Smaskigheternas dag 2017: Sött och gött, men trött på lycrademoner och kommunen


 



Kära dagbok…

 

Orange piké

Dagen till ära är jag iklädd den snyggaste färgen!

Inte vet jag om det finns nån Smaskigheternas dag, men… En kan säga, utan att tänja på sanningen, att idag har jag smaskat – med besked. Sen ser kroppen ut därefter. Valkarna runt mitten var väl aldrig borta. Nu har de kommit tillbaka tusenfalt, känns det som. En träning i att få en kroppsuppfattning som stämmer med verkligheten är att jag går in för att klä mig lite mer färggrant. Sorgklädseln efter mamma försöker jag alltså lägga av. Däremot försöker jag inte glömma henne. Men jag måste sätta stopp för sörjandet och gå vidare. En kollega frågade idag helt apropå vad jag gör de stunder jag saknar mamma. En sak jag vet att jag gör är att jag pratar om henne så snart tillfälle ges, för att hon inte ska glömmas bort. Det hjälper mot saknaden. Sen tror jag att mamma skulle ha blivit lite glad över att jag vågar vara aningen mer modig i färgvalet på mina kläder… Dagen till ära (Smaskigheternas dag) valde jag… orange, den snyggaste färgen i världen.

Smaskigheterna, ja… Efter att ha jobbat med flera saker samtidigt den första timmen på jobbet blev det dags för den sedvanliga fredagsbullen och gemensamhetsfikat för oss här på hörnet. Vi var som vanligt inte fulltaliga, men ovanligt många. Redan igår hade jag blivit ”bortbjuden” till morgonfikat en trappa upp. Tyvärr medgav inte jobbet att jag gav mig iväg. Utöver det tror jag att det är bra att jag fikar med mina fysiskt närmaste kollegor. Men nyfiken som jag är tog jag reda på ett och annat vad som bjudits på till kaffet hos Telisarna. Efter kaffet pågick intensivt jobb. Under mina framfarter passerade jag fikahörnan – och fick då se en helt ljuvlig blåbärspaj bakad av Fru Fredag. Kunde jag motstå den..? Nej. Till lunch var jag knappt hungrig, men åt min smörgås och sörplade lite yoghurt – samt gjorde tabberas på chokladdadlarna från Dubai – ”I had a lunch date*” fick därmed en delvis ny mening.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Så i kväll… vet jag inte riktigt… vad jag ska svulla på…
Jag tror inte att det blir nåt sött i alla fall… Igår afse gjorde jag tabberas på förra lördagens godispåse när jag tittade på semifinal 2 i Eurovision Song Contest. Schlagerfestivalen… är det väl ingen som säger längre, för inga låtar SLÅR (tyska schlagen) ju. Hö hö hö… Språkgeniet har talat. Gårdagens tävling var några snäpp bättre än första semifinalen. Jag till och med gillade ett par av låtarna. Låtar… ja, det är ju mest ballader – förutom Dressmanreklamlåten (= Sveriges bidrag, som visst hade gått vidare till finalen). Finalen ska jag se hos Fästmön, grabbarna och Tisslingarna i morgon. Det lär väl bli Anna och jag som glor.

Veckans sista arbetsdag gick rasande fort. Vi förfärdigade material till höger och vänster och spred, jag fick ut mitt nyhetsbrev och kunde fila vidare på nya, spännande saker. Lite märkligt kändes det allt att ta med sig jobbdatorn hem idag. Fast den får ligga i sin väska till måndag morgon när jag ska jobba hemifrån medan jag väntar på att få mina fönster åtgärdade.

Sol och mörka moln

Oväder på gång? Nej då!

Hade jag varit lite smart på måndag skulle jag ha passat på att putsa fönster. Men då hade jag ju fått ta flexledigt eller semester, Sen behöver jag jobba med jobbgrejor. Dessutom är ju vädret fortfarande väldigt instabilt. Igår när jag kom hem från jobbet såg det ut som om det skulle bli världens oväder. Det uteblev. Fredagen började übersoligtfortsatte mulet, sen soligt och så lite mittemellan att sluta av med.

I kväll då? Ja, nåt mer godis blir det inte. Jag ska läsa, ta en surfrunda bland bloggarna jag följer och sluta vara elak mot vännen Mia som fick en massa nidningsverser igår. Nu känner jag Mia ganska väl och jag gissade att hon undslapp sig ett och annat skratt åt min… poesi. Varför är det så roligt att retas??? De ursprungliga Nidningsverserna författade vi gemensamt nån gång runt slutet av 1970-talet, början av 1980-talet. Rätt som det är dyker de upp i nån flytt eller omorganisation av prylar i hemmet. Då skrattar jag så gött att jag kan kissa på mig!

cyklist

En typisk lycrademon.

Dagens rysning åstadkom lycrademonerna som börjat inta staden. Ja, trots att jag inte är i Motala utan i Uppsala vimlar här av cyklister iklädda tajta kläder så att en tydligt ser konturerna av sånt en inte vill se. Vi skrattade åt detta märkliga mode häromdan på jobbet. Det ska tävlas i morgon och på söndag. Lycrademonerna kunde inte hålla sig till cykelbanorna idag utan var tvungna att vingla på gatan. Nio liv, eller? I morgon stängs delar av centrum och området där min arbetsplats ligger, det vill säga lite utanför centrum, av för biltrafik så att lycrademonerna ska kunna leka. Jag är innerligt glad att jag inte jobbar då.

∼ ♦ ∼

Inbjudan till forskningsstudie och info om återvinningscentral

Nej tack, Uppsala kommun, jag vill inte bo granne med en soptipp. Men kanske vill jag delta i er forskningsstudie, SLU.

Dagens fundering är orsakad av min post. Kommunen meddelar i ett fruktansvärt byråkratiskt författat blad att jag ska bli granne med en återvinningscentral för allmänheten på ett av våra fina grönområden här intill. Inte nog med att en snart inte ser himlen för alla nya, svindyra bostäder kommunen bygger och som ingen med normal månadslön har råd att bo i, de tar bort fria grönytor ockå. Alltså, tänk dig själv hur kul det blir att bo 300 meter från en soptipp!.. Det gör säkert underverk för värdet på min bostadsrätt – NOT! Jag har funderat klart: Nej tack, Uppsala kommun! Anställ några klarspråkskunniga kommunikatörer i stället så att ert informationsmaterial blir begripligt. Jag räknade till nio stycken ”kommer att” och tolv stycken passivformer på det tvåspaltiga informationsbladet.

Från systeruniversitetet fick jag ett erbjudande att delta i en forskningsstudie om jordbruk och mat. Jag är just rätt person att tillfråga om detta, men… kanske, kanske att jag hänger på. Jag funderar.

*date på engelska betyder dadel

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Jobb, Musik, Personligt, Trams, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Smaskigheternas dag 2017: Sött och gött, men trött på lycrademoner och kommunen

  1. Lisa skriver:

    Blev ju nästan mätt av att se bilderna på olika fredagsfika. Och tröjan,brandgul,vacker färg! Man blir glad av lite färg på kläderna. Och soptippen!!! Fast rätt namn är väl Återvinningsstation…I min stad har det varit snudd på krig,mot kommunen,när dom velat placera en sån, granne med ett bostadsområde.Ökad biltrafik har varit det största argumentet mot placeringen. Ha en trevlig helg med nära och kära! Och ser fram emot Tisslings foton,dom är ju såå söta!!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja du Lisa, min mage i eftermiddags… 😮 Tröjan är jag jätteglad för, köpte ju ytterligare en vanlig t-shirt i orange också för ett tag sen samt en klarblå och den svarta med störningen på som jag la ut igår.
      Återvinningscentral heter det enligt informationsbladet och det skrev jag också ovan först. Men min åsikt är – och på vanlig svenska heter det – soptipp. I min bostadsrättsförening har vi jättebra soprum med sortering för all möjlig återvinning, även elektronik och grovsopor (container).Då kan vi ju lika gärna skita i det och knata iväg 300 meter till och lämna våra sopor. Eller ta bilen – som alla andra som ska dit. Det lär bli ännu mer trafikkaos än vad det är just nu eftersom jag bor alldeles nära en påfart till nya E4:an. 👿
      Tisslingarna ser jag fram emot att gosa med och fota i morgon. Anna la ut en sån söt bild på Instagram där syster blir fasthållen och tvättad av bror! ❤
      En go helg ska du också ha, Lisa! 😛

      Gilla

Lämna ett svar till Lisa Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.