Ettårsdagen (vadå Europadagen?!) 2017: Tacksamhet och planer… och stolleprov


 



Kära dagbok…

 

Datumblock 9 maj 2017 i rysk datumgrej

Farmors ryska flicka visar stolt upp dagens datum. Och jag är stolt över ettårsdagen på nya jobbet.

Men vad hände? Plötsligt har det gått ett år. Ett år sen jag började jobba på IT-avdelningen vid Uppsala universitet… Tiden har bara flugit iväg. Visst gör den så när en har roligt, men det gångna året har också inneburit en hel del ledsamheter på det privata planet. Jag tänker förstås på lilla mammas bortgång för snart sju månader sen. Mammas bortgång innebar att jag inte jobbade på cirka tre månader i höstas och vintras. Jag vårdade anhörig, jag var sjukskriven, jag var ledig för släktangelägenhet, jag var flexledig och jag hade semester. När jag skulle börja arbeta efter min sjukskrivning i mitten av december igen trodde ingen att jag skulle klara det. Många föreslog att jag skulle prova på deltid. Men det gjorde jag inte. Jag körde full fart med en gång – fast med ett par veckors långledigt tack vare vinterns storhelger och semester i mellandagarna. Sen den 9 januari i år har jag haft racerfart. De dagar jag kom in i december och jobbade hade jag fortfarande inte riktigt skallen med. Och ja, jag undrade själv hur jag skulle klara av det hela. Men jag hade en plan. Jag gillar att göra planer, för då har jag ett mål att sträva efter och delmål och aktiviteter på vägen dit. Målet nådde jag tack vare hårt arbete, sorgebearbetning, kärlek från Fästmön och familjen samt omtänksamhet och förståelse från kollegor och chefer. TACK! Och nånstans uppe bland molnen tror jag att mamma sitter tillsammans med pappa och alla de andra och är nästan lika stolt som jag själv över den här ettårsdagen.

I morse var jag trött, men jag sover bättre med öppet fönster och den tjockare madrassen. Att komma iväg till mitt nuvarande arbete har aldrig varit ångestfyllt för mig, jag gillar mitt jobb. När vänner (inga av mina nära vänner!) och bekanta beklagar sig över att det är vardagsmorgon och de ska iväg till jobben uttrycker jag med full ärlighet att jag inte alls känner så. I mitt förra arbetsliv var jobbet också viktigt för mig. I mitt nuvarande arbetsliv är det ännu mera viktigt eftersom jag vet att det kan tas ifrån mig om det så skulle vara. Men en skillnad är att min nuvarande arbetsplats har ett vänligt klimat. Dessutom känns mitt jobb meningsfullare än nästan alla andra jobb jag har haft. Att få jobba med att göra rätt krångliga saker begripliga är en fantastiskt rolig utmaning. Och att få uppskattning för arbetsinsatserna med jämna mellanrum gör också att jag aldrig tappar sugen även när det är riktigt, riktigt svårt. För det är det ju ibland på de flesta arbeten.

Ett teams olika ansvarsområden

Planering i skissform under första stadiet.

Tappa sugen på väg till arbetet höll jag däremot på att göra i morse. Jamen hur tänker de på Uppsala kommun när de skickar ut renhållningsfordon på värsta trafikerade gatan i rusningstrafik, när folk har brådis till jobbet??? Jädra stolleprov! Inte tänker de! Med en sån stoppkloss som var ute på Kungsgatan i morse kom varken bilar, bussar, motorcyklar, mopeder eller cyklar fram. Varför inte VÄNTA till efter klockan nio? TÄNK! Gör en PLAN, för fan! 

Min arbetsdag har jag tillbringat i tre möten och därpå följande uppgifter. Jag har jobbat med mitt nyhetsbrev, som nu är mer än halvfärdigt textmässigt sett. Vidare har jag pratat kommunikationsplan med en teamledare och planerat med teamledaren hur, ungefär, vi ska lägga upp arbetet. Min idé är att vi tar fram en övergripande plan för teamet och små, men naggande goda planer för teamets fem olika verksamhets-/ansvarsområden. Utöver detta har jag blivit konsulterad i bland annat språkfrågor och annat. Vi (jag och den som konsulterade mig) kunde konstatera att människor ibland gör saker svårare än vad de är.

∼ ♦ ∼

Informationspapper om fönsterventiler

NEJ! Inte NU! Har jag klarat mig med handdukar i fyra år…

Efter jobbet igår var jag och tankade, idag veckohandlade jag. Det behövdes mest fil och pålägg. Jag har vettiga arbetstider och kan därför tvätta på vettiga tider till skillnad från vissa andra, som konstant startar sina tvättmaskiner tidigast klockan 22. Min maskin gick igång vid 17.30-tiden. Medan den jobbar skriver jag det här inlägget och gör lite annat. Sen är det dags att hänga upp den blöta tvätten på tork.

När jag gör bra och smarta saker blir jag lite nöjd. Men en sak jag har bett om ska åtgärdas av andra för fyra (4) år sen och som nu aviserats ska rättas till är inte alltid… till min belåtenhet. Stolleprovet i morse med renhållningen fick blodtrycket att stiga. Meddelandet att det kommer hit ett gäng och ska fixa samtliga fönsterventiler på måndag känns som dagens nästa stolleprov. Jag har liksom hanterat de nedisade ventilerna vintertid med två handdukar per ventil. Jaha. Nu gäller det att tillfälligt flytta mina 50 krukväxter samt ett gäng fönsterlampor. Nånstans. I min lägenhet. Den som är… överfull. Tjolahopp – INTE!

∼ ♦ ∼

 Jag och James hemma i arbetsrummet

Jag och James hemma i arbetsrummet/biblioteket.

Igår hade jag en lång och rolig sms-dialog med mammakusinen M. Vi har lite svårt att hitta tillfällen att prata eftersom vi har väldigt olika jobb- och sovtider. Men igår kväll fick dialogen fart när jag hade kommit hem från mitt jobb och mammakusinen M höll på att göra sig redo för att gå till sitt jobb. Vad vi pratade om är mellan oss, fast jag kan inte låta bli att avslöja att även mammakusinen M är en boktok och det gjorde mig förstås överlycklig! Hennes syster, mammakusinen E som nyligen gick bort, är för övrigt den som har tillverkat James. James var en gåva till mina föräldrar och i och med mammas bortgång fick James flytta hem till mig. Han har sen dess stått i mitt arbetsrum/bibliotek och bär bland annat sånt som kaffekoppar, ölburkar, pennor, glasögonputsdukar och en liten värmeljushållare som var mammas. Mammakusinen M har hans kvinnliga motsvarighet, Ellen. Både James och Ellen håller vakande ögon på våra bokbestånd.

På tal om böcker närmar jag mig nu slutet på H som i hök. Jag noterar att och när författaren anger att hennes brustna hjärta håller på att läka, men också rädslan för att återvända till vardagen där hon känner sig så ensam… Vilken fantastisk bok det här är! TACK Anna för att du gav den till mig och tack Marit för att du tipsade mig om att läsa den som del av min sorgebearbetning!

∼ ♦ ∼

Dagens fundering handlar om tidningsprenumeranter och papperstidningar. Lokalblaskan har startat en bilaga i samarbete med en av stans reklambyråer. Bilagan är i papper och heter Själ – fast på engelska, dårå. Övrigt i bilagan är på svenska, ett språk som de flesta av oss i Uppsala med omnejd talar. En snabb genombläddring visar att det enligt min mening inte är förvånande att antalet tidningsprenumeranter minskar. Ett stolleprov. Igen. Artiklar med fakta och inslag som det nedan vänder sig nog till en så ung publik att publiken i fråga näppeligen är läskunnig. Eller? Är sånt här intressant att läsa om??? Och förresten… Att fisa fisar har för övrigt nåt av tautologi över sig, ungefär som att dricka dricka. Var alla utbildade journalister lediga när artikeln skrevs?

Bild på artikelsida med följande citat utlyft: "En någorlunda hälsosam person fiser i genomsnitt 13 fisar per dag"

Är du villig att betala för tidningsartiklar med såna här inslag?

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Ironi, Jobb, Media, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Ettårsdagen (vadå Europadagen?!) 2017: Tacksamhet och planer… och stolleprov

  1. Anneri skriver:

    Härligt att du trivs på ditt jobb! Och grattis till ettårsfirandet!
    Jag har också ett jobb som jag, nästan alla dagar, är rätt okej och nöjd med att gå till (även om det inte låter så ibland). Jag trivs. Samtidigt vet jag att jobbet är lite ”mycket” och innebär en viss risk för kraschlandning om jag inte passar mig. Därav min ständiga kamp att hålla jobbet på jobbet och fritiden jobbfri. Klarar jag den kampen så går det nog fint.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Tack! Jamen visst är det så att en vissa dar tycker att det finns risk gör krasch. Och jag håller med om att det är viktigt att hålla jobbet på jobbet och fritiden jobbfri. Det kör jag stenhårt på, bara undantagsvis kollar jag jobbmejl och inte alls jämt när jag är ledig, till exempel.

      Gillad av 1 person

  2. Jag är så glad att läsa att du nu liksom har det så bra. Dels har du jobbet som du trivs med och Anna såklart. Sen att dom här sorgesamma sakerna som att mista sin mamma, det är klart att det är jättejobbigt, men i det stora hela så är det ju bra, och det gör mig gott att läsa vännen !!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Tack gulliga du!!! Jag hoppas att allt är bra med dig också. Noterar att du inte skriver lika ofta som tidigare, men jag vet hur det är med tiden etc. Och så roligt det måste vara att se fram emot den nya familjemedlemmen!!! ❤

      Gillad av 1 person

  3. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Grattis till ett år på jobbet! Att ha ett trivsamt klimat ska inte underskattas, sedan skadar det inte med lite trevliga arbetsuppgifter också och det verkar du ha.
    Det där med att ha en plan skriver jag under på, någonting att luta sig mot och förlita sig på. Så tänker jag med.
    Men åh! Jag vill ha en egen James!
    Har lagt till H som i hök på bibliotekets läslista, fanns tack och lov som e-bok. Heja! Tack för tipset.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det jag utsattes för i arbetslivet före och under De Sju Svåra Åren var raka motsatsen till det du kallar ett trivsamt klimat, så jag är inte helt van. Men det var inte bara tuffa år med hemska arbetsplatser. Jag trivdes väldigt bra på SLU och SGU, till exempel.
      Planer är bra, på många sätt.
      Bra bok, det där, rekommenderas varmt!
      James hälsar att han trivs rätt bra här bland mina böcker. 😛

      Gillad av 1 person

      • Marie: Mitt skrivliv skriver:

        James borde jobba på sin attityd, det är trevligt i Norrland 😉
        Vad ledsen jag blir av att läsa det. Trivsamt klimat borde vara en självklarhet på alla arbetsplatser, men vuxna är inte bättre än barn ibland, tyvärr.

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        James is a southerner, tillverkad i Vadstena. För honom är Uppsala Norrland.
        De Sju Svåra Åren kretsar kring detta hemska.

        Gillad av 1 person

      • Marie: Mitt skrivliv skriver:

        Haha, du har tur som har James 😉
        Sju år av missväxt följs väl av sju år av tillväxt? Har jag inte läst det i Bibeln så har jag hittat på det, sak samma. Så hoppas jag i alla fall det blir ❤️

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        👍🏻

        Gillad av 1 person

  4. Lisa skriver:

    Även jag tycker det är jätteroligt att du har ett jobb du trivs med! Det är viktigt . Hantverkare mellan 9-19, det var då inte måttligt!! Jisses, hela dan går åt, om man inte står först på listan. Ha en bra kväll!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Tack gulliga Lisa! 😛
      Ja, tio timmar på stand by… Jag hoppas verkligen inte att jag är SIST…Visserligen får jag nog mer gjort jobbmässigt hemma än på jobbet, men det skulle ändå kännas som om jag hade slösat bort dan. Skönt att slippa ta en semesterdag i alla fall.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.