamma. Min sista semestervecka har vi Eva Dahlgren-konserten att se fram emot på onsdagskvällen och så avslöjade Anna att hon har bokat hotell i Stockholm åt oss för Pride den sista helgen innan jag börjar jobba. Tre veckor däremellan får jag fylla själv. Jag har en del uttänkt, både måsten och lite roligare aktiviteter. Det viktigaste är att försöka fylla semestern lagom mycket, bland annat så att jag inte tänker så mycket på att jag inte har nån mamma att besöka i sommar. Jag märker att när jag har mer att göra, blir jag inte så ledsen längre. Men jag tänker på mamma varje dag och de senaste dagarna har jag saknat henne lite mer.
Den där sorgen gör sig påmind då och då lite extra mycket. Den är ett av skälen till att jag låter mina arbetskamrater partaja på sommarfest utan mig. Notera att det är mitt eget val att inte gå, det är inte så att jag känner mig exkluderad! Men medan vi grejade med min dator kunde jag i alla fall få vara med på ett hörn och knäppa lite kort på några av festprissarna. Och i den lilla skara jag såg är jag övertygad om att min chef tar hem priset för bästa utklädnad. Jag hoppas alla får en fantastisk kväll. Själv ska jag festa på italienska ostringar som jag stannade för att köpa på hemvägen, och en starköl eller två.
∼ ♦ ∼
Dagens fundering gäller hur avsändaren av det här kortet har mage att skicka det till mig och påstå att den tar hand om hela mig. I själva verket har avsändaren förstört det liv jag en gång hade, förstört sju år därpå av mitt liv, förstört för min familj och orsakat sån oro för lilla mamma att jag starkt misstänker att hon dog i förtid.
Fy fan för den här avsändaren och dess falska påståenden.
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 