Helgen den 13 – 14 maj 2017: Från loppis till potatis


 



Kära dagbok…

Citrus och Tofflans tofflor

Citrus älskar Tofflan(s toffla).

En helg är så kort. På två lediga dar ska en hinna allt från att vila, göra nåt kul, göra nåt nyttigt, umgås etc. Planerna blev lite ändrade, men summeringen av helgen är att den var bra – till skillnad från lördagens schlagerelände. Det var INTE bra. Då var det tur att en kunde roa sig själv medan det pågick med allt från nidningspoesi till att gosa med Tisslingarna. Jag låter bilden här intill tala för sig själv, med kommentaren att Citrus älskar Tofflan.

Men vi tar det väl från början… Jag började lördagen i New Village där jag avslutade en bok och bytte till en annan. Det var lite svårt med koncentrationen eftersom det var nån i huset som struntade i hänsyn och krämade samma låt ett antal gånger. Tröttsamt och rätt barnsligt.

Jag behövde fylla på såväl ölförrådet som vinskåpet och lockade därför med mig Fästmön ut på en shoppingtur. Ja, hon behövde en ny brödrost också. Och när vi ändå var ute denna soliga lördag tog vi en loppistur. Jag var på jakt efter Ann Rosmans böcker och hittade två (av fem) hos Myrorna i Boländerna. Dessutom fann jag en Varg Gyllander-bok som också stod på inköpslistan, fast på Röda Korset. Samtliga kostade 20 spänn styck. Som vanligt såg vi mycket tokigt och lite slugt. Det är rent fantastiskt, till exempel, vilka saker som krängs second hand. Och vilka boktitlar det finns, allra helst på Helping Hand! Det enda jag ångrar att jag inte kollade närmare på var Mansfield-väskan hos Röda Korset. Tänk om den hade tillhört farfar!

Detta bildspel kräver JavaScript.


När jag hade skjutsat hem Anna 
och slängt in mina inköp hemma var det väldigt skönt att lämna byggnaden. Tänk att det ska vara så svårt att den som har många gäster hyr vår lokal till en billig penning i stället för att störa resten av huset.

Det är en skön och lagom promenad på cirka 20 minuter till Anna. Nu kände jag visserligen av såväl hälsporre som ont knä, men jag bet ihop och försökte njuta av sol och grönska. Se så vackert det är i parken intill där Anna bor – jämfört med där jag bor…

 Grönt i parken nära Anna

Se så fint!


Utmattad nådde jag Annas bostad
. Det behövdes både bullar och vin (förra årgången gillade jag, liksom även 2015s, som vi drack igår) för att jag skulle kvickna till. Kaffe och mat också. Sen var jag redo att stå ut med schlagereländet. Nästan redo, i alla fall…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Fönster med lampa och träd utanför

Mörkret sänkte sig hos Fänriken…

När mörkret sänkte sig hos Fänriken försökte vi få till tre stycken sköna platser varifrån vi kunde beskåda eländet. Ja, vi var tre som tittade, äldste bonussonen höll sig på rummet. Sen var det tre fluffiga saker som ömsom sov, ömsom busade under kvällen. Anna hann precis duka fram det sista innan tävlingen började. Ja, vi skulle ju ha nåt gott till den, hade vi tänkt. Anna och jag hade ost och kex, oliver, fyllda paprikor och druvor, medan yngste bonussonen åt chips. Läsk hade vi glömt att köpa och vårt vin ville fick han inte smaka. Sen hamnade hälften av chipsen på golvet, dessutom. Det var så dumt att vi bara kunde skratta åt eländet. Anna skulle fylla på chipsskålen och lyfte påsen i fel ände. Innan dess hade jag stoppat fingrarna i en ljuslykta för att lyfta upp vad jag trodde var ett värmeljus. Det var ett ljus som hade blivit mjukt av Annas försök att tända det. Den svarta vekens färg fastnade på två av mina fingrar. Men jag såg det innan jag hann att ta i nåt annat. Jag tyckte inte att det var lika roligt som chipsen på golvet, men Anna tyckte att det var roligare med Svarta handen. I övrigt bjöd kvällen inte på några överraskningar – mer än slutresultatet av tävlingen. Men vad har folk för musiksmak, egentligen?

Detta bildspel kräver JavaScript.


Söndagar är vilodagar – fast inte för katter. 
Familjen Katt var uppe tidigt och busade. Till sista gav Anna upp och utfodrade dem. Då var de i alla fall tysta en stund. Men vi kunde förstås inte somna om. Det blev kaffe och läsning en stund i sängen, medan vi noterade att gårdagens sol ersatts med… regn. Typat, eftersom vi skulle till Slottsträdgården och sätta potatis. Tanken var att jag skulle traska hem och hämta Clark Kent* och sen Anna och Elias för vidare färd till Slottet. Men så ringde Slottsfrun, det vill säga Annas snälla mamma, och erbjöd sig att komma och hämta oss i bil. Mitt på dan. Innan vi for hann vi prova Annas nya brödrost. Den var inte bara cool till utseendet utan rostade även fantastiskt gott.

Jag fick en guidad tur i Slottsenvirongerna av Slottsherrn L innan vi satte igång med arbetet. Det vill säga L grävde och vi puttade ner potatisar. Tre rader blev det. Vad vi ska ha i resten av landet det spörs. En duk lades på och jag fick lära mig att uttrycket att kupa potatis heter att ala potatis på uppländska. Efter avslutat arbete bjöd Slottsfrun på lunch och därefter kaffe. Det smakade alldeles förträffligt med kycklingkorv och bröd samt fika utomhus – efter det hårda arbetet. Nåja…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi fick lift tillbaka till Fänriken
där Anna och jag sen satt och pratade lite om vår kommande resa. Fram på eftermiddagen var jag tvungen att gå hem, för i morgon kommer Dalkarlarna instormandes nån gång mellan klockan 9 och 19 för att göra nåt med mina fönsterventiler. Jag plockade bort krukväxter och fönsterlampor från alla fönster utom köket där det inte finns några ventiler. Fast inte plockade jag bort exakt alla växter. Vill de att jag ska göra det är jag här i morgon och jobbar hemifrån och kan ta itu med det då, men jag gör det fan inte i onödan – som så många gånger förr.

Jag har tvättat och hängt en laddning jeans och kör nu en maskin orange. Vad jag ska äta till söndagsmiddag vet jag inte, men det finns ju faktiskt matlådor med italiensk pastasås kvar från förra helgen.

Avslutningsvis och på begäran… några kattbilder från helgen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Trams, TV, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Helgen den 13 – 14 maj 2017: Från loppis till potatis

  1. Pingolina skriver:

    Ala har jag faktiskt aldrig hört, undrar om det kommer från hans hemtrakter…pappa säger kupa i alla fall 🙂

    Gilla

  2. Lisa skriver:

    Tack för kattbilder!! Man kan riktigt se hur mjuka dom är! Vet att det kan vara irriterande med tiggande djur, men ändå gulligt… Ni hann mycket i helgen, här i Norrbotten är nog potatis sättning flera veckor bort. Har aldrig upplevt såå sen vår, som nu. Vi har ingen vår kom jag just på. Vi har inte haft plusgrader 7 dygn på raken än. Minus på nätterna. (och nån plus på dagarna.) Och kupa gäller här också. Ha det bra!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      De är verkligen… fluffiga, kattbarnen. Och alla tre hårar nåt förskräckligt just nu. Ja irriterande, men de är ju så sööööta också! 😛 Det gäller att stå emot.
      Det var nästan så vi inte satte nån potatis i helgen, det var ganska ruggigt igår till att börja med.
      L är från Sundsvall och det kanske är där de säger ala och inte i ”riktiga” Norrland..? 😛

      Hare bra du också!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s